Under en psykologikurs i gymnasiet fick vi en gång i uppgift att tiga 24 timmar och föra bok över hur det kändes. När jag läste om experimentet som Harrisburg University of Science and Technology i Pennsylvania genomförde i september – en veckas abstinens från sociala medier – insåg jag att deras experiment liknade vårt, uppdaterat till 2010. Att inte facebooka, twittra etc är kanske idag lite som att tiga.
Experimentet vid Harrisburg University innebar att varken studerande eller personal kunde nå sociala medier via universitetets datorer under en vecka i september 2010. Försöket fick stor uppmärksamhet inte bara på TV, radio och i tidningar – utan givetvis även i sociala medier. I Twitterversum och bloggsfären väckte experimentet både förskräckelse och ilska, och man tolkade det som en kränkning av människors rättigheter. Sanningen är ändå att de flesta facebookade via sina telefoner. De som inte bodde på campus kunde dessutom bryta fastan hemma. Rektorn Eric Darr som ligger bakom försöket understryker att det inte var frågan om ett straff eller ett preludium till totalförbud, utan enbart tänkt som en tankeväckare. Förhoppningen var att det skulle få studerande och personal att reflektera över sitt förhållande till sociala medier genom att tillfälligt berövas tillgång till dem.
Darr säger sig ha fått idén till experimentet när han en dag såg sin 16-åriga dotter facebooka på sin bärbara dator samtidigt som hon lyssnade på musik iTunes, jobbade med ett flertal applikationer på sin iPhone och chattade med tre olika personer. Darr slogs av tanken på vad dottern skulle göra om alla dessa kommunikationsmedel inte fanns till hands.
När experimentet först presenterades blev rätt många studerande förargade, men enligt resultaten var 68 procent nöjda efteråt. Alla som deltagit fick skriva essäer, delta i fokusintervjuer och svara på enkäter. En del intressanta slutsatser kunde dras, bl.a. att ett flertal studerande inte varit medvetna om hur stressade de kände sig på grund av uppdaterandet och försöken att hålla sig à jour med så många olika sajter. Darr hörde också en studerande förundra sig över vad han nu skulle göra under föreläsningarna. Harrisburg är ett så kallat laptop-universitet, där alla jobbar med sina datorer under föreläsningarna. I en intervju för The Guardian uppgav Alexis Rivera, 18, att hon normalt sitter på föreläsning med AOL, Yahoo, MSN och Skype påkopplade, och att hon samtidigt chattar med upp till sju personer på en gång. ”Normalt sitter vi och chattar över hur tråkigt det är”, erkänner hon. Rivera berättar att hon under experimentveckan lyssnade till föreläsningarna på ett annat sätt och att hon också umgåtts ansikte mot ansikte med fler människor än tidigare. Eric Darr säger sig vara nöjd med experimentet och hoppas kunna köra en repris i ett senare skede – möjligen så att också e-post och sms förbjuds.
Fjorton år efter det tysta dygnet på gymnasiet är det intressant att på nytt läsa den dagbok jag då skrev. Oron över att missa så mycket intressant, oron över att bli missförstådd, oron över att någon inte skulle ha tålamod med papper och block. Viljan att kommunicera är stark och människan är duktig på att hitta kryphål. På Harrisburg kopplade några studerande om sina datorer via Kanada eller Norge, medan andra gick till ett närbeläget hotell för att i hemlighet bryta fastan. Mina vänner och jag utvecklade något slags teckenspråk och så skrev jag meddelanden på lappar kring teman jag trodde skulle bli aktuella och som jag sedan skulle kunna plocka fram vid behov. Och det är väl faktiskt ett intressant resultat det också – hur man lyckas undgå att tiga.
