Manning Marables nya bok om den amerikanska rasismens kanske mest kompromisslöse motståndare, Malcolm X, ligger helt rätt i tiden anser recensenten.
Nu kanske mer än någonsin tidigare behöver vi Malcolm X. Manning Marables nysläppta bok Malcolm X: A Life of Reinvention borde därför få en stor publik, inte bara i USA. Malcolm X förmåga att avslöja den strukturella rasismens destruktivitet är nyttig för oss. Vi måste äntligen lära oss se att det är vi själva som är problemets kärna – inte de Andra. Det är därför vi istället för tolerera behöver respektera – inte den Andra, men alla. Marables bok, och Malcolm X liv, är en berättelse om solidaritet och strukturell rasism.
Som titeln anger beskriver boken hur Malcolm X återuppfann sig själv ett flertal gånger under sitt liv. Då han först anlände till New York var han swingstern, halliken, knarkhandlaren och småtjuven Detroit Red. I fängelset överöste han medfångar och fångvaktare med förbannelser, och kallades föjaktligen för Djävulen. Då han senare under sin fängelsetid omvändes till muslimska Nation of Islam blev han Malcolm X (eftersom slavhandlarna stulit hans verkliga släktnamn, och ersatt det med namnet Little). Efter sin Hajj (pilgrimsfärd) till Mecka blev han El-Hajj Malik El-Shabazz.
Grunden för Malcolm X politiska och religiösa engagemang kan spåras till flera omständigheter i hans arbetarklassbarndom: båda föräldrarna var anhängare till den mytomspunna befrielseteologen och panafrikanisten Marcus Garvey (1887–1940); Malcolms far blev mördad av Ku Klux Klan (försäkringsbolaget kallade det ”självmord”), modern spärrades in på sinnessjukhus; hemmet brändes ned två gånger av Ku Klux Klan (föräkringbolaget påstod att familjen Little själv satte eld på det). Sonen blev så tidigt en hemlös diversearbetare och smågangster med clowneri som överlevnadsstrategi och slutligen kastad i fängelse.
blåögda djävlar
Fängelset kom att bli Malcolm X universitet. Marable menar att det var under sin tid i fängelset som han på samma sätt som den italienska socialisten Antonio Gramsci utvecklades till ”organisk intellektuell”, en term myntad av just Gramsci. Det var också där han blev intresserad av Elijah Muhammads tankar och av Nation of Islam som han senare anslöt sig till.
Väl frigiven blev han pastor i New Yorks legendariska Moské nummer 7. Då hade han redan utvecklats till en slagkraftig och stridslysten agitator. Som talare utmärkte sig Malcolm X med sin säkra intonation och en rytm som förde tanken till jazzen; han blev en konstnär med talet som instrument.
Politiskt stod Malcolm X långt från integrationisterna och Martin Luther King jr. De kristnas Gud var en vit treenighet, ansåg Malcolm X, medan Nation of Islams Gud var bara en och därtill asiat.
Malcolm X argumenterade för en fristående afrikansk stat i Amerika. Den amerikanska rasimen var lika brutal som den sydafrikanska och han ansåg att inget samarbete med de vita var möjligt. Ickevåld var en oframkomlig väg; ickevåldstanken bygger på att motståndaren har ett samvete och något sådant ägde inte de vita, enligt Malcolm X, som kallade dem för ”blåögda djävlar.” Det våld som riktades mot afrikanska amerikaner måste mötas med mot-våld. Manning Marabel menar att den här militanta linjen inte uteslöt Martin Luther Kings ickevåldslinje, utan kompletterade den i kampen mot den strukturella rasismen.
Fältneger och socialist
Från att ha delat Nation of Islams konservativa separatistiska världsbild utvecklas Malcolm X småningom i en alltmera revolutionär riktning. Han blir både ortodox muslim och revolutionär antikolonialist. Ur den dåvarande världsomspännande antikoloniala kampen utvecklar han en muslimsk befrielseteologi, inspirerad av bland andra Egyptens Gamal Nasser, Tanzanias Julius Nyerere och den palestinska befrielseorganisationen PLO.
Under sitt nästsista levnadsår, 1964, hann Malcolm X med två längre resor, den första till Mecka och därefter en afrikansk odyssé under vilken han fick en statsmans mottagande. Under den senare resan knöt han också ihop sina tankar och konstaterade att människor av alla kulörer och nationaliteter skulle kunna respektera varandra, förutsatt att de hade samma mål och var befriade från den rasism som genompyrde varje vrå av det amerikanska samhället. Han bröt med Nation of Islam och skaffade sig därigenom en dödsfiende i organisationens despot, den tidigare nära vännen Elijah Muhammad. I stället grundade han två nya organisationer, den religiösa Muslim Mosque, Inc., och den sekulära Organization of Afro-American Unity vars program var panafrikanskt.
Vid det här laget hade han blivit socialist, något som han demonstrerade i en serie lysande polemiska tal, bland annat i Message to the Grassroots med den klassiska parallellen till slaveriets tid, då det, förklarade han, fanns två olika slags negrer – husnegern, eller tjänaren, som bodde i plantageägarens hus, och som behandlades lite bättre än andra slavar och som därför älskade plantageägaren mera än sig själv, samt fältnegern, lantbruksarbetaren, som behandlades brutalt och som ifall det började brinna i plantageägarens hus bad om hård blåst så att huset skulle brinna ned till grunden. Malcolm X räknade sig till den senare kategorin.
Svarta Pantrar
Malcolm X idéhistoriska arv kom framför allt att omfattas av de Svarta Pantrarna, som bland annat hävdade sin konstitutionella rätt att bära skjutvapen i självförsvar mot rasisterna. Svarta Pantrarna drev en omfattande skol- och bildningsverksamhet för ghettonas barn, de skrev böcker och gav ut tidningar och kom att få stort inflytande. Till sina anhängare och ledare kunde de räkna framstående tänkare, intellektuella och organisatörer som Angela Y Davies, Harry Belafonte, Miriam Makeba, Bobby Seale och Stokley Carmichael.
Den del av tankegodset som Malcolm X lämnar i arv även åt oss, är insikten att problemet med rasism en är majoritetssamhällets, inte deras som är offer för den. De som utsätts för rasism har rätt till självförsvar och vi som inte accepterar majoritetssamhällets rasism är skyldiga att göra motstånd av solidaritet.
Marables bok har kritiserats från radikalt håll, bland annat i en animerad debatt i det amerikanska teveprogrammet Democracy Now, där poeten och aktivisten Amiri Baraka hävdade att biografin försöker göra Malcolm X till socialdemokrat. Han ansåg också att det är olyckligt att Marables text brister i klassperspektiv och i val av källor. Marabels påpekande att Malcolm X inte var historiker utan bara intresserad av historiska frågor, implicerar t.ex. enligt Baraka, att Malcolms uppfattning om historien inte är korrekt. Det är en elitistisk position, menar han. Att lyfta fram obekräftade FBI-rapporter som beskriver Malcolm X erotiska bravader med välbärgade män är på sin höjd irrelevant.
Däremot är Baraka ense med Marable om att Malcolm X kanske är 1900-talets mest betydelsefulla afroamerikan och mer betydelsefull för jämlikhetskampen än president Barak Obama och Martin Luther King jr. Den självbiografi Malcolm X skrev tillsammans med Alex Haley räknas till USA:s mest inflytelserika böcker och Spike Lees film X som baserar sig på biografin är en blockbuster.
Joacim Blomqvist
Manning Marable: Malcolm X: A Life of Reinvention, Penguin, 2011.
