Under de senaste åren har det flera gånger uppmärksammats att personer som sökt asyl i Finland avvisats tillbaka till farliga omständigheter. Nu erkänner de finska myndigheterna att Finland bär ansvaret för de utvisades väl och ve – men hur sker det i praktiken?
I oktober i fjol publicerades rapporten På flykt från homofobi (som går igenom lagstiftning och praxis gällande homosexualitet och asylsökanden i flera europeiska länder). Offentliggörandet av rapporten har lett till en debatt om att homosexuella asylsökandes situation i väldigt många länder negligeras. Finland har i likhet med många andra länder beviljat asyl åt homosexuella, men särsklit många är det inte fråga om.
I mitten av januari i år kom Högsta förvaltningsdomstolen med ett verkligt tungt domslut. HFD slog fast att Migrationsverket på nytt måste behandla ett fall där man ursprungligen nekat en iransk man uppehållstillstånd. Mannen hade flytt från Iran för att han där varit utsatt för förföjelse efter att hans homosexuella läggning avslöjats. Beslutet ses nu som ett prejudikat och det innebär bland annat att finska myndigheter inte längre kan ge negativa asylbesked med motiveringen att de förföljda personerna antingen ska dölja sin sexualitet eller flytta inom sitt ursprungsland.
Så här kommenterar Päivi Räsänen uppgifterna om att asylsökande som sökt uppehållstillstånd för att de förföljts på grund av sin homosexuella läggning kan ha skickats tillbaka till de länder de flytt ifrån.
– Utgångspunkten är ju att också andra grupper än de homosexuella finns där situationen är liknande. Vi kan ta som exempel ett muslimskt land där man döms till dödsstraff för att ha konverterat till kristendomen. Det kan ju finnas fall där en muslim i Finland koverterar och döps här – även sådana här personer har skickats tillbaka till sina hemländer, säger Räsänen.
Sen kompletterar ministern sitt svar med standarformuleringen i alla situationer där Migrationsverkets beslut utsätts för kritik.
– Enligt Migrationsverket är problemet i sådana här fall att man alltid behandlar fallen individuellt – endast det faktum att en viss minoritet är utsatt för diskriminering är inte ett tillräckligt skäl för att alla medlemmar av denna minoritet skall få asyl. Individen måste personligen ha utsatts för förföljelse, säger Räsänen.
Livsfarlig homofobi
Forskaren Outi Lepola, som stod för det finländska materialet i rapporten På flykt från homofobi, säger att migrationsmyndigheterna i många situationer inte verkar ha satt sig in i hur riskfyllt det kan vara att leva i rädsla för förföljelse i länder där homosexualitet är kriminaliserat.
– Det handlar ju inte i alla situationer om att en person upplever sig var homosexuell, i vissa fall kan det var farligt att leva i ett land för att man anklagas för att vara homosexuell, säger Lepola.
Lepola har granskat hur Migrationsverket och Förvaltningsdomstolen motiverat de fall där asylsökande fått negativt beslut på ansökningar där just förföljelse på grund av homosexualitet varit skälet till ansökan. Migrationsverket har gett negativa besked till sökande som flytt från länder där homosexualitet är kriminaliserat.
– I rapporten nämns fem länder där man kan dömas till dödsstraff eller fängelse i över tio år för homosexualitet, säger Lepola.
Det har inte varit möjligt att reda ut om asylsökandena verkligen skickats till sina hemländer eller om de besvärat sig men många har flyttat bort från Finland. Outi Lepola slår fast att den nuvarande lagstiftningen, som redan 2004 slagit fast att homosexuella kan anses vara en samhällelig grupp som är i behov av asyl, i sig är bra – det är praxisen som borde ändras. Esko Repo bekräftar att Högsta förvaltningsdomstolens färska beslut gällande den homosexuella iranska mannen kommer att påverka hur liknande fall behandlas i framtiden.
– Det här beslutet slår fast att man i motiveringarna till negativa asylbeslut inte längre kan utgå från att personer ska flytta till andra områden i sitt hemland eller att de ska dölja sin sexuella läggning. De är inte relevanta grunder, säger Repo.
FN:s flyktingorgan UNHCR har år 2008 slagit fast bland annat att asylsökande som flytt från ett land där homosexualitet är kriminaliserat inte kan uppmanas att söka skydd i det egna hemlandet inom andra områden än hemtrakterna.
– Både myndigheter och privatpersoner gör sig skyldiga till förföljelser. Om homosexualitet är kriminaliserat i landet, då kan man ju inte utgå från att dess myndigheter ska erbjuda skydd åt de homosexuella, säger Lepola.
Nyheterna kring rapporten om homofobi ledde omedelbart till panik på exempelvis Helsingin Sanomats webbplats. De länder där homosexualitet är kriminaliserat utsätts i dessa debatter för hårda angrepp för att de är reaktionära och för att de inte respekterar mänskliga rättigheter. I samma andetag förfasar sig debbattörerna över risken att Finland blir mål för hela världens ”homoflyktingar”. Också migrationsmyndigheterna i de länder som tar emot asylsökande och där homosexualitet är en normal och laglig del av vardagen visar en viss dubbelmoral. UNHCR konstaterar i sina riktlinjer gällande sexuell identitet att de länder som nekar uppehållstillstånd med motiveringen att man kan dölja sin identitet, de facto nekar den sökande den mänskliga rättigheten till sin sexualitet på samma sätt som de länder där homosexualitet är kriminaliserat.
Skickade till tortyr?
Ett annat tema som diskuterats i Finland under det gångna året är uppgifter om tortyroffer som inte fått uppehållstillstånd utan skickats tillbaka till sina hemländer där de riskerar att råka ut för omänsklig behandling. Finland har uttryckligen förbundit sig att inte skicka tillbaka någon som löper den risken.
Men vad betyder det rent konkret att Finland bär ett ansvar om vi skickar tillbaka mänskor till det förtryck de flytt ifrån?
– Om en asylsökande som (uppgett sig ha blivit utsatt för förföljelse) fått negativt besked på sin ansökan och skickats tillbaka till sitt hemland och där råkar ut för förföljelse eller förtryck, ja då har Migrationsverkets beslut varit fel. Men vi känner inte till några sådana fall, säger Repo, direktör för asylenheten på Migrationsverket.
I klartext betyder det här att ingen av dem som skickats tillbaka har hört av sig till Migrationsverket. Repo säger att Finland som stat inte har rätt att följa en utlännings förehavanden i sitt hemland.
Om en asylsökande efter avvisningen blir utsatt för fortsatt förföljelse, hur ska denne då få upprättelse? Hänger det på hur aktiv man är?
– Jo, det hänger på den egna aktiviteten. Det är också möjligt att ta sig till Finland för att ansöka om asyl på nytt. Då behandlas ärendet från början, säger Repo.
Marcus Floman
