Multikulturell läsfest med finländska förtecken

Systrarna Nopolas barnbok har gjort succé i Indien, skriver Mikko Zenger.

I den indiska delstaten Kerala finns en juvelerare som kommit på ett nytt försäljningstrick: Om du vet vilken Nokias första produkt var får du ditt smycke för halva priset. Förra vintern träffade jag en lycklig finsk man, vars fru fått ett halssmycke för bara 800 euro. Det ”rätta” svaret var tydligen ”gummistövlar”. Jag rekommenderar att man ytterligare prutar ner ”stövelpriset” med åtminstone 75 procent.

Men kanske juvelerarna redan nästa vinter frågar sina finländska kunder om de vet vilken finsk ort som är mest välkänd i Kerala? Sinikka och Tiina Nopolas bedårande och med indiska mått gränsöverskridande och omskakande bok Simo ja Sonia berättar om vänskapen mellan två barn från helt olika delar av världen. Linda Bondestams glada illustrationer får läsare i alla åldersgrupper att leva med i barnens försök att närma sig varandra.

Simo från finländska Kervo (på finska Kerava) och Sonia från indiska Kerala blir medvetna om varandra genom ett barnprogram på teve. Simo och Finland börjar leva i Sonias fantasi. Båda barnen lever i tvåpersonersfamiljer: Simo har förlorat sin mamma, Sonia sin pappa.

När Simo lyckas övertala sin paragrafryttare till far, som är skeptisk till allt främmande, att köpa kokoskyckling istället för korv, knyts banden mellan Kervo och Kerala. Sedan krävs det inte mer än lite sagomagi á la Bollywood för att Simo till sin fars förskräckelse köper haremsbyxor av Sonias mamma i ett gatustånd. Hennes delikata kokoskyckling smälter pappans skyddspansar och efter en glass är letkajenkan redan i full gång.

Vänskapen och kärleken känner inte några gränser, så den interkontintella nyfamiljen flyttar till Kervo. Jag hoppas att systrarna Nopola kan trolla fram en uppföljare så vi får veta om Sonia blir retad i skolan och vilket parti hennes mamma ställer upp för i kommunalvalet 2016.

I delstaten Kerala är kvinnorna, till skillnad från resten av Indien, i majoritet och frågan om änkor som gifter om sig är tabu. Därför har historien om en änka som duger för en utländsk man skapat stor uppståndelse.

Simo ja Sonia skulle ha publicerats på malayalamin-språket senaste vinter i samband med en festival för Kerala-finska barn i de muslimska Fort Cochi-kvarteren. Tyvärr var översättningen försenad så barn som kunde engelska fick läsa boken för sina föräldrar. Att den engelskspråkiga översättningen var så dyr (1,60 euro) väckte för övrigt hård kritik.

Varannan indier är fortfarande analfabet. Eftersom hat och fördomar ökar i stormakten Indien, som nu knakar i fogarna, är Simo ja Sonia ett utmärkt verktyg för undervisning i internationalism och fredsfostran. Den slutsatsen drar bokens indiska förläggare Sunandan Roy Chowdhury, som lovar att översätta den till över tio indiska språk. Hittills finns boken förutom på engalska på hindi, bengali och malayalamin.

Chowdhury vill starta läseklubbar för barn på den indiska landsbygden, där utbildningsnivån ofta är lägre än  städerna. Sovjetunionen överöste i tiderna Indien med barnböcker, men i dag är det brist på bra sådana. Chowdhury anser att Finland producerar många dylika och tänker bland annat publicera finländska serieböcker på indiska språk. Han ser framför sig en bokklubbsverksamhet som överskrider de nationella gränserna i det oroliga södra Asien. Om barn från Kervo och Kerala kan bli vänner, så kan väl pakistanska och indiska barn också bli det.

 

Mikko Zenger
Översättning: Fredrik Sonck & Janne Wass

Sinikka och Tiina Nopola, teckningar av Linda Bondestam: Simo ja Sonia eli kadonnut Kerala. WSOY, 2009.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *