Som första kommun i Finland ska Äänekoski ta ställning till om en grundinkomst kunde råda bot på arbetslösheten i staden. Bakom initiativet står Vänsterförbundets riksdagsledamöter Eila Tiainen (bilden) och Silvia Modig samt på lokal nivå fullmäktigeledamoten Sirpa Martins.
Varför just Äänekoski? Vad är det som fått riksdagsledamöterna att vända blicken mot en industristad med 20 000 invånare ungefär 40 kilometer norr om Jyväskylä? Eila Tiainen, som Ny Tid träffar i Musikhusets kafé i Helsingfors, säger att staden som har en arbetslöshet på 15,9 procent ligger på plats tretton då man rangordnar städerna enligt lägsta sysselsättningsgrad. Om man införde en grundinkomst här, och teorin om dess gynnsamma verkningar visar sig fungera i praktiken, borde man snabbt kunna se resultat.
Men det är inte enbart de negativa aspekterna som gör Äänekoski till ett lämpligt experimentområde.
– I staden finns en tiotals år lång tradition av att aktivt stöda de arbetslösa för att de ska komma på benen igen. Till exempel Folkkantinen är en viktig plats för möten och diskussioner. Där ordnas verksamhet för de arbetslösa, till exempel loppmarknader, verkstäder och basarer – kvinnorna väver mattor och männen skruvar på cyklar.
Tiainen hoppas att den här känslan av gemenskap och de positiva erfarenheterna av att stöda varandra kan utgöra en grogrund för ett lyckat försök med grundinkomst. Tidigare projekt ute i världen, särskilt det i en liten by i Namibia åren 2008–2009, har gett uppmuntrande resultat. Men utgående från dem kan man knappast dra några slutsatser om huruvida en grundinkomst skulle fungera även i Finland.
Lokal pådrivare
I Äänekoski förbereder sig den långvariga fullmäktigeledamoten Sirpa Martins på att föra fram ett förslag om grundinkomst till nästa fullmäktigemöte. Tanken är att frågan ska tas upp innan sommarpausen. Enligt förslaget ska Äänekoski lämna in en ansökan till staten om att få bli försökskommun. En statlig välsignelse behövs eftersom grundinkomsten skulle omfatta både kommunala och statliga pengar. Dessutom behöver man arbeta fram ett regelverk för hur grundinkomsten skulle arrangeras.
– Det finns otaliga negativa trosföreställningar och fantasier kring grundinkomsten. Trots att den aldrig prövats i finländska förhållanden är folk beredda att direkt, utan diskussioner, torpedera idén med hänvisning till en ogrundad föreställning om att grundinkomsten skulle göra människorna lata. Om vi kunde pröva en grundinkomst någonstans så skulle diskussionen inte handla om trossaker utan vi skulle få konkret information om hur den fungerar.
Martins själv är övertygad om att en grundinkomst skulle inverka positivt på Äänekoski. Bland annat kunde den vara ett sätt att förverkliga regeringens ungdomsgaranti.
Hon säger att det bland både invånarna och de folkvalda finns många som stöder hennes grundinkomstförslag men vågar inte gissa om det kommer att antas.
– Tyvärr finns det sådana som hellre vill ha kvar vår nuvarande snåriga förmånsdjungel istället för att ens diskutera en grundinkomst. Men de pengar som nu omsätts inom social- och arbetslöshetsskyddet kunde med en grundinkomst användas på ett förnuftigare sätt. Jag hoppas att mitt förslag i alla fall ska få igång en fördomsfri debatt om saken.
På nationell nivå skulle namninsamlingen till medborgarinitiativet om grundinkomsten säkert må bra av en större diskussion om ämnet. Projektet verkar nämligen för tillfället segla i motvind. Från början av februari fram till mitten av maj hade initiativet bara fått dryga 17 000 underskrifter.
Även Eila Tiainen välkomnar en större diskussion men vidhåller behovet av konkreta förändringar.
– Som det är nu hamnar de arbetslösa och utslagna in i en tung byråkrati. De tidigare försöken att förenkla regelverket kring socialskyddet har misslyckats, till exempel gav Sata-kommitténs arbete inga förbättringar. Social- och hälsovårdsreformen verkar gå samma väg.
Kostnadsneutral
Enligt Vänsterförbundets modell ska grundinkomsten ligga på 620 euro per månad plus ett bostadstillägg på 130 euro. Eftersom man kan göra betydande inbesparingar då en stor del av byråkratin kan avskaffas så ska grundinkomsten bli kostnadsneutral, det vill säga den ska inte öka de offentliga utgifterna. Tiainen hävdar att grundinkomsten inte enbart förenklar reglerna utan att den även uppmuntrar till att jobba. Det gör inte det nuvarande systemet.
– Man tvingas gå från lucka till lucka med sina blanketter och biljetter för att be om hjälp. Det förödmjukar människan. Och om man sedan tar emot ett jobb för en vecka minskar ersättningarna och måste ansöka om dem på nytt. Det är ett ganska knäppt system. Men grundinkomsten skulle man inte gå miste om ifall man tog emot ett snuttjobb.
Dagens socialskyddssystem härstammar från en tid då industriarbete på heltid var den förhärskande arbetsformen. Sedan dess har både yrkeslivet och samhället i övrigt förändrats, så nu krävs nya lösningar. Då allt fler människor uppmanas bli företagare och sysselsätta sig själva behövs en grundinkomst för att ge en trygghet i företagandets upp- och nedförsbackar, anser Tiainen.
– Nuförtiden kan vem som helst, oberoende av utbildningsgrad, råka ut för arbetslöshet. Särskilt orolig är jag för de ungas situation. Själv har jag en 37-årig karriär på Yle bakom mig. Tyvärr kan verkligt få se fram emot något motsvarande i dag.
Oskar Skogberg
