Det är snart tre år sedan massiva protester utbröt i det krisdrabbade Spanien i maj 2011. Som mest samlades hundratusentals personer på Puerta del Sol, torget i Madrids centrum, som under två månader ockuperades för ett massivt protestläger.
Rörelsen, som sedermera döpts till 15M, övergav snabbt torgen och organiserade sig istället under parollen ”Toma los barrios” (ta grannskapen). Den centripetala kraften på Puerta del Sol blev centrifugal: kollektiv skapades kring grannskap samt olika sakfrågor såsom boende, hälsovård, energi och vattenförsörjning. Den här rörelsen finns fortfarande kvar.
Söker man på Twitter på hashtagen #StopDesajucios (#StoppaVräkningar) får man fram flera meddelanden som uppmanar till protester mot vräkningshotade hem. Den 5 mars skriver till exempel signaturen lulm att ”De vill vräka Luis, Suleyra och deras son på 12 år”. I twiitten bifogas adressen till det vräkningshotade hemmet i Madrid. Syftet är att samla folk till motstånd mot vräkningen och i bästa fall stoppa den helt.
Rörelsen mot vräkningar är en av de mest framgångsrika projekten som följt ur 15M och den fortsätter att mobilisera stora mängder människor runtom i Spanien varje dag. År 2007 ägde 87 procent av spanjorerna sina hem, de flesta med privata bostadslån. När krisen bröt ut var konsekvenserna för vanliga spanjorer katastrofala. Enligt aktivister från rörelsen PAH – Plataforma por los Afectados de la Hipoteca (plattform för dem som berörts av bostadslånen) har 400 000 personer vräkts från sina hem sedan 2007. Tusentals vräkningar har ändå stoppats under årens lopp och Twitter verkar ha spelat en betydande roll i mobiliseringarna.
Det ”teknopolitiska” kollektivet DatAnalysis15M har försökt begripa vilken roll sociala medier spelat för den spanska krisrörelsen. Den Barcelona-baserade gruppen publicerade förra sommaren en omfattande studie (176 sidor) om den spanska ”teknopolitiska multituden” (en sammanfattning och en Power Point -presentation finns tillgänglig på engelska).
Strategin med hashtags mot vräkningar är bara ett exempel på den ”teknopolitik” som den spanska rörelsen bedrivit i gränssnittet mellan online- och offlineaktivism. När protesterna på Puerta del Sol började den 15 maj 2011 var massmedia helt frånvarande. Istället skapade rörelsen sitt eget narrativ genom att visa videor från torget och sprida bilder och text via sociala medier. Spridningen blev enorm. Mellan mitten och slutet av maj 2011 ökade datatrafiken i Spanien med 20 procent jämfört med samma tidsperiod året innan. Mellan april och maj ökade antalet timmar som spanjorerna var uppkopplade med 17 procent. Vanligtvis skapas det några hundra nya Twitter-konton i Spanien per dag, men under 15M-protestens första dagar skapades tusentals.
I sin studie förlitade sig DatAnalysis15M främst på data från Twitter, vars relativt öppna kod bjuder fler möjligheter till studier än Facebook.
DatAnalysis15M granskade hur Twitter-användare migrerade från hashtags kopplade till tidigare protester till hashtags kopplade till 15M. De granskade språkbruket i olika tweets för att se hur rörelsen skapade egna begrepp. Samtidigt märkte de att de viktigaste ”stämningarna” i Twitter-meddelandena var ”empowerment” och indignation. De granskade höjdpunkter i aktivitet för att se vilken betydelse Twitter-mobiliseringar hade för att låta rörelsen reagera på attacker mot torgprotesterna. När till exempel torglägret på Plaça de Catlaunya i Barcelona vräktes den 27 maj 2011, så lyckades demonstranter snabbt mobilisera stöd bland annat genom Twitter. DatAnalysis15M använde en tillämpning av Googles PageRank för att utreda hurdana konton som var viktiga vid olika faser av protesterna. Kollektivet lyckades också kartlägga vilka Twitter-konton som lyckats skapa den kritiska kombinationen av spontan reaktionsförmåga och kontinuitet för rörelsens mobiliseringar.
Stundvis är rapporten så entusiastisk att det skulle vara frestande att kalla 15M för en ”Twitter-revolution”. Det vilseledande begreppet myntades för protesterna i Moldavien 2010 och tillämpades sedan lika okritiskt på upproren i Iran 2009-2010, Tunisien 2010, Egypten 2011 och nu även i Ukraina 2014. Liksom forskaren och journalisten Evgeny Morozov skrev redan kring 2010, så är konceptet tyvärr helt värdelöst. Bara för att Twitter eller andra motsvarande medier använts så vet vi inte vilken deras relation till övrig aktivism är eller vilket verkligt omfång de haft som kanal för mobilisering.
Men just här ligger en av styrkorna i studien av DatAnalysis15M. Kollektivet har verkligen försökt utreda vilken roll Twitter spelade i rörelsens dagliga praktik. Medan Twitter under de flesta ”Twitter-revolutionerna” var ett redskap för en liten skara medievana medelklassanvändare, så är tjänsten förhållandevis populär i Spanien – som förövrigt är ett mycket ”uppkopplat” land.
Enligt siffror från Googles undersökning ”Our Mobile Planet” använde 55,4 procent av spanjorerna smarttelefoner i början av 2013, två år efter att 15M föddes. Därmed rankades Spanien på femtonde plats bland de länder som är mest uppkopplad med smarttelefoner. I undersökningen låg Sverige på sjunde plats med 62,9 procent medan Finland med drygt 45 procent inte ens var rankat. DatAnalysis15M visar att av de 6–8,5 miljoner människor som på ett eller annat sätt uppskattas ha deltagit i de spanska protesterna gjorde 96 procent det genom Facebook, 66 procent genom torgmöten och -läger, 45 procent genom Twitter och 34 procent genom grannskapsmöten.
I Spanien var deltagandet genom sociala medier alltså inte något elitistiskt, utan snarare populistiskt. Den spanska nätpolitiken förlitade sig på verktyg som gav stor spridning och som var lätta att använda. Målet var massmobilisering genom utbredda plattformer såsom Twitter och Facebook med låga standarder för integritet och anonymitet för deras användare.
Därför väcker det spanska exemplet också många nätpolitiska frågor i en värld efter Edward Snowdens avslöjanden. Är massmobiliseringar som inte bjuder in till kartläggningar av regeringar och företag möjliga? Hur kan en aktsam ”nätvaro” som beaktar användarnas anonymitet och integritet kombineras med breda mobiliseringar? Å andra sidan visar DatAnalysis15M hur samma data som används för att kartlägga oss även kan brukas av sociala rörelser för att öka deras självförståelse. Man kan alltså säga att DatAnalysis15M utnyttjade den enorma mängden data som protesten lämnade i sitt spår för den typen av militanta undersökningar vars syfte är, för att citera den italienska kommunisten Mario Tronti, ”att låta arbetarklassen förstå sig själv som politisk kraft”.
Det var inte heller bara verktygen som var populistiska, utan också kraven – speciellt under de första demonstrationerna. Enligt opinionsmätningar fick 15M rörelsens krav under sommaren 2011 stöd av 34 miljoner spanjorer och under sommaren 2012 av 30 miljoner dito. Det betyder att mellan 64 och 72 procent av befolkningen stödde rörelsens krav på ”verklig demokrati”, bortom tvåpartisystemet där socialistpartiet och konservativa Partido Popular omväxlande har makten.
Den spanska nätpopulismen lyckades alltså med att amplifiera vreden hos hemlösa och arbetslösa spanjorer. Politiska kollektiv lyckades genom slagord som ”Juventud sin Futuro” (unga utan framtid), och Democracía real ya (verklig demokrati nu) skapa ett radikalt politiskt subjekt som spred sig som en löpeld genom samhället. Spanien är alltså ett gott exempel på ett land där mötet mellan digitala kulturer och vardagen kan skapa en explosiv ”postdigital” kamp. En massarbetslöshet och kollapsad bostadsmarknad kombinerad med färdigheten att bruka sociala medier skapade ett monster som lyckats hålla igång protesterna i flera år nu.
Till skillnad från tomma paroller om ”Twitter-revolutioner” så ger analysen av DatAnalysis15M alltså mycket konkreta insikter i hur sociala medier kunde användas för att förstärka protesterna på gatan.
Mikael Brunila
är en av redaktörerna för boken Verkko suljettu som utkommer i vår
