– Efter att det värsta kaoset lagt sig började konstnärerna reflektera över sina egna upplevelser och den roll de själva spelade under revolutionen, säger Hamdy Reda, en av konstnärerna bakom utställningen Back To (the) Square 1, som ska kasta ljus över en ny generation arabiska konstnärer och hur arabvårens politiska omvälvningar påverkat deras konst.
– I allmänhet tror jag att alla människor föds till dansare, skådespelare och konstnärer. Det är först då man växer upp som ens omgivning, upplevelser och andra omständigheter kan påverka en och styra in en på en viss bana. För mig var det klart från en väldigt ung ålder att konst var det jag ville syssla med. Min familj stödde och uppmuntrade mig att vidareutveckla min passion och att göra det jag själv verkligen ville göra. Egentligen har jag ännu inte kommit fram till det, utan söker fortfarande, säger Hamdy Reda, fotograf, konstnär och kurator från Kairo, och en av initiativtagarna till utställningen Back To (the) Square 1 på galleri Forum Box i Helsingfors. Han berättar att det inte var lätt i början.
– Om man växer upp i ett lägre medelklass- eller arbetarklassområde i Kairo är det en lyx att ens tänka på konst. Det var bara på grund av min familjs stöd som jag kunde börja på konstskolan. För de flesta med samma socioekonomiska bakgrund som jag skulle det här ha varit närapå omöjligt, men jag fick senare reda på att samma sak också gäller för barn ur överklassen. Det existerar ofta en stor press från familjens sida att man ska börja studera till något ”vettigt” och lukrativt, bli affärsman eller ingenjör. Konstnär, eller egentligen varje form av kulturarbete, anses inte som ett ”riktigt” jobb i Egypten.
En undangömd värld
Därefter kommer Reda, som under sin karriär rest och arbetat i över femton olika europeiska länder, med en förbluffande observation.
– Att leva och verka som konstnär i Kairo är svårt, men inte lika svårt som här. Vi har inte samma överflöd av konstnärer i vårt samhälle, så det är enklare för Kairos unga konstnärer att utvecklas och hitta en inriktning på egen hand. Det svåra med konstvärlden i Kairo är att hitta den, eftersom den är så liten och undangömd, men då man väl lyckats med det är det lättare att komma igång. Konstvärlden är inte lika integrerad i samhället som här, och det finns mindre intresse hos allmänheten. Det är något vi arbetar på att förändra genom att väcka medvetenhet och konstintresse hos vanligt folk.
Reda driver ett konstutrymme (”jag vill inte kalla det ett galleri, det är helt enkelt ett utrymme för konst”), Artellewa, i arbetarklassförorten Ard El-Lewa i Kairo, där han förutom att skapa egen konst också erbjuder möjligheter för andra konstnärer att arbeta, ställa ut verk och ”föra ut sin konst till nya sociala omgivningar och interagera med vanliga människor på gatan för att bli inspirerade.”
Konsten och yttrandefriheten
Reda berättar att det var först på 90-talet som nutidskonsten slog igenom i Egypten.
– Det började med några få privat drivna gallerier som var experimentlystna nog att arbeta med sådan konst som de statsstyrda organen inte befattade sig med.
Ett projekt som har spelat en stor roll för att aktivera och motivera unga konstnärer är konsttävlingen Salon El Shabab, Ungdomssalongen, som ordnas en gång om året för att ge nya unga konstnärer ett tillfälle att visa upp sin konst. Reda berättar att tävlingen, som i år arrangeras för tjugofemte gången, har en för det egyptiska samhället remarkabel grad av yttrandefrihet och har gett många nya konstnärer tillfälle att utvecklas, trots att också den drar vissa gränser för vad som är tillåtet.
Under nittiotalet och början av tvåtusentalet ökade mängden moderna konstnärer och gallerier stadigt, och runt 2010 fanns det redan över femton konstutrymmen och gallerier i Kairo, bland andra Redas egna Artellewa.
– Det skulle kännas förmätet att överdriva den roll som konsten spelade för att revolutionen skulle bryta ut, men samtidigt kan man inte underskatta kreativitetens roll i att motivera och mobilisera massorna. Inte bara bildkonstnärer, utan också fotografer, filmare och oberoende medieskapare hjälpte till att få vanliga medborgare till torget. I början var det få konstnärer som skapade konst, vi var upptagna med att protestera och lade våra egna projekt åt sidan. Jag själv till exempel är fotograf men inte fotojournalist, så efter att ha försökt dokumentera några demonstrationer lade jag kameran åt sidan och anslöt mig till folket i stället.
Konstnären och revolutionen
Vissa sorters konst spelade större roll än andra, och Reda framhåller förutom film- och fotodokumentering också graffitin.
– Den här revolutionen var en revolution också för graffitin, eftersom det väckte de ungas intresse på ett helt nytt sätt då de inspirerades att själva börja uttrycka sig på stadens väggar.
Graffitidekorerade mur- och betongstycken spelar mycket riktigt en framträdande roll på utställningen Back To (the) Square 1.
Efter att det värsta kaoset lagt sig och ersatts av en fortfarande turbulent, men mer återhållsam situation i det egyptiska samhället, återgick konstnärerna till sina projekt och började via sitt skapande reflektera över sina egna upplevelser och den roll de själva spelade under revolutionen. Dels den självklara rollen som deltagare i en massprotest, men också rollen som en konstnär som försöker skapa konst av sina egna känslor.
– Det var så idén till den här utställningen föddes, att försöka förflytta den genuina känsla som uppstod på Tahrir-torget in i ett konstgalleri utan att ändra på eller förstöra den. Vi ville göra vårt bästa för att inte kompromettera ärligheten, eftersom det i grund och botten handlade om en ytterst ärlig process.
Otto Ekman
Checkpoint Helsinki: Back To (the) Square 1. Forum Box, till 30.03.2014.
Jehane Noujaims dokumentärfilm The Square, som är en del av utställningen, visas på Kino Engel 27.3 kl.17.
