Modernitetens nya landskap

The Hambantota Connection är en ny bok som kombinerar fotografi, etnografisk forskning och teoretisk abstraktion för att närma sig en stad i omvälvning. I Hambantota i Sri Lanka blir geopolitiska förändringar påtagliga i stora byggprojekt och flöden av energi och kapital. Ny Tid har träffat Karl Palmås, en av de tre aktörerna bakom boken.

The string of pearls, pärlbandet, kallar amerikanska underrättelseanalytiker de hamnar som säkrar Kinas nya kommunikationsled längs med Indiska oceanen ända till Mellanöstern och Afrika. Ett antal strategiskt placerade hamnar har uppförts i välvilligt inställda länder längs med kustremsan, ofta finansierade med lån från kinesiska staten. Detta pärlband är av stort intresse för underrättelsetjänster i både i USA och Indien, och särskild uppmärksamhet riktar man mot den lilla staden Hambantota i Sri Lanka. Tsunamin 2004 förstörde staden och ryckte bort en stor del av dess befolkning. Men bara några år efteråt påbörjades storskaliga byggprojekt, som skulle göra Hambantota till landets andra centrum efter Colombo. Sedan 2008 byggs en hamn som vid fullbordandet förväntas bli Sydatsiens största. Dessutom uppfördes här en cricketarena för världsmästerskapet 2011, ett internationellt flygfält, och Sydasiens största konferenscentrum. Men istället för att lätt kunna placeras in i den vanliga berättelsen om modernisering, är Hambantota en plats som utmanar den vedertagna idén om modernitet som bygger på ett allt mera förlegat västcentrisk historieperspektiv.

Under några år från 2009 framåt gjorde sociologen Karl Palmås och kulturgeografen Jonas Lindberg fältstudier i Hambantota i Sri Lanka. Fotokonstnären Kerstin Hamilton har gjort ett antal resor till samma ort för att dokumentera moderniseringsprocesserna. Tillsammans har de sammanställt en blandning av en fotobok och essäbok, med inslag av tryckta konversationer, både mellan de medverkande och ute på fältet. Under bokmässan i Göteborg publicerades boken, The Hambantota Connection. Constructing Landscapes, Contesting Modernity, som handlar lika mycket om Hambantotas förvandlingar och det geopolitiska skiftet där Kina tar allt mer plats, som om hur man kan fånga dessa förvandlingar och om det skifte inom de sociala vetenskaperna där icke-mänskliga objekt tar allt mer plats.

Från jord till hav

Innehållet i boken har uppstått i en dialog mellan det som författarna har konfronterats med på fältet och de förhärskande tänkesätten inom deras respektive discipliner: dokumentärt fotografi, sociologi och geografi.

– Det som är relevant är ofta det som förvånar en, det som gör litet våld på ens egen föreställningsvärld.

Palmås och Lindbergs ursprungliga forskningsprojekt var inriktat på att följa olika politiska spel kring sätten att odla mark i Hambantota.

– När vi kom fram insåg vi att det riktigt stora som händer på den här platsen inte är spelen om jordbruksmark utan ett geografiskt mycket mera vidsträckt spel kring Kinas plats i världen, och den här platsens möjlighet för Kina att ta hem olja på ett mera effektivt sätt.

Boken handlar enligt Palmås om ett fall av serendipity, det svåröversatta engelska ord som betyder att man söker efter en sak men finner någonting annat. Ordet kommer från ett gammalt namn för just Sri Lanka, Serendip.

– Vi gjorde en studie av land- och jordbrukspolitiken, och så hittade vi en annan ännu intressantare politik: den litorala politiken, det vill säga den som uppstår vid kustremsorna.

Filosofen Paul Virilio har skrivit om det speciella med politiken på dessa platser där det fasta möter det flytande, hur den bestäms av hastigheten som oceanerna möjliggör.

– Studier av det här slaget fångar något som finns på platsen, men de synliggör också något som finns i oss. Att vi  använder Hambantota för att beskriva Kinas nya plats i världen säger mycket om européers och nordamerikaners noja att mista sin position.

Avsikten har varit att det fotografiska materialet har en autonomi och inte bara åskådliggör något som finns i texten.

– Texten är inte mall för det hela och om vi hade kommit hem med ett annorlunda bildmaterial hade boken kunnat dra i en annan riktning.

Det har börjat etableras en genre inom fotografi som går ut på att visa vad som händer med platser när det kapitalistiska maskineriet dragit vidare. Men de globala kapitalflödenas inverkan på Hambantota är inte nedgång och förfall utan troligtvis början på någonting nytt. Men ingenting är säkert.

– Det kan också bli vita elefanter, stora infrastrukturprojekt som inte används, utan bara står och kostar pengar.

Kerstin Hamilton: Driveway in hotel park.
Kerstin Hamilton: Driveway in hotel park.

Karta och territorium

Försöken att pussla ihop den jordnära fältstudien med kustpolitikens vidsträckta nätverk ger upphov till ett spänningsförhållande:

– Det är lätt att tänka på det som skalor som går från mikro till makro, men det är snarare en fråga om territorium och karta. Ju mer vi distanserar oss och försöker sätta allting i ett sammanhang, desto mer lämnar vi den empiriska känslan för platsen. Vi blir allt mer beroende av abstraktioner.

Hamilton påpekar i sin introduktion (alla medverkande har var sin) att ”mönster är synliga, men bara på långt håll”. Det finns en diskussion i boken om beroendet av abstraktioner för att få en helhetsbild. Relationen mellan karta och territorium är ett gammalt tema som finns hos filosofer som A. N. Whitehead, men också i litteraturen och populärkulturen.

Ett alternativt förslag till titel på boken var Synecdoche, Hambantota, en referens till filmen Synecdoche, New York, som handlar just om karta-territoriumrelationen: Philip Seymour Hoffmans rollfigur försöker i en lagerlokal i New York skapa en pjäs som är en fullskalig replika av hela New York. Filmen är i sin tur inspirerad av en novell av Jorge Luis Borges där skapandet av en karta görs så exakt att den till slut blir lika som stor som den värld den avbildar.

– Det är omöjligt att fånga hela territoriet, man måste skala bort, och bortskalandet sker utifrån olika föreställningar och abstraktioner som man har i huvudet från början.

Vetenskapsfilosofen Bruno Latour talar ibland om det engelska ordet oversight, som han är förtjust i eftersom det för ihop överblick med överseende. Översikt får man genom att välja en abstrakt modell med vilken man fångar vissa saker, men man måste välja vilka parametrar man vill ha på kartan.

– Om man vill ha överblick över någonting så kan man bara få det genom att ha överseende med att man missar mängder av detaljer.

Kerstin Hamilton: Feet and fire cabinet.
Kerstin Hamilton: Feet and fire cabinet.

Antropologi och modernitet

Palmås berättar att deras forskningsplan var att studera spridandet av jordbrukspraktikerna genom att följa det som sociologen Gabriel Tarde kallar ”imitativa strålar” – ett begrepp som förklarar hur sociala mönster sprider sig – men att det snart slog dem att de inte var de enda som teoretiserade.

– Våra eventuella teoretiska kunskaper om imitativa strålar var inte lika intressanta som aktörernas egna teorier om hur idéer sprider sig. Alla hade sina egna teorier, bönderna, folk som jobbar med att sprida jordbrukskunskap, marknadsförare hos olika agrara företag, och dessa teorier blev i sig användbara i kartläggningen och förklaringen av informationsflödena.

Mycket av den antropologiska forskningen bygger just på att det intressanta inte är forskarens teorier och världsbild, utan vad som finns i huvudet på dem man möter på ort och ställe.

– Ett klassiskt exempel på detta är när vi pratar med folk som jobbar med att sprida jordbrukskunskap och undersöker hur deras tankevärldar görs till praktik och får världen att bli vad den är.

Tanken var inte att göra klassisk etnografi där man åker till en plats för att förstå en viss kultur genom att leva som och med människorna där.

– Vi var precis lika intresserade av hur människorna som sitter i Washington tänker kring den här platsen. Eller om det finns en plan för platsen på något annat håll. De föreställningsvärldar som är de mest relevanta i avsnitten om litoral politik är underrättelsetjänsternas, till exempel Booz Allen Hamiltons.

– Dessa är de huvudaktörer som vi är intresserade av att förstå. Varför är den här platsen så viktig för dem? Vad har de för föreställningsvärld? Vad är det som får journalisten och säkerhetsanalytikern Kaplan att tycka att det här är ett så intressant ställe? Vi hade en tanke om att vi borde besöka Booz Allen Hamiltons kontor utanför Washington för att undersöka hur de sätter ihop berättelsen om string of pearls. Men vi hade knappast fått göra en intervju ändå.

Kontrasten mellan Hambantotas fridfullhet och den monstruösa logistiska apparat som den är ett nav för, har också varit ämne för reflektion.

– Där är vi inne på hur man inom samhällsvetenskap och dokumentärfoto har porträtterat modernitet. Tanken på moderniteten som det extremt intensiva och våldsamt turbulenta som driver framåt, ofta med naturvetenskapliga metaforer som ”jordskred”. Och så kommer man till en plats som på många sätt passar in i bilden om modernitet. Där finns tidslig-rumslig komprimering, en omvälvning av landskapet, uppkomsten av nya former av lönearbete. Alla dessa element ses ofta som indikatorer på modernitet. Traditionellt hade många sagt om Hambantota att platsen genomgår en moderniseringsprocess. Men själva platsen framstår inte som turbulent eller intensiv. Det går i slow-motion.

Palmås, Lindberg och Hamilton vill också ifrågasätta själva bilden av den homogena moderniteten.

– Samhällsvetare är ofta ute och dokumenterar platser med utgångspunkten ”jaha, nu kom moderniteten hit och nu kom den dit”, och föreställer sig att den alltid är likadan.

Bokens undertitel Contesting modernity anspelar på detta. ”Contested modernity” är ett begrepp som används av den brittiske forskaren Martin Jacques, som bland annant skrivit When China Rules The World. Jacques menar att den stora processen under 1900-talet inte har varit frågan om ideologiernas krig och tävlingen mellan kapitalism och socialism, som tog slut med murens fall, utan att den stora förändringen är avkolonialiseringen och Kinas återkomst i världen.

– Det innebär att man nu kan vara modern på flera olika sätt. Det finns ett kinesiskt alternativ. Den unipolära världen har börjat lösas upp.

Traditionellt är Hambantota en fattig och jordbruksorienterad del av Sri Lanka, men plötsligt går det en extremt livligt trafikerad farled, sea line of communication, bara några kilometer utanför kusten, där alldeles otroliga värden rör sig över vattnet.

– Vad innebär det att kunna koppla in sig på ett sådant flöde av pengar och energi i form av olja? Det är något som blivit mera framlyft de senaste åren, den enorma logistiska apparat som pågår hela tiden ute på världshaven och som krävs för att vi ska kunna sitta här och dricka kaffe.

Fredrik Österblom

Kerstin Hamilton, Jonas Lindberg, Karl Palmås: The Hambantota Connection. Constructing Landscapes, Contesting Modernity. Glänta produktion, 2014.

En reaktion på “Modernitetens nya landskap”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *