Harper Lee är författaren som tog världen med storm med sin enda och med Pulitzerpriset belönade, närmast kultförklarade roman Dödssynden (To Kill a Mockingbird, 1960), som handlar om rasism i ett litet amerikanskt sydstatssamhälle på 1930-talet. Sedan dess har Lee undvikit intervjuer och offentlighet. Femtiofem år efter den starka och fortfarande högst aktuella Dödssynden utkommer Lees andra roman Ställ ut en väktare, en otippad fortsättning på den första romanen.
Ställ ut en väktare skrevs i själva verket redan innan Dödssynden även om den utspelar sig ett tjugotal år senare. Manuset var dock länge försvunnet och romanen har nu publicerats i sitt ursprungliga skick utan ändringar. Intressant nog finns det detaljer i handlingen som inte överensstämmer i de båda böckerna, men det kanske är en helt annan historia.
Jag måste tillstå att det är svårt att tala om Ställ ut en väktare utan att jämföra den med Dödssynden. Romanerna hör ihop och handlar om samma personer. Jag skulle emellertid vilja hävda att Dödssynden stärker Ställ ut en väktare och att den nypublicerade romanen inte skulle få samma tyngd utan sin föregångare.
Ställ ut en väktare för tillbaka läsaren till Maycomb, en liten ort i Alabama. Det har blivit 50-tal och huvudpersonen Scout har vuxit ifrån smeknamnet som hon bar tidigare och in i rollen som kvinnan Jean Louise. Det lilla 50-talssamhället med sina sociala strukturer, sin inbyggda hierarki och sina föreställningar om könsroller framstår som en väldigt främmande värld i romanen. Dödssynden vann stort på att den handlade om Scout som barn och berättelsen skildrades genom barnets iakttagande perspektiv som det var enkelt att låta sig ryckas med av. Det är betydligt svårare att komma in i den nya romanen och jag saknar någonting som skulle gripa tag i mig och väcka mer intresse för Scout/Jean Louise. Det finns en distans, närmast en förtegenhet kring den vuxna Jean Louise och hennes liv.
Jean Louise befinner sig på tillfälligt besök hos sin familj i Maycomb där hon dessutom har relationsproblem – att stanna eller gå, den vanliga visan, ni vet – men det är rent ut sagt tråkigt att läsa om detta eftersom det finns för lite som engagerar läsaren i de fiktiva personerna. Men trots en ramberättelse som saknar gnista finns det en röd tråd som sakta träder fram och som blir den brännande kärnpunkten i Lees roman. För trots att det på många sätt är svårt att relatera till den amerikanska söderns 50-talsvärld finns det även sådant som är skrämmande bekant. Lee skildrar ett samhälle som är djupt segregerat och där man skiljer på folk och folk i rasistiska tecken. Många textpartier som tar upp detta påminner skrämmande mycket om vad man kan läsa i kommentarsfälten på nätet idag.
Även om Ställ ut en väktare har en samhällelig agenda och åskådliggör rasism får jag intrycket av att romanen mest av allt är en uppgörelse mellan Jean Louise och hennes far Atticus Finch i denna fråga. Den som läst Dödssynden minns säkert Atticus som en rättvisans förkämpe av sällan skådad kaliber. Här blottläggs emellertid tidigare oanade brister i hans tänkande, och för Jean Louises del börjar det luta mot fadersmord, dock inte i rent fysisk bemärkelse. Hon måste tackla den fläckfria bilden av sin far som hon haft i hela sitt liv, vilket gör att romanen knyter an till vuxenblivandets tematik och till sökandet efter en egen moralisk värdegrund att stå på.
Anna von Bonsdorff
