Etikettarkiv: Kaur Kender

“De attackerar alfabetet!”

En kultur- och tryckfrihetsdiskussion som inte nått Finland är den om den estniska författaren Kaur Kender, trots att den har många beröringspunkter med debatten kring kulturmannen och pedofili i litteraturen, som begicks i samband med nytrycket av Karl-Ove Knausgårds första bok. Kender står i Estland åtalad för barnpornografi för att ha skildrat pedofili i en fiktiv roman. Ny Tid har träffat Kender i Tallinn.

Estland har tillsatt en pornografisk kommission för att avgöra om succéförfattaren Kaur Kenders text Untitled 12 är pornografi. Ja, sade kommissionen, om än inte helt enstämmigt, men rättegången där Kender åtalas för att ha producerat barnpornografi har börjat. Straffet kan vara upp till 3 års fängelse.

Rättegången ska hållas bakom stängda dörrar, för den allmänna moralens skull, säger åklagaren. Första förmiddagen med öppningsanförandena på måndag var ändå öppen för allmänheten, och det var fullsatt i den lilla rättssalen i Tallinn vid gatan Liivalaia. Kaur Kender delar åsikterna i Estland. Den ena sidan håller honom för omoralisk och gangsteraktig, andra ser rättegången som en kamp för yttrandefriheten. Många unga läser Kenders böcker, och det var många unga i rättsalen också. Så pass många att domaren ville kolla åldern på några av dem. Tre högstadiepojker fick lämna salen, domaren förklarade rättegången som förbjuden under 18. Pojkarnas modersmålslärare hade uppmanat pojkarna att försöka följa med processen.

Kriminell fiktion?

Det går inte många minuter av rättegången innan det blir klart att Estlands åklagarämbete gör ett försök att föra in moral och kriminallagstiftning i litteraturen. Barnpornografi är ett allvarligt brott man ska fokusera på, och Kenders text Untitled 12 liknar sådant man hittat hos pedofiler, säger åklagaren Lea Pähkli.

En sådan här litteratur kan även uppmuntra till pedofili, säger hon också, och sparar inte på krutet när hon beskriver Kender. Hon hänvisar till en gammal psykiatrisk diagnos som säger att Kender lider av antisocial personlighetsstörning.

Diagnosen är från den estniska Sovjettiden när Kender var 18 år gammal, och han som många andra estniska unga män försökte undvika värnplikten i Sovjetunionens armé.

Försvaret och Kender anser att åtalet är absurt. Untitled 12 är litteratur, inte pornografi, än mindre barnpornografi. Det är konst och ska behandlas som konst, säger försvaret. Barnpornografi och pedofili ska ska straffas, och hårdare än vad som nu är fallet, men en fiktiv text hör inte hit, är dess synpunkt.

Medvetet provocerande

Kaur Kender var i Detroit på semester när han skrev Untitled 12, och publicerade den på webbsidan han och några andra driver, nihilist.fm. Servern finns i Storbritannien, och texten skrevs på estniska. Åklagaren har för säkerhets skull tagit uttalanden från båda länderna om att Kenders text är olaglig även där. Försvaret säger i sin tur att författare och litteratur av det här slaget speciellt är skyddade av den amerikanska lagstiftningen.

Den stängda rättegången tar flera dagar, och sedan låter domen vänta på sig i två veckor.

– Skulle jag ha suttit i Tallinn och skrivit det här, så hade det nog sett annorlunda ut. Detroit ger en känsla av frihet, sa Kender när jag träffade honom tidigare i hemmet i norra Tallinn.

Kender visade mig runt i lägenheten, som ger en del signaler om det han står för. Symboliken finns där. Det är en tidigare kontorsbyggnad från Sovjettiden, högt i tak, med höga fönster och mäktig fasad. Lite som en typisk Stalinbyggnad.

Väggarna domineras av stora tavlor av den estniska konstnären Anton Vill som gjort konceptdesignen till filmen Mad Max: Fury Road.

– Anton undersöker mänsklighetens gränser, som den här tavlan där en man föder. Mannen är inte gjord för att skapa nytt. Men ändå försöker han på något vis göra det varje dag, säger Kender.

– Jag gillar hans sätt att uttrycka allt in i minsta detalj.

Det är en mycket tydlig bild som går rakt på sak, det är meningen att den ska uppröra, chockera för att tänja gränserna. Eller kanske för att påpeka att gränserna är illusioner. Kender gör samma sak. Hans värld är transgressiv litteratur, han är en hårdkokt författare som utmanar det borgerliga, det mänskliga, våra invanda uppfattningar om mänskligt beteende.

Åklagaren menar ändå att Kender har gått över gränsen i Untitled 12.

– Jag försökte skriva så läsaren blir chockerad. Det lyckades jag verkligen med.

Det står klart att han inte håller med vad åklagaren säger.

– De attackerar alfabetet, det är svarta bokstäver på vitt papper.

Det är ingen berättelse inlindad i bomull, det handlar om en massmördare som utnyttjar minderåriga, och andra. Det värsta man kan tänka sig, säger Kender. Det är ämnat att beskriva hur grovt det mänskliga sinnet kan degenerera. Det är satir.

– Med det här åtalet ställer sig Estland på samma linje som Nordkorea, Iran och Turkiet, konstaterar Kender.

Nästa bok värre

PEN-klubben i Estland anser att åtalet är politiskt, och klubbens medlemmar ger sitt fulla stöd åt Kender.  Han är känd för sin hårda kritik av det politiska etablissemanget, polisväsendet och speciellt drogpolitiken i Estland, som han säger att blundar för verkligheten. Han kritiserar även Estlands sätt att behandla landets ryskspråkiga befolkning.

Marquis de Sade satt i fängelse och skrev sina böcker i slutet på 1700-talet och i början av 1800-talet för att vi idag ska ha frihet att skriva, säger Kender som även kallats för Estlands de Sade. Men han är rätt så ensam om att vara i den genren i Estland.

–Vi får se hur det går, funderar han.

– En sak är klar, jag tänker inte sitta i fängelse för det här. Jag har för mycket annat att göra. I fall det blir fängelse, så hittar ni mig nog någonstans i Sydamerika, säger han halvt på skämt, halvt på allvar.

– De säger att det här är det värsta man kan skriva. Det värsta? Så bra tror jag inte att jag är. Dessutom är Untitled 12 andra delen i en trilogi. Jag har den tredje delen så gott som färdig, och den blir mycket värre.

Kaur Kender har under våren gett ut Untitled 12 på engelska som pappersbok, till priset av 6,66 dollar. Det står klart att han inte är på väg att ge upp. Tvärtom.

Text & foto: Bosse Ahlgren