I slutet av november blir staden Annapolis på den amerikanska östkusten skådeplatsen för ett evenemang som, beroende på ens läggning, antingen inger en smula optimism, eller retar upp kräkreflexen. För de flesta dödliga torde en Mellanösternkonferens inspirera till inget mera dramatiskt än blaserad cynism eller fullkomlig likgiltighet.
Permanenta gränser, Jerusalem och de palestinska flyktingarnas rätt att återvända är de så kallade ”hjärtefrågorna” på dagordningen. För ett par dagar sedan berättade Condi Rice att Israel t.o.m. kan tänkas ge upp Västbanken för fredens skull, vilket man ska ta med en ordentlig nypa salt, men det låter ändå lite kittlande.
Att den israelisk-palestinska konflikten nu plötsligt skulle få en lösning är det ändå klokast att inte räkna med. Med tanke på hur mörka de senaste åren varit i Mellanöstern måste det betraktas som ett framsteg i sig att man återigen vill ge diplomatin en chans.
Andra detaljer kring konferensen, som till exempel vilka länder som deltar, har hittills hållits hemliga. Förutom Israel och Palestina kommer förmodligen också Saudiarabien, Jordanien, Egypten, Libanon och Qatar att närvara.
Men den stora frågan gäller Syrien.
Återupptagandet av förhandlingarna om Golanhöjderna, syriernas villkor för att delta i konferensen, verkar tyvärr varken amerikanerna eller israelerna vara särskilt tända på, och efter Mossads ställningstagande i början av oktober kan man bara undra vari denna tveksamhet består.
Enligt dagstidningen Yediot Aharonot har nämligen Mossad nu sällat sig till Shin Bets, utrikesdepartementets och militärunderrättelsetjänstens sida, i sin analys av Syriens beredvillighet till fred.
Hela det israeliska säkerhetsetablissemanget är nu alltså enhälligt av den åsikten att syrierna är seriösa i sina yrkanden om fred, och att det just nu föreligger ett gynnsamt tillfälle som Israel absolut borde utnyttja.
Men det är också bråttom att agera, hävdar Mossad & co. Ju längre Syrien förblir inom Irans inflytelsekrets, desto svårare blir det för dem att dra sig loss.

Patsy Nakell

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.