Buenos Aires invånare slänger runt 6 000 ton sopor om dagen. Ett par tusen cartoneros, kartongletare, livnär sig på att återvinna grannarnas skräp. De mest framgångsrika har bildat kooperativ och exporterar idag skrot till andra sidan jordklotet.
Mellan klockan åtta och nio varje vardagskväll ställer tre miljoner invånare i Buenos Aires sina soppåsar på gatan utanför porten. Källsortering eller soprum existerar inte i Argentinas väldiga huvudstad. Miljöfarliga batterier blandas med papper, glas och vanliga hushållssopor. Ett par timmar senare drar en armé av gröna sopbilar fram och forslar alltihop till någon av de tre soptippar där avfallet får ligga och ruttna.
Men innan sopbilarna passerar brukar stadens kartongletare hinna göra en improviserad sopsortering på gatan och ta med sig det som kan återvinnas. En av dem är 46-årige Valentín Herrera. Under 90-talet arbetade han som chaufför. Valentín och hans familj bor visserligen i kåkstaden Villa Fátima sedan tjugo år tillbaka, men lönen räckte till att skaffa mat för dagen och med tiden hade de lyckats bygga ett litet hus. När landets ekonomi kollapsade 2001 hamnade Valentín och miljontals andra argentinare på gatan. Han var tvungen att finna på råd, och det snabbt, för att fylla den tomma kastrullen på spisen.
– På kvällarna gav jag mig ut med en liten vagn för att samla plastflaskor och kartong. Det jag hittade sålde jag till återvinningsstationer. Det blev inte många pesos, men det var den enda inkomst jag hade. En dag frågade en granne om det lönade sig att samla sopor. Han följde med mig ut en kväll och sedan dess arbetar vi tillsammans, berättar Valentín.
Fler och fler av Valentíns grannar blev cartoneros. Men istället för att sälja till återvinningsstationerna var för sig slog de sina påsar ihop. På så sätt kunde de erbjuda mer material och få bättre betalt. Kooperativet Reciclando Sueños, ”Drömmar Återvinnes”, föddes och Valentín valdes till ordförande.
– I kooperativet tjänar vi bättre och kan bedriva en större verksamhet än om alla jobbar var för sig. Tyvärr är många argentinare ovilliga att arbeta i kooperativ.
Sedan förra året driver kooperativet en så kallad ”grön station” några kvarter från Villa Fátima. De samlar sopor själva och köper även av andra kartongletare. César Chanampe, en gammal renhållningsarbetare som blev cartonero i samband med krisen, visar mig runt på lagret. Några medlemmar sorterar ut plastflaskor ur soppåsar medan andra pressar plasten till bultar. Bultarna säljs sedan till fabriker som tillverkar plast.
– Vi säljer plast, glas och kartong, men vi tar även hand om gamla madrasser och frigolit. Och nu lär vi ungdomar att ta hand om elektroniskt avfall, berättar Chanampe och öppnar dörren till ett litet rum där syskonen Marcelo och Romina går igenom gamla dvd-spelare och datorer. Tack vare samarbetet med en privat stiftelse får kooperativets ungdomar utbildning i elektronik.
– Folk slänger dvd-spelare när de slutar fungera. Men ofta är det bara en viss komponent som är trasig och då byter vi ut den och säljer apparaten begagnad, säger sjuttonårige Marcelo.
Storasyster Romina, 23, har en liten dotter och är glad över det nya jobbet på elektronikavdelningen. Nu arbetar hon inomhus och på dagtid.
– Det är kallt på kvällarna när vi samlar sopor och min dotter blir lätt förkyld. Det är bättre att arbeta här. Jag har en fast inkomst och får dessutom lära mig om elektronik. Nu ska jag läsa klart gymnasiet så att jag kan studera vidare. Jag vill bli något i livet, säger Romina.
Skrot på export
”Drömmar Återvinnes” besöker skolor för att berätta om fördelarna med återvinning och källsortering. De pratar med de boende i ”sina” kvarter och kommer ibland överens med portvakter om en veckodag för att hämta kartong och glas.
– Om det inte vore för oss skulle plast, elektronikartiklar och annat miljöfarligt avfall hamna i marken, säger César Chanampe stolt.
Kooperativets fyrtiotal medlemmar får en månadslön som motsvarar den lagstadgade minimilönen, runt 240 euro. Vid årets slut delas det eventuella överskottet ut till medlemmarna eller används till att köpa nya maskiner. Det behövs, för verksamheten växer.
– Vi har börjat exportera skrot till Kina och Spanien. Det tog ett tag att få tullens tillstånd för att skeppa iväg plåten, men nu har vi kommit igång. Idag har vi flera beställningar från utlandet. Och det är lönsamt: utlandskunderna betalar 70 procent mer än de inhemska återvinningsstationerna, berättar Valentín Herrera.
Medlemmarna i ”Drömmar Återvinnes” är inte ensamma i sin verksamhet. Ungdomar, äldre och hela barnfamiljer patrullerar ständigt Buenos Aires gator i jakt på sopor som kan återvinnas. Kartongletarna är idag flera tusen och har blivit en del av stadsbilden.
Tack vare cartoneros återvinns stora mängder papper, glas, kartong och plast som annars skulle ha hamnat på de redan överfyllda soptipparna. Och soporna ger levebröd till ett par tusen familjer. Men frågan är hur länge, för Buenos Aires nye borgmästare Mauricio Macri vill omorganisera sophämtningen.
Högermannen Macri, tidigare ordförande i fotbollsklubben Boca Juniors, vann borgmästarvalet förra året. Han har tidigare sagt att han vill få bort kartongletarna från gatorna och att de ”stjäl” sopor. Nu vill han istället ge dem uniformer och rätten att ta hand om de sopor som kan återvinnas. Men cartoneros ska inte få sortera sopor på gatan utan måste komma överens om avhämtning med de boende. Sopor som läggs utanför portarna ska de företag som får kontrakt på sophämtningen forsla till tipparna, trots att material som kan återvinnas skulle gå till spillo. María Eugenia Testa på argentinska Greenpeace tror att det systemet skulle misslyckas.
– På en del håll hämtar cartoneros redan idag soporna hos de boende, men det finns människor som inte vill ha någon kontakt med dem. Och det skulle inte fungera för dem som inte är hemma så ofta. Sopor som kan återvinnas skulle ändå hamna på gatan och hämtsystemet skulle misslyckas. Men jag misstänker att stadsledningen vill att det ska misslyckas för att få en ursäkt att bli av med kartongletarna.
Enligt en lokal förordning skall mängden sopor som hamnar på tipparna minska med 30 procent till 2010 jämfört med 2004. Men målet blir svårt att nå. Hittills har sopmängden ökat, bland annat för att material som skulle kunna återvinnas blandas med hushållssopor och hamnar på tippen.
Ett annat problem är att dagens soptippar håller på att fyllas och nya måste byggas. Men det är inte det lättaste. Att få en soptipp till granne är ungefär lika populärt som att ha ett fängelse eller ett mentalsjukhus i kvarteret. Varje gång stadsplanerarna har tyckt sig finna en lämplig plats har de boende i området protesterat och stoppat planerna.
– Det enda långsiktiga alternativet är att ställa om produktionen, införa källsortering och skapa ett miljömedvetande hos huvudstadsborna, säger Valentín Herrera.
– Vi måste lära oss att producera mindre sopor och att återvinna mer, annars kommer staden att kollapsa. Här på kooperativet försöker vi informera om fördelarna med sopsortering, men många människor lägger all sin energi på att få mat för dagen och orkar inte bry sig om miljön. Och politikerna förklarar inte för medborgarna varför de borde sortera soporna.
För att få bort cartoneros från stadens gator måste borgmästaren först ordna upp sophämtningen och återvinningssystemet. Men hans förslag har stött på motstånd i kommunfullmäktige och en slutgiltig lösning på sopproblemet kommer antagligen inte att nås före nästa borgmästarval om tre år. Under tiden fortsätter kartongletarna att leva på grannarnas sopor – och samtidigt göra en insats för miljön.
Lagen om noll sopor
2005 bestämde Buenos Aires kommunfullmäktige att mängden sopor som går till tipparna ska minskas med 30 procent till 2010, 50 procent till 2012 och 75 procent till 2017. Sedan skall ny teknik sättas in för att successivt minska siffran till noll – onekligen en ambitiös målsättning. För att staden ens delvis ska lyckas med det måste en allt större del av soporna gå till återvinning. Det blir också nödvändigt att införa ändamålsenlig källsortering. Buenos Aires måste även få hjälp av landets parlament med till exempel en nationell lag som förbjuder onödiga och miljöfarliga förpackningar
Martin Garat
