I tider av ekonomisk kris blir fattigdom en realitet för allt fler. Som medborgare förväntas vi både spara och konsumera. Men hur kan man spara eller konsumera utan pengar? Alla har inte välsignats av de senaste årens ekonomiska uppsving.

Många har däremot hamnat i hjulen på marknadsliberalismens maniska mobilisering. Enligt EU är de över 660 000 i Finland. De här människorna anses vara odugliga medborgare. De uppfattas som svaga parasiter. De stämplas som kriminella. De kallas fattiga. Vem bryr sig? Vem gagnar det att hjälpa de fattiga?

Kallis köyhyys är en högaktuell pamflett om den nedmonterade välfärdsstaten Finland, där den ökade fattigdomen gjorts till en lukrativ business. Författarna Jera och Jyri Hänninen riktar en sylvass kritik mot den s.k. marknadsfascismen, som systematiskt exploaterar fattiga och delar in människor i bra och dåliga, enligt deras köpkraft.
Vanligtvis anses fattiga vara en stor kostnad för hela samhället. Däremot ignoreras faktumet att det görs stora ekonomiska vinster på de fattiga och deras desperata situation. Den här aspekten lyfter bröderna Hänninen fram i Kallis köyhyys.

Genom vip-lån med extremt höga räntor, oresonliga försäkringskrav, krav på förhandsbetalningar, anmärkningar i kreditduppgifterna och höga läkar- och medicinkostnader, fastnar de fattiga i en ond cirkel som systematiskt gör deras situation ännu mer desperat. Det är dyrt att vara fattig.

Stigmatisering och skam

I Kallis köyhyys riktas kritik mot det politiska fältet, näringslivet, fackföreningar, försäkringsbolag och det finländska socialskyddet. Detta eftersom de inte är intresserade av att lösa problemen kring den växande fattigdomen, utan istället lobbar för elitens och den stora medelklassens intressen. Vem lobbar för de fattiga? Vem driver deras intressen?

Trots ett starkt politisk ställningstagande, lyckas Jera och Jyri Hänninen undvika att bli för politiserande. Hela det politiska fältet får sig, inte minst socialdemokraterna med Paavo Lipponen i spetsen, och FFC som påstår sig stå på de svagas sida. För ingen förväntar ju sig att samlingspartiet eller näringslivet skall värna om de fattigas intressen.

Till fattigdom hör inte enbart ekonomiska, utan även sociala aspekter, påpekar Jera och Jyri Hänninen. I Finland stigmatiseras de fattiga lätt. De anses a priori vara odugliga medborgare som inte kan ta hand om sig själva, parasiter som lever på välfärdssamhällets tjänster, och därför behandlas annorlunda. Stigmatisering i kombination med den protestantiska etiken, leder till att människor gör allting för att dölja sin fattigdom. Stoltheten blir ett hinder för att söka hjälp. Det är lättare att ta några vip-lån och vara en god medborgare, en duktig konsument. Blir du stämplad som fattig kommer både omgivningen och myndigheterna att hålla ett vakande öga på dig och behandla dig med misstänksamhet, som en kriminell.

Att ekonomisk vinst grundar sig på exploatering av mindre välbärgade är ingen nyhet. Det är en uråldrig princip som följt med så länge man fört handel. Kallis köyhyys förtydligar premisserna för denna princip och beskriver på ett träffsäkert sätt både vad fattigdom innebär för den enskilda individen, och hur fattigdom är kopplat till de politiska och ekonomiska systemen. Men främst av allt bidrar pamfletten till att diskutera realiteterna kring den växande fattigdomen i det finländska ”felfärdssamhället”.

---

Jera & Jyri Hänninen: Kallis köyhyys. Barrikadi/WSOY, 2008.