”Vi vill inte ha burkor i Danmark. Vi kan helt enkelt inte acceptera att några av våra medborgare går med ansiktet täckt,” sade regeringspartiet De Konservativas nya integrationsordförande, Naser Khader, i medlet av augusti. Det utlöste en mediedebatt, som överskuggade både finanskrisen och förberedelserna inför det stora klimattoppmötet i Köpenhamn i december. Trots att de flesta danskar är motståndare till den kvinnosyn som ligger bakom burkan, har Khaders förslag väckt så stor oenighet att det nu hotar att splittra åtta års sammanhållning i regeringskoalitionen Venstre, De Konservativa och stödpartiet Dansk Folkeparti. Khader backas upp både av det nationalistiska Dansk Folkeparti och Socialdemokraterna, medan det liberala Venstre är emot honom på grund av den danska grundlagens förbud mot diskriminering av annan trosbekännelse. Till råga på allt är De Konservativa också internt oeniga om förslaget.

Polemiken om burkan fick statsminister Lars Løkke Rasmussen att tillsätta ett burka-utskott, som nu skall undersöka möjligheten till ett förbud och framlägga det på folketingets öppningsdag den 1 oktober.
Det är inte första gången muslimsk kultur och speciellt den muslimska huvudduken debatteras i Danmark. Sedan regeringsskiftet år 2001 har den danska invandrarpolitiken blivit känd som en av Europas strängaste och det är ofta det islamfientliga Dansk Folkeparti, som står bakom de tilltagande restriktionerna för invandrare i Danmark.
Det var också Dansk Folkeparti, som stod i spetsen för protesterna mot vänsterpartiet Enhedslistens nominering av den 25-åriga muslimska Asmaa Abdol-Hamid som kandidat till folketingsvalet 2007. Asmaa Abdol-Hamid, som är av palestinskt ursprung, är troende muslim, bär duk och får inte enligt sin livsåskådning hälsa på män genom att skaka hand.
Dansk Folkepartis ledande ideolog, den polemiska prästen Søren Krarup skrev i tidningen: ”Såtillvida att hakkorset är en symbol för nazismen, är det ju av samma slag som islams huvudduk”. De flesta av folketingets ledamöter tog skarpt avstånd från Krarups uttalande, men samtidigt väckte det stor uppståndelse då Asmaa Abdol Hamid vägrade ta klart avstånd från dödsstraff. Det fick också flera medlemmar av Enhedslisten att lämna partiet.
Den självsäkra Asmaa Abdol Hamid har emellertid bevisat att en muslimsk kvinna med duk långtifrån behöver vara undertryckt. Hon är själv utbildad socialrådgivare och en ivrig samhällsdebattör i medierna med flera års politisk karriär bakom sig. I likhet med många andra muslimska kvinnor bär hon duk inte blott för att manifestera sin religion men också sin kulturella identitet. Det sistnämnda har också visat sig vara orsaken till att ett stigande antal muslimska kvinnor i Danmark nu frivilligt väljer att bära duk.

Domaren och duken

När stadsfullmäktige i Köpenhamn ifjol avgjorde att kvinnliga domare får bära duk, satte Dansk Folkeparti genast in en annons i tidningarna med en bild av en domare iklädd niqab, d.v.s. en slöja med sjal som i motsats till burkan låter ögonen vara synliga. Med bilden följde en varning mot islamiseringen av de danska domstolarna. Argumenten mot att domare får bära duk gick ut på att en domare, som bär en religiös symbol, inte framstår som neutral.
Statsministern, som inte var begeistrad av annonsen, tillsatte en kommitté för att undersöka om man kan tillåta framtidens domare att bära duk i danska domstolar. Ett förbud skulle nämligen kräva en ny lag.
I en polemisk krönika skrev integrationsminister Birthe Rønn Hornbech att ett förbud mot duk bland domare enligt henne var emot regeringens linje. ”Fanatiska antimuslimer försöker nu inbilla befolkningen att domarämbetet invaderas av kvinnor i burka med hammare i handen”, stod det bl.a. i krönikan med en klar referens till Dansk Folkepartis annonskampanj. Innan Rønn Hornbech blev minister var hon en ivrig och ofta polemisk mediedebattör och har åtskilliga gånger protesterat mot att myndigheterna blandar sig i hur folk klär sig. Ett av Rønn Hornbechs argument mot en lagstiftning som förbjuder burkan var också att det ena förbudet kan leda till det andra, med hänvisning till Dansk Folkepartis förslag om ett förbud mot duk bland lärare.
Pressad av Dansk Folkeparti var statsminister Fogh Rasmussen tvungen att uttrycka oenighet med sin integrationsminister. Det var speciellt Rønn Hornbechs kritik av Dansk Folkeparti, som blev plågsam för honom eftersom hans parti, Venstre, och De Konservativa ju har regeringsmakten på Dansk Folkepartis nåd.
Dagen efter den kontroversiella krönikan valde regeringen att förbjuda domare att bära den muslimska duken och andra religiösa symboler, och Birthe Rønn Hornbech erkände att hon som minister har begränsad yttrandefrihet.
Enligt en enkät anser 71 pocent av danskarna att domare inte bör bära duk, medan hållningen är mer tolerant mot privatpersoner och kvinnor i mindre inflytelserika yrken, som t.ex. sjuksköterskor och kassabiträden.

Polariserad diskussion

Det problematiska i den danska invandrardebatten är att den ofta blir för polariserad och onyanserad. I det ena lägret står Dansk Folkeparti och deras anhängare med en ofta mycket islamfientlig retorik, som drar alla muslimer över en kam. I det andra lägret står de liberala och vänsterorienterade kretsarna, där det kan vara svårt att överhuvudtaget komma med kritik mot muslimer eller islam utan att man genast blir satt i ett bås för anhängare av Dansk Folkeparti. Dessa kretsar kännetecknas ofta av en okritisk tolerans mot den muslimska tron.
Bland de muslimska invandrarna varierar attityderna lika mycket som bland danskarna.
Den extrema organisationen Hizb-ut-Tarir, som tar avstånd från våld, men som predikar hat mot de ogudliga danskarna, har lyckats locka med sig många unga muslimer. Dansk Folkepartis islamfientliga retorik har givetvis också motiverat många ointegrerade muslimer att söka tillflykt hos dem.
Den syriskfödda politikern Naser Khader, som grundat rörelsen Demokratiska Muslimer i kölvattnet av krisen med Muhammedkarikatyrerna, kritiserar hårt alla odemokratiska manifestationer hos muslimska invandrare, men med den påföljden att han själv lever under dödshot.
Nästa debattämne blir utan tvivel den stora moskén med blå kupol och minareter, som stadsfullmäktige har lovat den muslimska minoriteten i Köpenhamn. Meningen var att moskébygget skulle finansieras med iranska medel. Iran är emellertid shiamuslimskt och 85 procent av världens muslimer är sunnimuslimer medan 15 procent är shiamuslimer, och i Danmark är fördelningen nästan den samma. Socialdemokraterna och regeringspartiet Venstre vill att finansieringen ska läggas ut på entreprenad, medan Dansk Folkeparti vill att Köpenhamns kommun ska förbjuda bygget. Partiet har redan satt in en annons i flera danska tidningar med texten: ”Nej till stormoskéer”, och föreningen Stoppa islamiseringen av Danmark har demonstrerat med parollen ”Yttrandefrihet kan inte gradböjas”.
Som pricken på i:et i debatten om muslimer meddelade integrationsminister Rønn Hornbech den 9 september att Danmark inte vill ha flera kvotflyktingar från Irak. Man föredrar burmesiska flyktingar, för att de är lättare att integrera.