År 2010 har utsetts till det europeiska året för bekämpande av fattigdom och social utestängning. För att uppmärksamma detta har vi sammanställt ett litet temanummer där merparten av texterna knyter an till frågor om fattigdom och inkomstfördelning.

Det är ett välbehövligt diskussionsämne i dessa tider, då inkomstskillnaderna tycks öka oberoende av konjunkturläge, och allt flera forskare och medborgaraktivister talar om välfärdsstatens kollaps.

Politiker talar fortfarande flitigt, särskilt kring valtider, om välfärdsstatens bevarande samtidigt som många människor har en känsla av att de välfärdstjänster som de tidigare kunde vänta sig inte längre prioriteras. Skolor läggs ner och slås ihop, hälsocentraler läggs ner. Skolmaten får inte kosta, dagvårdsgrupperna är ofta stora. Man hör ständigt om ovärdig behandling av människor inom mental- och åldringsvården, de delar av vårdapparaten där människor är mest utsatta och ensamma, och ofta saknar de nätverk som skulle kunna ta vid där systemet brister. De lägsta stöden för männi-skor som permanent eller tillfälligt är utanför arbetslivet räcker inte för de nödvändiga utgifterna i ett samhälle där allt kostar pengar.

Många är genuint oroade över den här utvecklingen och många är villiga att betala mera skatt om pengarna används för att upprätthålla ett universellt välfärdssystem. Men det tycks inte ha någon verkan.

Det skrivs mycket om hur kommunerna igen är tvungna att skära i sina utgifter, men det talas fortfarande alltför lite om de strukturella och politiska förändringar som har gett upphov till detta skenbara tvång. Välfärd har blivit ett begrepp som kan betyda nästan vad som helst och välfärdsstaten har i politisk jargong blivit benämningen på vår samhällsmodell, fullständigt oberoende av hur radikalt den har förändrats. Man ger till exempel sken av att värna just om folks välfärd genom att skapa ”incitament för arbete”, även om det medför ökad ekonomisk ojämlikhet.

Vårt fattigdomstema i denna tidning står på tre ben: 1) frågor om fattigdom i sig, 2) diskussion om den nordiska modellen eller välfärdsstaten och 3) diskussion om klass. Alla de här går in i varandra. Det är viktigt att betona hur den aktuella diskussionen om samhällsklasser och klassidentiteter hänger ihop med diskussionen om vår samhällsmodell, och med diskussionen om den ökande fattigdomen i sådana samhällen som överlag präglas av materiellt överflöd. Alla de här måste behandlas som just politiska frågor även om man ofta talar om dem som något annat: om klass i termer av identitet, om välfärdsstaten i termer av administration och om fattigdom i termer av krishjälp.

Man kan hoppas att det europeiska fattigdoms-året inte bara blir en angelägenhet för trötta politiker och forskare som surfar omkring på seminarier. Det som behövs är en bred diskussion om samhällsutvecklingen och en bred mobilisering av människors missnöje med den nuvarande utvecklingen. Också Ny Tid är med och arrangerar ett seminarium som inför temaåret behandlar nordisk fattigdom på Nifin i Helsingfors 25.11.2009. Seminarieprogrammet hittar du på sidan 19 i denna tidning.