Unga Teaterns konstnärliga chef Christian Lindroos vurmar för konstfostran. Om inte barnen kan komma till teatern, måste teatern komma till barnen.

Nu i vår är det 50 år sedan ett gäng entusiaster i Ekenäs fick för sig att grunda en teatergrupp som skulle sätta upp pjäser för barn. I dag finns samma teater i Esbo och heter Unga Teatern. Passligt till märkesåret utnämndes Unga Teatern i januari till årets bästa teater på Thalia-galan. Och nyligen var det premiär för en helt nyskriven pjäs, Brev till världens ände, som har arbetats fram av kollektivet tillsammans med regissören Arn-Henrik Blomqvist på basis av Annika Luthers bok med samma namn. Christian Lindroos som är konstnärlig chef för Unga Teatern är naturligtvis glad över uppmärksammandet som teatern fått.
– Fast inte bara därför att vi kan sitta här och dunka oss själva i ryggen och tycka att vi har gjort ett bra jobb, utan för att det är ett erkännande för barnteatern, och jag hoppas att också andra ska kunna dra nytta av att en barnteater väljs till årets bästa teater.
Unga Teatern spelar i dag teater för barn och ungdomar i teaterhuset i Esbo, på Dianascenen i Helsingfors, och på vad Lindroos kallar för den tredje scenen, det vill säga skolor och daghem runtom i landet, både på finska och svenska. Att föra ut kultur till barn är ett uppdrag som han tar mycket allvarligt.
– Det är viktigt att det produceras bra barnteater, så att barnen har någonstans där de kan lära känna sina känslor. I bästa fall åker deras känslomässiga intryck berg-och-dalbana under en föreställning, och jag hoppas att det kan leda till att de utvecklas till tänkande och empatiska människor. Man brukar tala om att matematik är bra som hjärngymnastik, men jag tror att det är minst lika viktigt att man övar upp sin känslomässiga förmåga. Teatern är väldigt jag-centrerad och man får vara nära sina känslor under en föreställning. Personligen tror jag att det i framtiden kan hjälpa barn att bli mottagliga för annan konst, till exempel bildkonst, eller varför inte naturen. Konstfostran, kallas det väl, och det skulle jag gärna se mycket mer av.

Ingen B-kultur

Ett problem, säger Lindroos, är att barnteater och barnkultur överlag inte uppskattas tillräckligt av beslutsfattare, och han lägger en del av ansvaret på media som han inte tycker att lyfter fram barnkulturen lika mycket som annan kultur.
– Det är som om det skulle uppfattas som någon form av B-kultur. Men hos oss är det A-kultur. Det går att fuska en pjäs, men sen blir man nog snabbt genomskådad om man inte gör ett bra jobb.
I festtal minns man gärna barnkulturen, men då det kommer till att dela ut pengar och stöd, glöms den bort, menar Lindroos. Och statsstödet är speciellt viktigt för att man ska kunna hålla biljettpriserna låga.
– 8 euro för en teaterbiljett, egentligen är det ju helt skrattretande! Men det är så det ska vara, det ska inte bli någon elitkultur.
Alla har inte råd att betala mycket pengar för att gå på teater, och också för dem ska kulturen vara tillgänglig. Lindroos påpekar att barnteatersalongerna dessutom är små, så att det inte heller går att få in mängdpengar till teatern.
– Men så ska det också vara. Barnen ska ha en trygghet, inte kan man sätta dem att drunkna i en salong med tusen andra.

Lärarsamarbete

Det som Christian Lindroos beklagar är att Unga Teatern inte kan turnera som mycket som man skulle vilja, det är helt enkelt en ekonomisk fråga.
– Att åka ut i skärgården och besöka små byskolor är nånting vi borde satsa mer på. Det är jätteviktigt och folk tycker verkligen om då vi kommer och spelar. Man måste komma ihåg att alla inte har möjlighet att komma till Helsingfors och se Mary Poppins, och barn bör ha rätt till teater. Det är därför vi får statsstöd.
Lindroos uppskattar också det samarbete man har med lärarna. Ibland efter en föreställning håller man workshop där barnen får bearbeta vad de just sett. Han berömmer lärarna för att de också självmant lyfter fram teman som behandlats i föreställningen och diskuterar dem med barnen.
Teaterfostran är något Lindroos också hoppas att man på Unga Teatern kan fortsätta utveckla i framtiden.
– Det som jag verkligen skulle vilja göra är starta ett Östersjöprojekt där barnen kunde lära sig om miljö och naturskydd.
I övrigt fortsätter Unga Teatern också efter jubileumsåret på sin utstakade väg, även om recessionen för tillfället tär på barnteatern i betydligt högre grad än på vuxenteatern.
– Vi hoppas att det finns resurser i framtiden, för intresse finns åtminstone. Annars? Åtminstone tycker jag att jag har ett spännande och roligt yrke och har inga tankar på att sluta ännu åtminstone.

Janne Wass

Lämna en kommentar