Det är något med ägg just nu. På Svenska Teatern spelades pjäsen Vit under våren där ett rött ägg lyser upp den i övrigt vita världen. I Christel Rönns Det vidunderliga ägget (som mottog Finlandia Junior priset 2012) möter vi ett ägg på standen och världen är inte längre sig lik. En familj njuter av hav och sol. Plötsligt hittar de ett märkligt ägg, som tilltalar mammans estetiska sinne: ”Sedan mamma förvandlat mitt fynd till en ny inredningsdetalj tappar vi andra intresset för ägget”.

Det visar sig ha ett minst sagt vidunderligt innehåll. Ut ur ägget kryper en dag ett märkligt och mycket snällt djur, en slags nakenråtta, som genast tas upp i familjen och får namnet Koi-Koi. Vad det är för en slags varelse vet varken familjen eller experter på Naturhistoriska museet. Djuret håller på att äta familjen ur huset och blir till sist tämligen påfrestade men så en dag är det plötsligt borta och återfinns någon helt annanstans. Det oväntade slutet är en positiv överraskning.

Grundfrågan som Rönns ställer är hur vi hanterar och möter det okända. Rönns miljöer är härligt bohemiskt kreativa, fyllda med lustiga detaljer. Det är också befriande att se en ”vanlig” familj som samarbetar och trivs tillsammans. Illustrationerna berättar också sådant som texten utelämnar. Exempelvis ger familjens hund Freja sin version av berättelsen – en version som tydligt visar att hon inte är lika förtjust i den nya familjemedlemmen. Just Freja har en viktig roll i boken. Hon är också den som får stå för det trygga och oföränderliga. Familjen i övrigt är varm, inkluderande och tack och lov – inte så präktig. Familjen har inte heller en dold agenda så som det ofta kan vara i barnböcker. Dialogerna är finurliga och som helhet bjuder boken både på skratt och överraskningar – boken får ett extra lyft av de uttrycksfulla och distinkta illustrationerna.

 

Ylva Larsdotter

 

Christel Rönns: Det vidunderliga ägget. Schildts & Söderströms, 2012.

Lämna en kommentar