Litteraturdagarna en verklig träffpunkt

av Ylva Larsdotter

Jolin Slotte uppträdde på Mariehamns litteraturdagar. Foto: Ylva Larsdotter

’Livet är inte ett problem som ska lösas utan ett mysterium ska levas, sade Albert Einstein. Med det citatet avslutade Henrika Andersson invigningstalet för Mariehamns litteraturdagar som avslutades i söndags. Hon poängterade skönlitteraturens förmåga att få oss att höja blicken och vidga våra erfarenheter och förståelse, att komma närmare livet som mysterium. Temat för årets litteraturfestival var ”flykt”. Andersson påminnde oss om att idag är 50 miljoner människor på flykt i världen. En abstrakt siffra men bakom den – 50 miljoner livsöden och berättelser.

Det här är en av de bättre litteraturfestivaler jag varit på, just för att fokus låg på litteraturen och litteraturens kraft. Det centrala var möten med texter, berättandet, delandet av erfarenheter – inte på kommers och försäljning. Det märkets bland annat på den lugna fokuserade stämningen och att den genuint intresserade publiken som lyssnade, sög in varje ord. Det märkets på författarna som berättade om sina respektive författarskap: våndor och misslyckanden, glädjeämnen och förhoppningar. Om flykt till och flykt från litteraturen. På fredagkvällens program ”Utflykt, äventyr och udda existenser” talade bland annat Karin Erlandsson ärligt om sin långa och komplicerade skrivprocess med Minkriket och vilka undanflykter hon har brottas med för att inte skriva – ”tänk att toaletter alltid behövs skuras då man ska skriva”. John Ajvide Lindqvist i sin tur avslöjade sin förtjusning i schlagertextförfattaren Peter Himmelstrand och hur mycket han har betytt för honom, inte minst i arbetet med hans senaste bok med samma namn. Han pekade på att för honom finns det något trösterikt i skräckgenren.

Under lördagen följde det ena högkvalitativa författarsamtalet efter det andra. Gabriella Håkansson berättade om sitt storslagna mastodontprojekt – trilogin Aldermanns arvinge . Hon berättade hur ett besök i en barnförbjuden utsällningsrum på British Museum för 12 år sedan ledde till att hon blev mer eller mindre besatt av att följa upp spåren om det hemliga ordensällskapet Dilettanti som verkade i 1800-talets London. Den isländska författaren Sjòn fick jag äntligen möjlighet att höra live. Hans Skugga-Baldur är en bok jag återkommer till gång på gång. Också hans senaste Máni Steinn- pojken som inte fanns, är en storslagen berättelse med en ung homosexuell pojke i fokus. Den tar sin början 1918, året då Island blev självständigt.

”Litteraturen som tillflykt och mötesplats” var rubriken på lördagens kvällsprogram. Det inleddes med nyskriven poesi av Jolin Slotte, aktuell med det tvärkonstnärliga projektet Sublima tolkningar som hon gör tillsammans med bildkonstnären Pauliina Pesonen. Hennes Jag har aldrig blivit våldtagen skar genom luften – vilken patos, vilken läsning! Hon hyllade också biblioteken genom att läsa ur sin senaste roman, Närhelst hon kommer. Mårten Westö poängterade vikten av att det måste få finnas författare som är blyga, som inte är några estradörer men att deras författarskap också är otroligt viktiga. Han talade om novellen som genre och hur han hittar sina karaktärer, sina berättelser – bland annat på spårvagnarna och metron i Helsingfors. Ja, Mariehamns litteraturdagar är över för i år. Det var verkligen en mötesplats för nordiska författare och läsare. Det jag saknade var ett program för familjer med barnlitteratur i fokus. Den genomsnittliga medelåldern var runt 60+ , gott så, men hur få fler yngre personer komma till Litteraturdagarna? Helgen i Mariehamn visade också att folkbibliotek är alldeles ypperliga litteraturhus för möten mellan läsare, berättelser och författare – för den som nu tror något annat.

Ylva Larsdotter

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.