Medkänsla och grymhet

av Camilla Thelestam

Vi förs in i såväl yttre som inre mörka rum i Omapohjas föreställning Undocumented Love som baserar sig på verkliga öden. Fem skådespelare klädda i svart i ett svart utrymme. I början sitter de obemärkt utspridda bland publiken tills de börjar klaga och väsa. Snart föder de, var och en på sitt sätt, en silverboll som ljuder eller talar. Ur bollarna stiger berättelserna sedan fram. Undocumented Love har uppstått ur berättelser som man samlat in bland invandrare i Finland, England, Turkiet, Serbien och Libanon. Utgående från Kati Kaartinens koncept har regissören Jussi Lehtonen och skådespelargruppen sedan gett historierna den tredelade form den har: Berättelsen om den andra, En faders död och Fallet Syrien. Man använder sig av flera språk, främst finska, engelska och arabiska. Gruppens medlemmar kommer från olika länder och har en mångsidig skådespelarbakgrund att falla tillbaka på. Vissa är också professionella clowner eller cirkusartister.

Regissören använder riktade lampor och levande ljus för att gestalta många olika utrymmen. Genom en långsam koreografi, där kropparna spelar en lika stor roll som texten, blir stämningen väldigt intensiv. Musiken av Sanna Salmenkallio och Ali Saad förtätar upplevelsen ytterligare.  Föreställningen blir en mosaik som dokumenterar förföljelse på olika grunder, det må vara politiska åsikter, att man är ”annorlunda” eller tros vara annorlunda. Föreställningen ger oss tid att ta emot och fundera. Det dokumentära understryks av att skådespelarna Angela al Debs, Bakr Hassan, Kalle­ Lehto, Mohammed Manla och Marja Salo också berättar om sig själva.

Det är svårt att inte beröras av denna egenartade visuella kavalkad, där de medverkande genom att hänga från väggar och tak, vingla på stolhögar, ständigt ramla omkull och leta sig fram i stearinljusets sken, skapar en nästan svartvit levande relief. Vi hör om den homosexuella mannens ohyggliga öde i Kamerun, vi följer sonen vars pappa skadas i en bilolycka bara för att kippas på en avstjälpningsplats för att dö, vi går med kvinnan vars mamma i diktaturens land har låsts in i ett enormt fängelse. Under ett strömavbrott letar hon efter mamman i ljuset av de upplysta bilderna av diktatorn på väggen.

Undocumented Love för tankarna till den antika filosofen Diogenes som mitt på blanka dagen gick omring med en lykta på stan. När man frågade honom vad han letade efter, svarade han: ”Jag letar efter en människa.” Om vi kunde lyssna på andra med samma värme, förståelse och tålamod, som skådespelarna i denna opretentiösa föreställning gestaltar, så kunde kanske människan åtminstone skymtas.

Text Camilla Thelestam
Foto Tuomo Manninen

Undocumented Love – en dokumentär föreställning i tre akter. Ursprunglig idé och manus: Kati Kaartinen. Regi: Jussi Lehtonen. Scenografi och kostym: Katri Rentto. Ljus: Eero Alava. Ljud och musik: Sanna Salmenkallio och Ali Saad. På scenen: Angela al Debs, Bakr Hassan, Kalle Lehto, Mohammed Manla, Marja Salo.Voice-over: Miles Kruse. Premiär på Nationalteaterns scen Omapohja 30.1 2020.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.