Lotta Näse fick sin första psykos när hon var 24 år gammal. Medan hon skriver på sitt slutarbete börjar hon tvivla på vem det är hon skriver för och vad meningen med det hela är.
I Svenska Teaterns föreställning Bakom verkligheten, som baserar sig på Lotta Näses och Patricia Bruuns bok Som om jag var någons skuggsida (2011) limmar Lotta (Oksana Lommi) post it-lappar överallt i sin lägenhet i ett försök att förstå de komplicerade skeendena i sitt huvud. Lommi som har dansbakgrund lyckas levandegöra det som sker inuti Lottas huvud. Genom sitt fysiska sätt att ta sig an rollen förmedlar hon Lottas ångest som växer sig allt större.
Under sju års tid insjuknade Lotta Näse i fyra psykoser – en psykisk störning där det är svårt att skilja mellan verkligheten och föreställningarna i ens eget huvud. De motstridiga rösterna inuti Lottas huvud får i föreställningen formen av tre svartklädda gestalter (Ellen Edlund, Folke Narin och Gaspare Fransson). Lotta talar om att ”stänga av allt” – rösterna i hennes huvud säger till henne att hon ska ta livet av sig.
Lottas föräldrar, som spelas av Mikael Andersson och Stina Engström, finns hela tiden där för sin dotter, som den trygga varma famnen och en påminnelse om livet som en gång var före sjukdomen. Men klyftan mellan Lottas inre mörker och föräldrarnas värld är för stor. Lotta vistas under flera perioder på sluten avdelning. Regissören David Sandqvist, som också står för föreställningens dramaturgi, sade i en intervju inför premiären att han trots det tunga ämnet inte ville att föreställningen skulle bli en ”sjukdomsbeskrivning.”
Föreställningen lättas upp av några tokroliga scener mellan Lotta och tre andra unga patienter på den slutna avdelningen (spelade av Edlund, Narin och Fransson). De här scenerna för tankarna till den hyllade Yle-serien Sekasin – Helt knäpp, som även den skildrar fyra ungdomars vänskap på en sluten avdelning.
I slutet av föreställningen skildras på ett gripande sätt hur sjukdomen får omvärlden att krympa. Livet existerar bara inom hemmets fyra väggar och den egna tankevärlden – också scenografin av Tuomas Honkanen förmedlar den här klaustrofobiska känslan.
En försiktig kritik mot vårdsystemet går att skönja i föreställningen. Då Lotta återigen insjuknar i en svår psykos, får mamman per telefon beskedet att de nog får vänta till morgonen, trots att dottern är påtagligt illa däran.
Bakom verkligheten är ett samarbete mellan Svenska Teatern och Konstuniversitetets Teaterhögskola och är en del av Sandqvists slutarbete.
Foto Roosa Oksaharju
Bakom verkligheten. Baserar sig på boken ”Som om jag var någons skuggsida” av Lotta Näse och Patricia Bruun. Dramatisering och regi: David Sandqvist. På scen: Mikael Andersson, Ellen Edlund, Stina Engström, Gaspare Fransson, Oksana Lommi, Folke Narin. Scenografi, video- och ljusdesign: Tuomas Honkanen. Ljuddesign: Tony Sikström. Kostym: David Sandqvist och Kaisa Rautakoski. Mask och hår: Tanja Terimo. På Svenska Teaterns AMOS-scen till 27.4.
