Bengt Berg har en tydlig dragning till det bildliga. Naturen och landsbygden är centrala platser för honom och det är därifrån han hämtar metaforer och reflektioner. Tillvägagångssättet är följdriktigt med tanke på att Heidruns Förlag och Berg själv har postadress i Flensbol utanför Torsby i Värmland, där han tillsammans med andra också har drivit kafé och haft mångahanda framträdanden. Under coronatiden har de poddliknande livesändningarna via Vimeo/Facebook under rubriken Hållplats E45 med Anders Berg blivit betydelsefulla för många. Nyfikenhet och viljan att pröva nya företeelser kan sägas vara vägledande i det omfattande poetskapet. Redan 2016 kom En man i grönt går över gatan i Dhaka, en bok som består av fotografier och texter från en resa till Bangladesh huvudstad korsbefruktat med bilder och texter från hemmiljön Värmland. Jag går där jag gick (2018), med både fotografier och texter, i dialog med vännen och litteraturskribenten Staffan Söderblom, utvecklade det nya spåret i poetskapet och leder fram till föreliggande Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet: Dikter fotografier protokoll.
De kinesiska konstnärerna Lam Kongchuen och Cherrie Tsang har försett boken med porträtt av Bengt Berg. Den kinesiska metoden att i korta dikter med precision beskriva sin miljö så att den avspeglar något djupt mänskligt uppfattar jag som bokens grundidé. Vi får som läsare följa poeten när han går ner till sjön och fotograferar densamma samt skriver en naturlyrisk betraktelse.
Efter regnet behöver ingenting hända
det har gjort sitt
jorden har tagit emot
sådana underverk händer
medan vi tvår våra händer:
regnet till jorden.
Dikterna börjar med stor bokstav och slutar med punkt, men består ofta av flera meningar vilket på ett effektfullt sätt ställer grammatiken ur spel. Innehållsligt arbetar Bengt Berg med de bilder och konkretioner som finns omkring honom under promenaderna, vi möter en spovunge, fönsterkors, bladskådaren med mera. Skiftningen mellan ljus och mörker med deras traditionella symboliska värden används flitigt och blir en naturlig del av det lantliga där det artificiella ljuset saknas. Också fotografierna arbetar med ljusets skiftningar och hur det speglas i vattnet. Framåt slutet av boken kommer ett par sidor med anteckningar och figurer.
Vi får som läsare ta del av en arbetsbok där poeten har skrivit ner sina tankar, lagt in fotografier och skissat på utkast. I poesin är dock precisionen i de flesta dikter mycket hög och den existentiella närvaro som skapas genom miljöbilderna är vad som framför allt gör Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet läsvärd.
Samma känsla som när man lirkat
loss en tornsvala
ur stupröret
och just ska slunga ut den i vädret igen
det där ögonblicket av tvekan
och efteråt vet man inte vad man tänkte
eller om det man tänkte
ens kan kallas tanke.
Bengt Berg:
Varje morgon går jag ner till sjön och
fotograferar vattnet: Dikter fotografier
protokoll
Heidruns Förlag, 2019
