En diskussion med bokhandlare och konstnär Ian Bourgeot om konst och konstnärskap.
– För mig är arbete och att köra bil terapeutiskt, påpekar en kvinna i Arkadia International Bookshop i Tölö i Helsingfors. Hon och antikvariatets ägare Ian Bourgeot, , diskuterar vad som kan anses som terapi.
– Ja, men du måste inse skillnaden mellan terapi och avlastning, svarar Bourgeot från sitt bord. De är olika. Jag tycker inte avlastning är terapi. Jag skulle inte kalla ett bubbelbad då jag är stressad för terapi. Av någon orsak, som må vara dum, anser jag att terapi är något som man tar till vid mental ohälsa. Om man är kliniskt deprimerad behöver man terapi. Om det bara är något du gör för att det känns bra är det inte terapi.
Solen gassar in genom de stora fönstren och på de tusentals böcker som placerats från golv till tak i stora hyllor, men når inte Bourgeot, som står i skuggan vid sitt bord. Min blick flyger fram och tillbaka mellan honom och kvinnan, som inte verkar inse att det är intervju på gång.
– Jag tror de har med varandra att göra, säger hon plötsligt efter en kort paus. Om man endast är lite deprimerad kan jag tänka mig att doktorn säger att man ska göra något som får en att må bra. Och på så sätt, med små saker som gör en gott, håller man sig sund.
– Om man är ledsen söker man tröst. Om någon lägger sitt huvud på din axel eller håller din hand är det tröst, och jag skulle inte kalla det terapi, vilket många nuförtiden gör. Om någon har en kemisk obalans i hjärnan är det inget man kan lösa med att tända stearinljus och dricka vitt vin i bubbelbadet.
Britten på Nervandersgatan
Ian Bourgeot är i första hand känd som den brittiska bokhandlaren som mot alla odds öppnade ett antikvariat, som blivit en mångkulturell mötesplats i centrala Helsingfors. Bourgeot är också konstnär med viss internationell renommé. Egentligen skulle vi diskutera hur bokhandlarna har drabbats av covid-19-pandemin, men samtalet gled snabbt in på konst. Som framgår ur samtalet ovan, anser han inte att konst är terapi.
– Många säger ju att det är det, men i så fall skulle allting – sport, vävning av mattor och alkohol – vara terapi. Jag vet att många till och med studerar konstterapi, men det är inte för mig. Om jag haft ett problem har inte konsten lättat på det.
Bourgeot berättar även att han inte anser att man måste vara mentalt sjuk för att skapa bra konst, men att man däremot måste ha tänkt mycket och flitigt på saker.
Kulturfältet har drabbats hårt av pandemin, men Bourgeot har inget entydigt svar på hur konsten kommer att påverkas.
– Först och främst tror jag det kommer att ta en stund för pandemin att reflekteras i konsten, och det beror på vad man syftar på – effekten pandemin har på konstnären och det hen skapar eller hur konst uppfattas och ställs ut. Båda är komplicerade ämnen.
Bourgeot rättar till en bok i hyllan bakom sig.
– Konsten gick igenom en viss kris redan innan viruset. Fastän Finland har skapat en stor mängd bra konst på senaste tid, har konstnärer haft svårt att leva på den. Många konstnärer har slutat och gjort något annat. Jag tycker att folk helt enkelt inte köper konst mera, lite som med böcker.
Bourgeot pekar på hyllan.
– Förr köpte man böcker och konst för att visa upp sin – så att säga – finhet, men nuförtiden finns det inte ett lika stort intresse för det. Och nu, med covid, är det ännu svårare för konstnärer. Folk undviker gallerier, och fastän konst ställs ut online, är det inte lika lockande som att se konst i verkligheten.
Konströrelser har bromsats
Bourgeot tror att konsten kommer att förändras, men han har ingen aning om vad det kommer att leda till. Han menar att frågan kvarstår: ”Vart rör sig konsten och vad är konsten idag?”
– Konsten kommer nog inte heller att manifestera sig i en ny rörelse. Konst-rörelser kommer inte att uppstå på samma sätt som förr, för de krävde att en massa konstnärer bodde nära varann och samtalade och åt och diskuterade. I Montparnasse kryllade det av hundratals konstnärer på 1920-talet. De samlades på restauranger och umgicks, och sånt har dött ut. Covid-19 hjälper nog inte heller, skrattar Bourgeot
– Den digitala världen har ju nog tagit över nu. Dessutom har nästan allting redan skapats, så det är svårt att sätta igång en ny och unik konststil. Konsten behöver kanske inte ha en rörelse, men jag tror det hjälper till att ha en. Vi är komplicerade varelser, vi verkar behöva höra någonstans, och om det finns en grupp som står för något kommer det finnas människor som går emot det. Jag tror denna dynamik passar in väl hos konstnären.
Bourgeot påpekar att det naturligtvis finns konstnärer som skapar bara för pengarna.
– Fastän jag tycker konstnärer borde få lön för mödan, vet jag att konsten dör lite då det endast rör sig om inkomst. Pengar och makt är viktiga för att hålla världen igång, men de måste balanseras med den humanistiska sidan – med konsten.
En kund tar sig upp för trapporna från affärens nedre våning till försäljningsdisken och Bourgeot knäpper in prissumman i kassaregistret medan han fortsätter:
– Själv har jag ingen aning varför jag skapar konst. Jag skapar mycket, men har lite tid, så jag ritar med bläck på kaféer och så vidare. Jag hörde en finsk målare tala om varför hon målar och jag tyckte hon hade ett väldigt bra svar: ”Jag målar för att jag inte kan skriva.”
– Jag talar flera språk, men jag känner inte att jag har ett modersmål, och jag skulle säga att ritandet på ett sätt är det för mig.
Det sista jag frågade Bourgeot var vad det viktigaste han lärt sig som konstnär var.
– ”Frukta inte”. Jag tycker att mycket i livet rör sig kring risktagande, vilket är något de flesta av oss, förståeligt nog, försöker undvika. Man måste ofta agera snabbt utan att tänka på riskerna kring beslutet. I vissa fall måste man agera fastän man känner till riskerna. I konst bör man aldrig frukta riskerna. Dina instinkter kommer leda dig rätt som konstnär. Man bör lita på sig själv, på sitt omdöme, på sin lyckostjärna och på sitt eget syfte. Frukta inte.
Foto: Benjamin Rosenlund
