Anna Järvinen är känd som artist, sångare och kompositör. Nu debuterar hon som författare med den urbana romanen dröm natten till idag:. På omslaget finns en skiss i blyerts som liknar Järvinen själv och även berättarjaget i romanen delar namn med författaren. Boken handlar om en kvinna som ”har levt länge, nästan femtio år. Det innebär många liv”. Ögonblick och stunder av dessa liv återger Järvinen genom prosalyriska fragment i sin tillståndsroman som likväl kunde kategoriseras som prosalyrik.
Anna var sex år när hon ”sattes” i ett villaområde utanför Stockholm, i ett stort hus med en styvfar som är konstigt full. Hon föddes och bodde också i östra Helsingfors, i huset i Marudd och i lägenheten i Botby. Livslinjen Järvinen skriver fram med frekventa tillbaka- och framtidsblickar respekterar inte kronologisk framställningslogik. Berättarjaget hoppar fram och tillbaka mellan barndomsminnen i Helsingfors med ”stora släktfester med lackskor och kilt och vit blus och kusiner och skratt” och minnen av rockfestivalerna i tjugoårsåldern inför vilka berättarjaget ”inhandlade jeansshorts och gamla t-shirts på Myrorna, gjorde mitt bästa för att passa in”.
I de skiftande perspektiven skildras vidare tillbakablickar på semestrar som alltid innebar samma resmål. ”Åka förbi Kappeli och presidentslottet, längs vattnet, ut mot öster. Avstånden var korta. Mummo väntade, vi fick frukost. Jag längtade aldrig till Sverige”. Parallellt vecklas en reflexion om samtid och framtid fram under promenader runt Riddarfjärden i Stockholm: ”Jag upplevde livet som magiskt. När tog det slut. Är det slut”. Trots att boken varvas med varma sekvenser löper en mörkare underton genom boken, om frånvarande pappor, förlust och sorg.
När jag läser boken tänker jag intuitivt på Henrik Tikkanens adresstrilogi. Det finns något liknande i det korthuggna men bredpenslade berättandet. Det kommer inte som en överraskning att Tikkanen nämns i boken tillsammans med Pentti Saarikoski, Karl Ove Knausgård och Woody Allen som en som hjälpt Anna att förstå livet bättre. Det finns dessutom en rik kontaktyta mellan Järvinens dröm natten till idag: och Edith Hammars debut Homo Line, som också behandlar relationen mellan Stockholm och Helsingfors.
Järvinens debut kan knappast sammanfattas definitivt. Det finns mycket att ta fasta på, från utanförskap och ensamhetens tyngd till trassliga familjerelationer och komiska sekvenser när damfrisören rouva Okko gör mormor fin. Det är som sagt en urban roman där promenaderna i städerna frammanar minnen och även blickar mot framtiden. Men som helhet rinner berättelsen alltjämt mellan fingrarna. Och detta är, såklart, inte en invändning. Tvärtom. Varför tämja livet till en simpel berättelse?
Anna Järvinen
dröm natten till idag:
Förlaget, 2020
