Östeuropeisk via dolorosa

av Zinaida Lindén

Under andra världskriget tvingas en judisk pojke (den nioårige Petr Kotlár) ut på en vandring någonstans i Östeuropa. Som med autopilot rör han sig från den ena byn till den andra, blir misshandlad och våldtagen. Han är den ultimata Främlingen som drar till sig ondska. Parallellt visas helvetiska grymheter mot andra människor och djur.   

Ursprungligen skickar pojkens föräldrar honom till en äldre släkting för att gömma honom för tyskarna. På den avlägsna gården finns värme, leksaker och till och med ett piano, ändå smyger sig känslan av hot på. Pojken låter en leksaksbåt med texten ”Kom och hämta mig” flyta längs en bäck – till ingenstans. I finalen då han räddas från ett barnhem, är han en skadad själ som kanske aldrig blir återställd.

Filmen bygger på Jerzy Kosińskis omstridda roman Den målade fågeln. Kosiński anklagades för plagiat, dessutom var inte bokens innehåll självupplevt.

Václav Marhouls opus magnum är en ättling till Elem Klimovs krigsfilmklassiker Gå och se. Aleksej­ Kravtjenko som spelade huvudrollen hos Klimov syns även här. Stellan­ Skarsgård skymtar i en roll som för tankarna till jägaren i sagan om Snövit. Filmen är berikad med en massa tunga namn, men som tittare hinner man knappt notera skådespelarnas insatser: denna nästan tre timmar långa studie i våld är sällsynt hänsynslös mot sin publik.

Barnets kosmiska ensamhet i Förintelsens Östeuropa är hjärtskärande. Den svartvita färgskalan ger åskådaren en chans att distansera sig lite från grymheterna, samtidigt som den alluderar på Paweł Pawlikowskis­ Ida och Béla Tarrs Turinhästen. De människor som bebor denna anonyma landsbygd hör medeltiden till. Hedendomen är starkt närvarande. Den katolske prästen (Harvey Keitel) talar om Kristus, den sovjetiske soldaten (Aleksej Kravtjenko) – om Stalin, men något framtidshopp finns här inte. När allt kommer omkring är det bara förmågan att döda som räknas.           

Filmfotografen Vladimír Smutný är bland annat känd för sin insats i Oscarsvinnaren Kolya. Dialogen som mest går på ”interslaviska” är lätt att förstå om man kan något slaviskt språk. Även lite tyska hörs här.

En östeuropeisk mardröm som man motvilligt sugs in i, som väcker obekväma tankar, chockerar och provocerar – även utanför krigstemat.

Visst känner man sig manipulerad och blir avtrubbad, men tydligen är det meningen. Det ständigt närvarande, repetitiva våldet är huvudmotivet. Filmen kan ses som ett makabert porträtt av mänskligheten, där Den Andre jämt är utsatt och skyddslös.

Den målade fågeln.
Manus och regi: Václav Marhoul, efter en roman av Jerzy Kosiński. Foto: Vladimír Smutný. I rollerna: Petr Kotlár, Jitka Čvančarová, Udo Kier, Stellan Skarsgård, Julian Sands, Nina Šunevič, Aleksej Kravtjenko, Harvey Keitel. Drama/ skräck. Tjeckien, Slovakien, Ukraina, 2019. 2 h 49 min.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.