Under den tyska ockupationen av Norge blev 772 judar deporterade. 1000 norska judar flydde till Sverige. Dessa lakoniska rader avslutar Flykten över gränsen – en film som tillägnas de medborgare som hjälpte de norska judarna.
Filmen börjar i svartvitt, med några autentiska bilder av den tyska invasionen. Hitler som håller tal, soldater som tågar in i Norge – och det obligatoriska ljudet av stöveltramp. Uttjatat? Kanske. Men Flykten över gränsen är något så sällsynt som en nordisk krigsfilm för barn. Målpubliken är dagens barn som inte har någon självklar anknytning till historien och behöver påminnelser om kontexten som annars ter sig abstrakt.
Så övergår filmspråket till färg. Det är senhösten 1942. Tyskland har givit order om att alla judar skall arresteras. Ett judiskt syskonpar, den tolvårige Daniel (Samson Steine) och sjuåriga Sarah (Bianca Ghilardi-Hellsten) får gömma sig i en källare i familjebekantas hus på landsbygden, efter att deras föräldrar försvunnit. Det vänliga parets egna barn, Otto (Bo Lindquist-Ellingsen) och Gerda (Anna Sofie Skarholt) har ingen aning om att någon bor i deras källare. De har mycket att se fram emot: snart blir det jul med god mat och julklappar. Tyvärr förmörkas deras glada förväntan av kriget som pågått i snart tre år. I skolan berättar läraren att judarna är onda och att det var deras fel att det blev krig.
Mitt i natten kommer några svarta bilar till Gerdas och Ottos hem. Myndigheterna misstänker att deras föräldrar har något att göra med två judiska barn på flykt.
Till sist träffas de bägge syskonparen. Ödet vill att de tillsammans inleder en halsbrytande resa till den svenska gränsen.
De får hjälp av en pigg tonåring (Henrik Siger Woldene) som är med i motståndsrörelsen. Ibland känns det som om äventyret överskuggar allvaret i barnens situation. Den tioåriga Gerda leker jämt musketör. Men även om dagens barn kanske känner till valspråket ”En för alla, alla för en!” har de knappast läst Alexandre Dumas De tre musketörerna, en kultbok för min och mina föräldrars generationer. Å andra sidan är filmen sannolikt avsedd som familjebio och musketörtemat fungerar bra som zeitgeist. Dialogen känns ibland lite stel, men kanske det var så barn pratade i början av 1940-talet?
I början är de bägge syskonparens interna relationer rätt så trevande. En kulturkrock uppstår när Gerda vill att alla ska sjunga julvisor och Daniel påpekar att han och hans lillasyster inte firar jul. Förståeligt nog är han ganska reserverad mot de nya vännerna i början, men så småningom tinar han upp. Med tyskarna i hälarna tar de fyra ”musketörerna” sig genom vinterlandskapet till den självklart lyckliga finalen i det trygga Sverige.
Filmen bygger på en prisbelönt bok av Maja Lunde från 2012. Johanne Helgeland debuterar som långfilmsregissör. Bäst fungerar de dramatiska, ofta oförutsägbara flyktscenerna. Annars är filmen aningen gammalmodig och konventionell. Samtidigt har den både värme och charm. Dessutom har den ett viktigt budskap: att man alltid skall hjälpa sina medmänniskor i nöd.
Flykten över gränsen.
Manus: Maja Lunde och Espen Torkildsen, efter en barnbok av Maja Lunde. Regi: Johanne Helgeland. Foto: John-Erling H. Fredriksen.
I rollerna: Anna Sofie Skarholt, Bo Lindquist-Ellingsen, Samson Steine, Bianca Ghilardi-Hellsten, Henrik Siger Woldene, Kari Simonsen. Norge, 2020.
