Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar

av Zinaida Lindén

Thomas Vinterberg (Festen, Submarino, Jakten), en av skaparna av Dogme 95-filmrörelsen är tillbaka på sin mammas gata, efter sitt ryska ubåtsäventyr Kursk.

Med schvung kastar han Danmarks smutstvätt i nunan på åskådaren. En runda till handlar nämligen om danskarnas favorithobby: att supa. Resultatet? En Oscar i kategorin Bästa internationella film.

För 12 år sedan drömde Martin (Mads Mikkelsen) om att doktorera i historia. Han hade också dansat jazzbalett. Idag har Martin tappat gnistan. Hans äktenskap med Annika (Maria Bonnevie) har glidit in i tristess. I den skola där Martin jobbar som historielärare tycks eleverna vara intresserade av bara en sak: att festa och rumla. Vilket de gör i prologen.

Kännetecknande nog ser vi inga berusade ungdomar under resten av filmen. Det är de vuxna som intresserar Vinterberg. För att vara exakt: män i medelåldern.

Ett kompisgäng på fyra manliga skollärare (två familjefäder och två ungkarlar) inleder ett experiment som bygger på den norske psykologens Finn Skårderuds idéer om att människan skulle vara född med 0,5 promille för lite i blodet. Karlarna ingår en pakt som går ut på att de jämt ska vara småberusade, för att prestera bättre – i likhet med Ernest ­Hemingway, Winston Churchill, Boris Jeltsin

Låter det infantilt? Givetvis. Men som Kjell Westö har påpekat i en av sina romaner: kort är vägen från pojke till gubbe.

Sällan hade jag varit så skeptisk inför en filmvisning. Jag kommer från ett supande land där folk är baddare på att filosofera kring vodkans nödvändighet. Jag avskyr fyllekulturen, men en timme senare är jag helt såld på Vinterbergs orädda, hjärtevärmande, galna lager-på-­lager-film. Fyrklövern Mads Mikkelsen, Thomas Bo Larsen, Magnus­ Millang och Lars Ranthe visar upp så mycket talang och inlevelseförmåga att jag bara låter mig svepas in i deras värld, med dess härlighet och vånda.

Det superba soundtracket bjuder på pianomusik, Danmarks nationalsång och Carl Michael Bellmans visor.

Så lunka vi så småningom från Bacchi buller och tumult. Efter fyllan kommer baksmällan och filmen blir allt mörkare. Ett tragiskt dödsfall förenar lärarna och eleverna, må vara för en kort stund. Till sin egen överraskning upptäcker Martin att det finns mycket mer i botten på livets glas. Och så ger han sig hän åt stunden.

Noteras bör att liknande problematik (bland annat manligheten i kris) tangerades på 1970-80-talen av några landsmän till mig: Georgij Danelija, Roman Balajan. Desto mera anledning att uppmärksamma Vinterbergs alltigenom danska saga – som plötsligt ter sig universell.

Druk/ En runda till
Drama. 117 min. Danmark, 2020.
Regi: Thomas Vinterberg
Foto: Thomas Vinterberg, Tobias Lindholm. I huvudrollerna: Mads Mikkelsen, Thomas Bo Larsen, Magnus Millang, Lars Ranthe, Maria Bonnevie

1 kommentar

Fabian 8 september, 2021 - 12:36

Upplever själv att Filmen inte behandlar supande i den utsträckning som mer tacklar problematiken med existentiella tristess och utmagrad nyfikenhet och upptäckarlust; läs levnadströtthet. Hur män och kvinnor löser denna problematik tror jag om man vågar luta sig mot arketyper skiljer sig något. Suverän film! Se den!

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.