Livet går envist vidare

av Maria Kallio

När åttaåriga Marlene, tillsammans med sina föräldrar Maria och Rikard och tvillingsystern Susan, kommer till Vörå är leran det första hon möter. Det är 1950-tal. Familjen är hemvändare. Sina vuxna liv har föräldrarna tillbringat i Kanada, men nu ska de slå ner sina bopålar i en liten by i Vörå där tiden på många sätt verkar ha stått stilla. Man ska inte tro att man är något, man ska arbeta hårt, vara tyst och duktig, passa in.

Mamma Maria kastar bort sin röda hatt redan under tågresan upp genom Finland som är lerbrunt och grått, märkt av kriget. Återvändandet är långt ifrån en triumf. I granngårdarna betraktas familjen med illvillig nyfikenhet och nedlåtenhet. Kvar i Kanada är Marias första dotter, Lidia, och den stora saknaden efter henne kommer att prägla Marias liv. Dessutom kastar denna saknad en tung skugga över resten av familjen.

Huvudperson och berättare i romanen är Marlene, som med alert och intresserad barnblick bevakar sin omvärld och lägger märke till det mesta. Hon hittar en oväntad själsfrände i sin mormor Margareta, som sysslar med folkmedicin och tvättar traktens döda. Helande och omvårdnad blir något av ett kall för Marlene och driver henne så småningom ur sin betraktande roll till en handlande.

Ann-Luise Bertells Glöm bort din saknad handlar om utsatthet och utanförskap, om tyst maktkamp och om att återvända. Omslaget pryds av en trana i flykt i brutna färger, och är liksom omslaget till Bertells föregående roman Heiman (2020) designat av Sanna Mander. Till format och omfång är de båda böckerna besläktade, men till persongalleri och tematik är Glöm bort din saknad ett återvändande till Bertells debutroman Vänd om min längtan (2016). I marknadsföringen beskrivs de som syskonböcker.

Lästa genom varandra bildar de en större berättelse om mödrar och döttrar, hur vi blir de vi blir och om hur svårt det är att se, förstå och förlåta dem som står oss allra närmast. I Vänd om min längtan (som vann Svenska Yles litteraturpris 2016) är det mamma Maria som är huvudperson, och hon ter sig på många sätt annorlunda när hon i den senaste romanen betraktas ur sin dotters synvinkel.

I Lars Sunds hemvändarepos Colorado Avenue (1991) kommer Dollar-Hanna tillbaka till sin hembygd från Amerika och bygger trots omvärldens motstånd upp en lanthandel. Också  Maria i Glöm bort din saknad har planer på att kunna ha någon slags affärsrörelse i hembyn, men hon resignerar istället under lokalkulturens och tidsandans tryck. Motgångarna och de på hyllan lagda drömmarna till trots präglas ändå romanen av en envis och obändig livsvilja i sina huvudpersoner. Marlene funderar över ordet bitterljuvt: ”Är det ett bra ord? Jag tycker i alla fall om det. Det är som hela livet.”

I Bertells hittills utgivna romaner, som alla är inspirerade av hennes familjehistoria och Vörås lokalhistoria, går det bitterljuva som en röd tråd. Livet är samtidigt vackert och grymt. I Vänd om min längtan saknar Maria sin dotter, men som livlina och tröst har hon sina kor att vårda. I Heiman (nominerad till Finlandiapriset 2020 och Runebergspriset 2021) ser den sorg- och arbetstyngda farmor Olga till att ta tillvara varje solig stund när man kan dricka kaffe ute och i Glöm bort din saknad är Marlenes kärlek tätt kopplad till förlust. Det borgar för en rik och komplex skildring som stannar länge i läsaren.

Ann-Luise Bertell:
Glöm bort din saknad.
Förlaget, 2022.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.