Välspelat om undret från Rosengård – men magin uteblir

av Zinaida Lindén

När en Zlatan-film dyker upp på våra biografer är förväntningarna uppskruvade. År 2015 gjorde bröderna Gertten dokumentären Den unge Zlatan. Också i Jens Sjögrens spelfilm är fotbollsstjärnan mycket ung. Som 11-åring spelas han av Dominic Andersson Bajraktari, som 17-åring av Granit Rushiti. I finalen skymtar Zlatan i egen hög person.

Vi förflyttas till 1980-talets Malmö, men det dröjer en halvtimme innan vi får höra skånska. Hemma hos familjen Ibrahimović blandas bosniska med rådbråkad svenska och på skolgården klingar en lokal variant av slang. Det är inte Guds bästa barn som befolkar Rosengård. I skolan har den bångstyrige, småkriminelle Zlatan ordningsproblem. Hans föräldrar (Cedomir Glisovic & Merima Dizdarevic) är rotlösa och vilse­komna i sitt nya hemland, dessutom är pappan begiven på alko­hol. Mamman som sliter som städerska orkar inte med de tre barnen. Zlatan och hans syster Sanela (Linda ­Haziri) flyttar in hos pappan. Noteras bör att verklighetens Zlatan hade en ännu mera tilltrasslad uppväxt: i sin självbiografi berättar han att hans föräldrar hade gift sig för att hans far skulle få uppehållstillstånd. Sanela är Zlatans enda helsyskon, hans mor hade två döttrar sedan tidigare samt sonen Keki, dessutom hade Zlatan ytterligare en halvbror på pappans sida.

Inte sällan går pojken hungrig. Pappan bryr sig varken om matlagning eller om sonens idrottsintresse. Mamman erbjuder mat men klarar inte av att erbjuda stöd och tröst. Det är knapert och fattigt, men en sorts värme finns där. Episoden då Zlatan och hans pappa bär hem en IKEA-säng får mig att skratta. Osökt minns jag Pernilla Augusts filmatisering av Susanna Alakoskis roman Svinalängorna där den alkoholiserade fadern spelades av ­Håkan Bengtsson.­ I Jag är Zlatan syns Bengtsson i rollen som tränare, en av de bästa skådespelarinsatserna. Rollbesättningen imponerar, både Rushiti och Andersson Bajraktari är oemotståndliga som Zlatan. Också filmens soundtrack är utmärkt.

Jag är Zlatan slutar efter att vår hjälte undertecknat ett avtal med Juventus i Italien och så hinner jag undra hur många kulturkrockar hans liv har rymt. Tyvärr är Sjögrens sympatiska opus en studie i konventionellt och förutsägbart filmskapande. Visst förmedlar den framtidstro och betydelsen av att ta sig själv på allvar. Samtidigt är det en onödigt försiktig film. Fotbollens magi och gemenskap saknas här. Och så kan jag inte låta bli att tänka på att filmen återspeglar vår tids ungdomskult och stjärnhunger. Zlatan är Zlatan är Zlatan är Zlatan.

Jag är Zlatan. Drama, biografi. 100 min. Sverige, 2021. Regi: Jens Sjögren
Manus: Jacob Beckman, efter boken Jag är Zlatan Ibrahimović av Zlatan Ibrahimović och David Lagercrantz
Foto: Gösta Reiland. I rollerna: Granit Rushiti, Dominic Andersson Bajraktari, Cedomir Glisovic, Merima Dizdarevic, Linda Haziri, Håkan Bengtsson

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.