Turkiets president må slänga runt krav på utlämningar av politiska flyktingar från Sverige och klaga på de nordiska ländernas inställning till PKK, men egentligen handlar det om jaktplan.
Medan Finland och Sverige förberedde sina ansökningar om medlemskap i Nato kom en reaktion från Turkiet som egentligen inte borde ha överraskat dem som är bekanta med president Recep Tayyip Erdoğan och hans politik. Reaktionen ligger i linje med den utrikespolitik som det styrande Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) fört de senaste åren.
Redan fredagen den 13 maj skrev den regeringsvänliga tidningen Yeni Şafak att Ankara skulle förhålla sig negativt till ett Natomedlemskap för Sverige och Finland. Erdoğan gjorde ett liknande uttalande samma dag. I korthet framhöll han att Finland och Sverige behandlar kurdiska ”terrororganisationer” med för stor sympati och att detta är oacceptabelt för Turkiet.
En annan nyhet som vid första anblick kanske inte verkade vara relevant var dock ganska anmärkningsvärd i sammanhanget, nämligen att en grupp AKP-representanter hade åkt för att besöka den amerikanska kongressen. Syftet var att föra samtal om det amerikanska stridsflygplanet F-16 som Turkiet länge suktat efter.
Handlar om jaktplan
Journalisten İlhan Tanır, som bor i Washington, säger till Ny Tid att Turkiet förhandlar om F-16 bakom stängda dörrar. Även om Turkiet alltså verkar förhandla med Sverige och Finland, är den främsta samtalspartnern USA.
Turkiet uteslöts från Natos moderna F-35-stridsflygsprogram som ett straff för att landet köpte luftvärnssystemet S-400 från Ryssland. Dessutom gavs inte de nödvändiga verktygen för modernisering av F-16. Erdoğan, som står mycket nära USA:s förre president Donald Trump och brukade uppnå positiva resultat genom att kommunicera direkt med honom i telefon, lyckades inte med ett liknande tillvägagångssätt med president Joe Biden.
Efter att ha ställt sig kyligt till Turkiets krav under lång tid, började USA förändra sin position efter att Turkiet intagit en medlarposition efter Rysslands invasion av Ukraina. Det rådde redan en positiv inställning i den amerikanska kongressen för leveransen av F-16 till Turkiet.
Nytt säkerhetssystem
Enligt AKP-avhopparen Haluk Özdalga har det europeiska säkerhetssystemet kollapsat. Han tror att det finns en ambition i Washington att etablera ett nytt system, och att det ligger bakom den förändrade inställningen till Nato i Sverige och Finland. Özdalga säger att USA kommer att fortsätta sin kamp mot Ryssland om Ukraina, men att den avgörande frågan är om också Kina kommer att bli indraget i konflikten.
Ingen, inte ens i Washington, kan svara på denna fråga, eftersom det inte ens är klart vilka kandidaterna kommer att vara i nästa amerikanska presidentval.
Lista på 21 personer
Finlands och Sveriges beslut om att ansöka om medlemskap i Nato öppnade ett unikt fönster för Erdoğan att genom att förhala Turkiets godkännande av ländernas medlemskap få sin vilja igenom i den internationella politiken. Erdoğan är en politiker som inte kommer att nöja sig med ett enda pris. Medan han förhandlar om F-16 i USA, vill han samtidigt att de nordiska länderna ska häva vissa av de vapenembargon som införts mot Turkiet. Dessutom rapporterar svensk media on att Turkiets utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu skickat en lista med namn på 21 personer till Sveriges utrikesminister Ann Linde – namn på personer som Turkiet kräver att Sverige ska överlämna till turkiska myndigheter.
Namnen på listan uppges inte, men det har bekräftats att det på listan finns turkiska och kurdiska journalister, intellektuella och aktivister. Namnen hemlighålls av säkerhetsskäl, men det handlar om personer som har lagligt uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige. Det innebär att Sverige inte kommer att svara positivt på Turkiets begäran.
Ragıp Zarakolu är den enda personen vi vet att finns på listan för tillfället. I Turkiet var Zarakolu en välkänd bokförläggare och publicist som i hela sitt liv säger sig ha kämpat för rättvisa i sitt hemland och för den skull suttit fängslad. 2008 anklagades han för att ha legitimerat en terrororganisation när han deltog på ett möte med det förbjudna Demokratiska Samhällspartiet DTP och han anklagas även för att ha direkta kopplingar till Kurdistanska Arbetarpartiet PKK, som i åratal har kämpat för kurdernas rätt till självstyre, och som både USA och EU räknar som en terroristorganisation.
Zarakolu säger till Expressen: ”Jag har alltid varit för ett svenskt Natomedlemskap och kunde inte föreställa mig att jag själv skulle komma att vara ett föremål för processen. Sverige bör inte sätta sig vid förhandlingsbordet med Turkiet i den här frågan utan överlåta det till de mäktigaste länderna såsom USA, Storbritannien och Frankrike.”
Efter att Turkiet gick in i konflikten i norra Syrien 2019 lade Finland och Sverige vapenförsäljningen till Ankara på is. Det är känt att Turkiet köpt precisionsprickskyttegevär från Finland och luftvärnskanoner från Sverige. Det handlar dock inte bara om dessa två länder, utan även länder som Tyskland och Frankrike.
I nyheterna om Yeni Şafak fanns det information mellan raderna om att Turkiets relationer med Ryssland inte skulle skadas av godkännandet av båda ländernas anslutning till Nato. Kort sagt, Erdoğan och hans personal bestämde sig för att inleda förhandlingar tidigt.
Inget tröstpris duger
När jag frågar İlhan Tanır om möjligheten att Turkiet kunde nöja sig F-35 i ställer för F-16, säger han att det ”inte skulle komma på fråga”. Turkiet vill ha F-16 och vapen till gränsen för att bekämpa den syrisk-kurdiska organisationen YPG (Yekîneyên Parastina Gel eller ”Folkets skyddsenheter” på svenska) i Syrien och Irak. Ankara ser YPG som en förlängning av PKK. Men YPGs image i världen är annorlunda. För de flesta länder är YPG en av de mest effektiva grupperna i kampen mot ISIS.
Europa och USA, som länge har lärt sig att förhandla med Erdoğan om nästan allt, undviker direkt polemik med honom. Det råder dock en uppfattning om att USA skulle vilja se Sverige och Finland i Nato, och därför kan bli tvunget att gå Turkiet till mötes. Enligt både Tanır och Özdalga tyder mycket på att Erdoğan får sina jaktplan. Sedan kan man också fråga sig vad Kreml kan tänka sig erbjuda Turkiet i utbyte mot att landet fortsätter att förhala Finlands och Sveriges medlemskapsförhandlingar.
