Kan Bitcoin bli det nya gröna guldet?

av Marco Carlone

Konsumtionen av digitala kryptopengar ökar hela tiden. Säkerhetsåtgärder som är inbyggda i systemet gör den digitala ”gruvdriften” oerhört energiintensiv. Nya lösningar finns på pappret, men övertygar inte alla experter.

I sin profilbild på Twitter skådar El Salvadors president Nayib­ Bukele­ ut över internet med lasergröna ögon. Bilden är inspirerad av en av de så kallade ”crypto­ bros” favoritmem, en symbol för dem som tror att kryptovalutan Bitcoins värde på börsen snart kan passera 100 000-dollarsstrecket. ”Jag har inte använt mina presidentiella laserögon sedan i fjol”, twittrade Bukele i mitten av maj, som en påminnelse om att han är en av dem som sätter sin tro till de nya digitala valutorna.

El Salvador blev i september 2021 det första landet i världen att införa bitcoin som officiellt betalningsmedel, vid sidan av den amerikanska dollarn, som också används i landet, sedan den ersatte salvadoransk colon 2001. Landets president offentliggjorde nyligen ritningarna för Bitcoin City – en stad som enligt planerna ska finansieras med krypto­valuta, och byggas vid sluttningen till vulkanen Conchagua i den södra delen av landet. Geotermisk energi från vulkanen ska inte bara driva staden, utan också en massiv bitcoin­fabrik. Även om Bukeles avsikter inte nödvändigtvis baserar sig på något passionerat engagemang för miljön, är ett av målen med projektet att tackla ett av kryptovalutornas centrala problem, nämligen deras energi­krävande natur, vilken ofta förknippas med stora koldioxidutsläpp.

I dagens läge kräver upprätthållandet av bitcoinnätverket årligen 123 terawattimmar för att fungera. Det motsvarar kring en halv procent av den globala elproduktionen. Som jämförelse var den totala elkonsumtionen i Finland i fjol kring 86 terawattimmar.

Nu blir det tekniskt

Det som kräver så mycket energi är det som kallas för bevis-på-arbete (från engelskans proof-of-work, PoW), en kontrollmekanism som används av alla stora kryptovalutor. För att nya transaktioner ska kunna valideras och registreras i ”huvudboken”, den så kallade blockkedjan, måste det verifieras att den person som är i stånd att använda kryptovalutan verkligen äger de medel som hen använder som betalning. Krypto­nätverket består av ett antal mycket kraftfulla datorer, och för detta bevis-på-arbete tvingas varenda en av dem att samtidigt lösa ett identiskt kryptografiskt problem. På grund av all datakapacitet som går åt till detta, krävs enorma mängder energi för varje transaktion. Processen avslutas då en maskin funnit lösningen på problemet, och meddelar de andra maskinerna i nätverket. Detta validerar transaktionen, och ägaren till maskinen belönas med ny kryptovaluta.

Ethereum, världens näst största kryptovaluta efter Bitcoin, har redan en längre tid meddelat att valutan ska övergå till bevis-på-insats, ett annat slags säkerhetsprotokoll. I all enkelhet handlar det om att i stället för att alla datorer i nätverket skulle arbeta på samma problem, skulle systemet på måfå välja en på förhand ”licensierad” dator som ensam skulle utföra arbetet, vilket skulle kräva avsevärt mindre energi.
– Ethereum har redan i fem år meddelat att de ska övergå till bevis-på-insats, men övergången har gång på gång skjutits upp med ett halvår, säger Ferdinando Ametrano, som föreläser om Bitcoin och blockkedjeteknologi på Universitet i Milano. Han är också vd för Check Sig, som är en depåbank för bitcoin. Enligt Ametrano finns det i dag inte något hållbart alternativ till bevis-på-arbete som inte skulle vara centraliserat, och därmed knutet till en enskild aktör. Till exempel företaget PayPal använder sig av en annan typ av valideringssystem för digitala betalningar.
– Bevis-på-arbete är i dag det enda system som erbjuder säkerhet utan maktcentralisering, och denna decentralisering är en av de grundläggande principerna för Bitcoin.

Kapaciteten räcker inte

Det är svårt att exakt uppskatta den så kallade datagruvdriftens miljöpåverkan, påpekar en artikel i Harvard Business Review i maj 2021. Även om det är relativt lätt att uppskatta den totala energikonsumtionen för alla datorer som utvinner bitcoin, är det omöjligt att mäta deras klimatavtryck utan att veta varifrån deras energi kommer, eftersom den kan vara producerad med förnybara källor likväl som med fossila bränslen.

Bruket av fossila bränslen har också gett vissa investerare kalla fötter. Ett exempel är Tesla: efter att i februari 2021 ha köpt bitcoin för 1,5 miljoner euro och meddelat att det skulle börja acceptera digitala valutor som betalningsmedel, vände Tesla kappan ut och in bara tre månader senare. I en tweet meddelade Teslas vd Elon Musk att företaget hade slutat acceptera bitcoin och liknande digital valuta på grund av den digitala gruvdriftens stora klimatavtryck.

I samma tider utfärdade Kina förbud både på kryptogruvdrift och -transaktioner. I ett skede hade Kina varit hem för upp till 75 procent av all utvinning av kryptovalutor i världen – bland annat drog många nytta av överloppsenergin som skapades i vattenkraftverken under regnperioderna i Sichuan och Yunnan. Andra kopplade sina servrar till energinätet i Inre Mongoliet och Xianjiang, två regioner som är beroende av storskalig kolförbränning. Enligt en artikel i tidskriften Nature, skulle bitcoinutvinning i Kina, utan förbudet, ha gett upphov till en årlig koldioxidproduktion på över 130 miljoner ton år 2024, vilket skulle göra det oerhört svårt för landet att uppnå sitt mål att vara klimatneutralt år 2060.

Guldgruvor lika illa
Kina är ändå fortfarande en av världens största producenter av bitcoin, på grund av olaglig undergroundverksamhet. Men utvandringen av kryptoproducenter från Kina har under det gångna året omskapat krypto­valutornas geografi. Populära länder för utvinning är USA, Kazakhstan, Ryssland och Kanada, men den lokala infrastrukturen klarar inte alltid av att leva upp till efterfrågan på energi. På grund av elbrist har Kazakhstan börjat kvotera energidistributionen till kryptofarmning, och i Texas tvingades i fjol hela kryptogruvor i fjol att stänga ner för att lätta på bördan i distributionsnätet, som pressades till sitt yttersta på grund av det ovanligt kalla vädret.
– Energi är en ofrånkomlig del av den mänskliga gemenskapen, oberoende av om den används för kryptovaluta eller inte, säger Ametrano.
– Guldutvinning är lika energiintensivt som kryptoutvinning, men vi ser på det som en legitim aktivitet. Dessutom förbrukar Bitcoin mindre energi än alla USA:s hemelektronikapparater då de står på strömsparläge.

Enligt Ametrano finns det inget som tyder på att den globala konsumtionen av digitala valutor skulle vara på väg att avta, tvärtom. Därför finns det enligt honom ett behov av energisnålare teknik. Datorföretagen går i bräschen för forskningen, och i dag används speciella grafikkort som är specialdesignade för kryptoutvinning.
– Intel har tillkännagett att de ska producera högeffektiv hårdvara för krypoutvinningen, och den industriella forskningen är sysselsatt med att hitta på nya sätt att dra ner energikonsumtionen.
– Men vi måste också röra oss mot förnybara energikällor, och utnyttja de som skapar stora elektricitets­överskott som annars skulle gå till spillo. Om kyptovalutorna skulle vara gröna, skulle de upplevas som mer acceptabla. Framtiden får utvisa om det här kan bli möjligt.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.