Annika Luthers senaste bok Rågen är en fullspäckad och entusiastiskt skriven fackbok.
Rågen är det sädesslag som allra starkast förknippas med Finland. Annika Luther har skrivit en imponerande bok om rågens väg från turkiskt ogräs till vår nationalsymbol. Rågen – en spretig historia är underhållande, kunskapsrik och välskriven. De utsökta illustrationerna av Herta Donner imponerar dessutom skarpt. Rågen är Donners debut som illustratör men ingen skakig debut. Samarbetet mellan författaren och hennes dotter illustratören har resulterat i ett mycket proffsigt paket, näringsrikt om man så vill. Man läser boken med behållning och sedan är det visuella intrycket också i klass med texten. Pärmbilden är designad av Ulla Donner, även hon illustratör och dotter till författaren.
Lärare och författare
Författarens entusiasm för rågen märks på varje sida och den pedagogiska viljan att förmedla kunskap träder fram lika tydligt. Luther är en garvad författare, vilket innebär att hon också har kunnande och inte bara vilja när det gäller att uttrycka sig med pregnans. Den underhållande och välskrivna samtidsromanen Lärarrummet (2013) är ett exempel på hennes litterära förmåga. I den boken kunde hon dra direkt nytta av läraryrket precis som fallet är med Rågen, men förstås på ett annat sätt. Lärarrummet är en roman som utspelar sig i en skola, medan Rågen är en bok där Luther kan dra nytta av de biologitimmar hon har hållit som gymnasielärare. Hon har förstås skrivit mycket annat alltsedan debuten Bronsåret (1995), till exempel Brev till världens ände (2008) som belönades med Topeliuspriset för bästa ungdomsbok.
Möjligen en liten svaghet när det gäller författarens upptäckarglädje och entusiasm inför sitt material är de ibland till överdrift långa citaten, som när hon citerar ur Boken om vårt land av Zacharias Topelius. Luthers text bär så väl att den inte nödvändigtvis behöver draghjälp till den graden. Citaten är dock för det mesta riktigt väl avvägda och otroligt mångsidiga. De speglar författarens imponerande beläsenhet.
Rågens rike
Rågen är ingen typisk faktabok om jordbrukshistoria, med tanke på att den är skriven av en skönlitterär författare och är fullspäckad av skönlitterära citat och referenser. Rågen har inspirerat författare från Robert Burns till J.D. Salinger och från Karin Boye till Eino Leino. August Strindberg skrev 1902 dikten ”Rågen ryker” och 1922 utkom diktboken Rågens rike av Jarl Hemmer. En intressant detalj är att den svenskspråkiga Vasabon Hemmer skrev boken på andra sidan språkgränsen i Vindala, dock utan att specifikt referera till en existerande kommun. Vörå kommun kom att utnyttja det hemmerska epitetet ”Rågens rike” i sin marknadsföring och det är faktiskt till Vörå Annika Luther åker på pilgrimsfärd. Hon stiger av i Tervajoki som nuförtiden hör till Vasa stad, fortsätter till Vörå och sedan till Kyrö Distillery i grannkommunen Storkyro.
Rågen är fortfarande en del av landskapet i Vörå och annanstans i Österbotten men mycket har förändrats de senaste hundra åren. Om rågodlingens storhetstid påminner några välvalda fotografier från 1920-talets Vörå av Erik Hägglund. Luther upplyser läsaren om att det i dagens Österbotten odlas till exempel dubbelt så mycket kummin som råg, med tanke på exporten.
För hela Finland har rågen varit tätt sammankopplad till landets öden, vilket framgår inte minst av Luthers skildring av 1860-talets missväxtår. Hungersnöden förvärrades av politiska prioriteringar, då man till varje pris ville stabilisera den nya egna valutans, markens, värde. Penningpolitiken var lyckad men fruktansvärt många dog samtidigt som en del av den befintliga rågen gick till export. Vasarågen var en beryktad exportvara och av avgörande betydelse för utvecklingen av det österbottniska slättlandet.
Den politiserade blåklinten
Det finns mycket att inhämta i Luthers rågbok. Ett intressant spår är den tragiska historien om botanikern Nikolaj Vavilov som dog i ett sovjetiskt fängelse efter att ha råkat i konflikt med Trofim Lysenko, vars vetenskapliga meriter var mindre imponerande men kontakterna till den totalitära statsledningen desto bättre. Luther redogör också för hur rågens följeslagare blåklinten har fungerat som symbol för olika högerrörelser, från svenska liberaler till österrikiska högerextremister. Samlingspartiet i Finland har också haft blåklinten som symbol sedan partiets grundande. Blommans politiska kopplingar går åtminstone tillbaka till personkulten kring den preussiska drottningen Luise som var kungens gemål under Napoleonkrigen.
Ett särskilt skakande kapitel handlar om mjöldryga och de epidemier som historiskt uppstod på grund av den parasitiska svampens förekomst i rågbrödet.
Mjöldrygeförgiftningen har kallats bland annat ergotism och antoniuseld. I Finland var mjöldryga ett problem relativt sent bland de fattigare bönderna, den teknologiska utvecklingen av det finländska jordbruket var trög ännu under 1800-talet. Många var också ovilliga att sålla bort den fördärvade delen av skörden, även om det fanns kunskap, och tog sjukdomssymtomen som Guds straff. För de fattiga som hade ont om mat var det svårt att avstå från en del av det lilla de hade. Mjöldrygesvampen var dessutom känd som ett abortframkallande medel, dock med risk för moderns hälsa.
Samtidigt som man får läsa om fiberrik kost och surdegsbakning, finns det mycket kunskap i boken som tangerar politisk historia. Rågen är läsvärd också om man inte i första hand är ute efter att utöka sina kunskaper om spannmål eller jordbrukshistoria. Gillar man skönlitteratur skriven av Annika Luther, är det lätt att konstatera att hon är lika läsvärd som fackboksförfattare. Det påminner mig om när Kari Hotakainen skrev sin biografi om Kimi Räikkönen på ett sätt som riktades i lika hög grad till andra än de som tycker att Formel ett är fascinerande. Den spretiga historien om rågen är hur som helst en viktig del av Finlands historia.
Annika Luther:
Rågen – en spretig historia.
Illustrationer: Herta Donner
Schildts & Söderströms, 2022.