Utanförskap och taggig samhällskritik

av Maria Kallio

Jag hoppas du också är vid sjön i natt är ett ambitiöst försök att presentera och strukturera ekenäspoeten Larry Silváns (1955–1976) författarskap. Redaktören Erik Jonsson har velat komma så nära författarens originaldikter som möjligt.Larry Silván tog sitt liv vid den unga åldern av 21. År 1977 utgavs hans dikter postumt. År 1989 utgavs dikterna igen på förlaget Bro. I Jag hoppas du också är vid sjön i natt finns en del hittills opublicerade dikter och några dikter som översatts från finska av poeten Rosanna Fellman.

I förorden som tagits med från de tidigare utgåvorna ekar delar ur Silváns livsberättelse: att han bodde i ett torp nära en avstjälpningsplats, hans revolt mot småborgerligheten, och självmordet. En annan faktor som lyfts fram är de svårigheter redaktörerna mött när det gäller att strukturera materialet. Silván daterade inte sina alster, så en kronologisk ordning är omöjlig. Jonsson har istället gått in för att sortera dikterna i tre tematiska helheter.

Samlingen inleds med den dikt som antagligen var Larry Silváns sista. Den skildrar en närmast euforisk stämning: ”Härliga vad som helst/ ur detta till vad som helst/ här är livet livet livet.” Och livet, som det skildras ur Silváns perspektiv i Jag hoppas du också är vid sjön i natt, är en komplex affär. Redan i inledningsdikten önskas människorna åt helvete. I dikten ”Fosterlandet” är det Finland och alla världens länder som gärna får dra dit. Konsumismen är en nagel i ögat på poeten som längtar efter samhörighet, med naturen och universum. Glimtvis avslöjar han en längtan efter att trycka sin hud mot en annans hud, men han vågar inte fråga.

Utanförskapet ter sig som något han samtidigt lider av och bär som ett hedersmärke i väntan på den kommunistiska revolutionen. Han har genomskådat den småborgerliga förljugenheten och surt sa räven om rönnbären när man stängs ute, eller annars inte förmår eller får delta i gemenskapen.

Jonsson drar i sitt förord paralleller mellan Silván och Yahya Hassan. Döden kom tidigt för de båda poeterna och ilskan är påtaglig i bådas författarskap. Där det fysiska våldet närvarar i Hassans poesi och verklighet är det för Silváns del mest ett retoriskt element. Vänner till Silván beskriver honom som känslig. Det är lätt att se likheter mellan det våldsamma språkbruket på diverse nätforum och Silváns argaste dikter. Också den avund och det hat Silván bitvis uttrycker låter förvånansvärt lika de tankegångar som uttrycks i de fora där dagens ofrivilligt ensamma unga män samlas. Också Silváns akuta medvetande om en ekologisk kris i antågande gör hans poesi aktuell.

I Jag hoppas du också är vid sjön i natt framträder en poet som prövar sig fram. Överlag är språket lättillgängligt, talspråkligt, rakt. Fridfulla naturstämningar ligger sida vid sida med politiska dikter som med dagens ögon ter sig något poserande och naiva. Bitvis är det ganska generiskt, även om Silván är mera aggressiv i sin attityd än den genomsnittliga samhällsorienterade 70-talspoeten.

När han riktar sig till ett du som knullar en storkapitalist mellan sidenlakan i stället för att spy på dennes feta pitt, eller anser att allt han kan erbjuda den mindre radikala Nina är en snabb död när revolutionen kommer, är bristen på nyans och djup i analysen påtaglig. Men i de hudlösa dikterna till katten Laulu finns en ärlighet som berör. Och i diktsviten till Marlene finns en okonstlad poetisk röst med ett driv som borde ha fått utvecklas vidare. ”Marlene – när man skalar rabarber strittar/ saft upp i ansiktet och/ när man kommer in till/ stan från havet känns/ ansiktet torrt och ögonen/ heta efter att/ regnet träffat varma/ havsklippor och befriat dofterna/ och solstrålarna glider genom hål i molnen/ Vi utmynnar alla i fiskmåsar och tång”.

 

Larry Silván:
Jag hoppas du också är vid sjön i natt.
Redaktör: Erik Jonsson. Översättningar: Rosanna Fellman.
Trombone, 2022.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.