Att sjunka in i läsupplevelsen

av Mio Lindman

Jolin Slotte är en litteraturens mångsysslare. Hon är skönlitterär författare, har bearbetat lättlästa böcker och forskar även om ungdomars läsupplevelser.

– Mitt förhållande till litteratur och till läsning är att jag vill våga kasta mig in, också i det som är omöjligt.

Det säger författaren och forskaren Jolin Slotte. Ny Tid träffar henne på Donnerska residenset, i Jörn Donners arbetsrum på Norra Kajen 12. Eftermiddagsljuset strömmar in från fönstret, de andra residenskonstnärernas röster ekar i den luftiga bostaden. Fredagsstämning råder.

Goda läsupplevelser för alla

Slotte är en mångsysslare med många järn i elden, de många och brokiga uppdragen flimrar förbi under vårt livliga samtal.
Sedan några år tillbaka har Slotte arbetat med den så kallade lättlästa litteraturen. Hon har själv bearbetat texter – bland annat flera romaner av Tove Jansson – och publicerat dem på lättläst svenska. Tidigare har hon också varit medlem i Arbetsgruppen för lättläst litteratur som delar ut statliga bidrag för lättläst litteratur och beviljar den kvalitetssäkrande symbolen för lättläst.

– Det kommer ut jättelite lättläst litteratur på svenska i Finland. Det har också kommit in få ansökningar.
Arbetsgruppen har försökt få fler att ansöka, men problemet är också att det inte finns förlag som ger ut, och att förlagen säger att det inte finns kvalificerade redaktörer, suckar Slotte.
– Upplagorna är små, men för målgruppen är det viktigt att det finns litteratur som de kan ta till sig och som handlar om deras vardag och verklighet. Både genom bearbetning och nyskrivet.
– Alla har rätt till goda läsupplevelser!

En egen genre

Så vad är egentligen lättläst litteratur?
– Lättläst har mindre text på en sida, det har ett klart men inte förenklat eller barnsligt innehåll. Innehållet kan vara vad som helst men när det gäller lättläst utgår man från målgruppen. Det kan handla om människor med intellektuell funktionsnedsättning, om äldre människor, om personer med demens. Det kan också handla om deprimerade.

Slotte koordinerar ett nytt projekt som främjar lättläst litteratur. Hon önskar sig mera spridning på författare som vill skriva och bearbeta lättläst litteratur.
– Det är viktigt att ha proffsförfattare med. I projektet tittar vi också på lättläst litteratur ur en litterär synvinkel. Jag anser att lättläst är en egen genre inom litteraturen. Den ska vara välskriven, fånga läsaren med berättelsen. Därför ska den inte reduceras till en uppgift som tredje sektorn levererar. Om den är välgjord kan lättläst passa vem som helst.

Jolin Slottes mamma var modersmålslärare och mor och dotter besökte ofta biblioteket tillsammans. Efter att modern avled, när Slotte var 17, upplevde hon att det var svårt att läsa. Under en period kunde hon inte ta till sig litteraturen som förr. Slotte påminner sig om hur hon ett antal år senare för första gången fick en lättläst bok i handen. Då hade hon både studerat litteraturvetenskap och debuterat som författare.
– När jag läste den lättlästa boken påmindes jag om vad det betyder att sjunka in i litteraturen. Jag påmindes om vad det är att komma tillbaka till den njutningsfulla läsningen. Kanske det är därför jag intresserar mig både för lättläst och för själva läsupplevelsen. Vad händer när vi sugs in i en berättelse eller ett poetiskt språk?

Att bearbeta text för att göra den till lättläst ser Slotte som en form av översättning. Stämningen ska hållas kvar. När man däremot ska skriva ny lättläst skönlitteratur ska man komma ihåg att inte använda svåra ord, inte ha långa meningar, inte skriva för krångligt. Samtidigt bör författaren hitta sin egen röst och sin berättelse. Hur kan man förenkla sitt språk utan att göra våld på det?
– För mig handlar det om att hitta nya verktyg, säger Slotte, som arbetat med många typer av text: dramatik, poesi (också digital-), prosa.

Samarbete ger perspektiv

Slotte är på residenset för att arbeta på projektet hon inledde med den illustrerade och tvåspråkiga poesi­boken Alla dessa döda ögon, som är ett samarbete med konstnären Pauliina­ Pesonen. Nu arbetar de på en systerbok som har arbetsnamnet Kan du höra mig le. De här samarbetena uttrycker Slottes intresse för andra konstarter. Genom samarbete kan en stämning utvecklas med gemensamma krafter.
– I Alla dessa döda ögon ville vi att man skulle känna rädslan. För mig handlar litteratur mycket om stämningen, om en känsla jag vill förmedla. När jag arbetat med texter på finska vill jag inte översätta, utan just nå en känsla.
Slotte berättar att hon inte trodde att hon skulle kunna skriva poesi, därför ville hon samarbeta med en illustratör. Där paret i sin första bok utforskade rädsla är det i den nya frågan om andra stämningar. Också här är det tvåspråkigt som gäller
– Jag får helt andra impulser när jag jobbar med en bildkonstnär. Det är bra när någon skuffar till en och man hamnar in i en ny riktning, ur kurs.

Ungdomars läsande

Jolin Slotte är även doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Hon har i sin forskning gjort en läsundersökning bland gymnasieelever i Svenskfinland. Undersökningen fokuserar på läsupplevelsen, som hon vill studera så att det inte bara handlar om att läsning skulle vara bra för att utveckla språket eller för att den höjer PISA-resultaten. Hon berättar om en undersökning som Juli-Anna­ Aerila gjort som bland annat frågade ungdomar varför de läser skönlitteratur. Svaret var: för att utveckla språket och för att få bättre vitsord.
– Då har nog något gått snett! Vi vet visserligen inte varför de säger det. Kanske är det så att ungdomarna säger detta för att de tror att de vuxna vill höra det.

Slotte har i en av sina artiklar undersökt det hon kallar läsmotivation. I bakgrunden finns antagandet att läsning är viktig för demokratin och för vår förståelse av andra människor. Hon har bland annat undersökt hur protagonistens kön påverkar läsupplevelsen. Hon har manipulerat texter så att de är identiska, utom att protagonisten i den ena heter Sandra, i den andra Sandro. Det binära tänkandet är besvärligt, men eftersom det ändå sätter sin prägel på undervisningen är det motiverat att ha det som utgångspunkt, anser Slotte.

– Ett vanligt antagande i undervisningen är att pojkar blir intresserade av att läsa en text om huvudpersonen är en pojke. Jag ville undersöka läsupplevelsen. Hur påverkar protagonistens kön?

Ungdomarna i undersökningen har markerat ställen som de reagerar på, och varför. Sandro/Sandra bor i berättelsen på en soptipp i Peru och har bland annat sett sin syster dödats. Reagerar de olika om det är en flicka eller en pojke? Slotte kunde konstatera att det inte fanns någon skillnad.
– Jag ville göra en sådan undersökning eftersom det behövs vetenskapliga fakta kring det. Det går inte att bara utgå från att pojkar vill läsa om pojkar. Det finns belägg för att pojkar och män väljer böcker skrivna av män som handlar om pojkar/män. Men om man kommer över den tröskeln genom att sätta en text i handen på ungdomar, påverkar könet den socioemotionella upplevelsen då?

Slotte har också undersökt om människor reagerar olika på en berättelse om den presenteras som sann eller om den introduceras som fiktiv. Hon nämner böcker som Gömda och Bokhandlaren i Kabul, som båda marknadsförts som ”sanna berättelser”. I Finland kan nämnas berättelsen om Enkeli-Elisa.
– Det är berörande berättelser, men på vilket vis spelar det någon roll om de är sanna eller inte, vad innebär det att tro på de här berättelserna? Räcker det att säga att en bok är sann, och så tror människor på det?

– Ungdomarna har fått läsa samma novell om Sandro/Sandra. Hälften har fått den presenterad som en skönlitterär novell, medan hälften fått den presenterad som att författaren träffat den riktiga personen i berättelsen. Jag ville undersöka om de reagerar mera känslomässigt om de förstått berättelsen som sann än om de utgått från att den är skönlitterär. Här håller jag ännu på och analyserar resultaten.

Också lärarna är viktiga!

Men vad betyder läsmotivation?
Det är, konstaterar Slotte, stor skillnad mellan inre och yttre motivation. Det är via den yttre motivationen man ofta försöker påverka den inre motivationen i skolorna, bland föräldrar och i olika läsprojekt – exempelvis så att den som läser får en belöning. Slotte ville jämföra hur gymnasieelevers läsmotivation skilde sig från högstadieelevernas. Hon samlade materialet 2017–18, och 230 personer deltog i undersökningen.

Läser gymnasieeleverna i Svenskfinland?
– Nej, åtminstone inte utgående från resultatet i min läsundersökning. Flickorna har en högre inre men också en högre social motivation för att läsa. I praktiken läser de ändå nästan lika lite som pojkarna. Över hälften av ungdomarna säger att de aldrig läser för nöjes skull. Ungdomar läser visserligen, men inte för nöjes skull. Deras inre motivation till läsning är med andra ord låg. Det här bådar inte gott med tanke på ett livslångt läsande.

Slotte återkommer till att litteraturen inte ska föras fram för att den är nyttig.
– Läsningen ska också vara en upplevelse, en känsla. Den har ett värde i sig. När jag själv förlorade förmågan att njuta av skönlitterär text gick jag miste om en väg in i mig själv och ut till andra människor.

Men hur kan man främja läsande bland barn och ungdomar?
Slotte nämner en språkstimulerande utställning, Ordboet, som hon var med om att skapa. I utställningen kunde skolelever leka med ordkonst, och det var populärt. Det viktiga där var dock också att tala med lärare, att påminna dem om varför det är viktigt att läsa.
– Varför ska de själva läsa, varför ska de känna till litteratur, varför ska lärare kunna njuta av läsning så att de kan förmedla det till elever? Jag önskar att det skulle finnas flera läsningsprojekt som riktar sig till lärare, till människor som arbetar med ungdomar och barn.

Våga poesi

Slotte själv ägnar sig mycket åt att läsa poesi och hon säger att det för henne innebär ett slags frihet. Poesin behöver inte följa några trender. På senare tid har hon upptäckt Mirkka Rekola. Intresset för poesi är ändå rätt nytt, något hon började med först efter studierna. Innan det skrämde poesin henne. Hur ska man kunna förstå den, om det gäller att behärska daktyler och annat svårt?

– Jag var skiträdd för att läsa poesi. Sedan blev det nästan som en hemlig sysselsättning, något jag sysslade med för mig själv – så att ingen skulle kunna fråga mig: hur tolkar du det här?
– Därför tänker jag på tal om litteraturens nytta: varför ska allt tolkas, var är upplevelsen?

Ett av de viktigaste projekten för Slotte just nu kretsar just kring poesi. Hon har tillsammans med Hilda Forss dragit igång Kontradiktion, en tidskrift för digital och experimentell poesi. Projektet startade när Slotte inför en kurs som hon skulle undervisa frågade litteraturvetaren och grafikern Forss var det går att hitta digital poesi. Kuraterade sidor för digital poesi verkade saknas. Tills nu.

– Vi pratade ihop oss och bestämde att eftersom ingen annan gör något åt saken så gör vi det själva.
Hon har upplevt att det dels finns en brist på kunnande för att publicera poesi digitalt, men också att det finns ett intresse, men att steget att publicera är högt och att det är svårt att få understöd.
– Kanske poeter tänker att dikterna måste vara otroligt bra för att lägga ut dem. På Kontradiktion vill vi ha kurerat material så att nivån är hög, men allt behöver inte vara jättebra kodat, utan det kan fungera på olika sätt.

 

Kontradiktions första nummer lanseras 27 oktober.

 

Text och foto: Mio Lindman

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.