Valfrihet i grundskolan blir klassfråga

av Daniel Lindblom

Barn i Finland mår enligt många mätare bra, trots oroliga tider. Utbildningsreformer som ökar de ungas egna ansvar för inlärning och karriärval i allt yngre ålder riskerar ändå att skapa djupa klyftor. 

Skrattande barn vars röster ekar genom skolans matsal och korridorer. Skoldagen har nyss tagit slut och barnen halvspringer ut i det blåsiga höstvädret. Storängens skola i Esbo ligger en tjugo minuters bussfärd västerut från Helsingfors. Här träffar jag Ava Ekroos-Löyttyjärvi och Mimi Brondin som båda är 12 år och går i årskurs 7 i samma klass. De är också bästa vänner. 

Ava och Mimi säger sig trivas bra i skolan. Mimi tycker om att vara här med alla sina vänner och Ava håller med. Hon tillägger att folk här är vänliga mot varandra. 

 

”De som retar blir själv retade” 

Även om flickorna känner att skolan är en trygg och rolig plats, säger de att de ändå ibland ser någon bli retad. Nu och då hör de också elever säga väldigt fula saker till varandra. Mimi och Ava berättar att de upplever att de som retar kanske mest är avundsjuka på andra, eller att de inte har så många vänner. 

– De som retar blir också själv retade och lämnade utanför, till exempel av sina egna klasskamrater, säger Ava. 

Det som flickorna berättar stämmer överens med statistik från Institutet för hälsa och välfärd. I en rapport från 2019, som behandlade grundskoleelever, gymnasieelever och studerande på universitet, framgår det att både de som mobbar och de som blir mobbade ofta är personer som upplever större ensamhet och utanförskap. Mimi och Ava tillägger att det måste vara svårt för den som inte har några vänner i skolan. 

 

Gott exempel

Rektorn för Storängens skola, Ellinor Hellman, säger att väldigt många barn idag har det bra, både vad gäller levnadsstandard och rättigheter. 

– Under coronapandemin blev man mer uppmärksam på hur skadligt det var att isolera barnen. Och framför allt började man komma ihåg att vi inte alltid vet hur barn och unga har det utanför skolan, i sina hem eller på fritiden.

Men trots att så många barn och unga har det bra finns det också de som har stora utmaningar, fortsätter Hellman. Det finns barn och unga som drabbas av till exempel psykisk ohälsa och som faller ännu djupare utanför skolans trygghetsramar än förut. Ibland kan de här barnens situation förvåna både skola och föräldrar, som kan ha svårt att förstå hur det gått som det gått.

– De grundläggande målen är fortfarande de samma: att vi inte ska släppa en enda elev ur sikte, utan fortsätta att fråga och försöka stöda dem som har det svårt. 

Frågan är hur man ska arbeta för att hjälpa den grupp unga som tappar kontaktytan med vardagen och rutinen. Något som Hellman ofta tänker på är hur unga och även riktigt små barn ibland måste bära mycket tunga bördor. Små barn kan drabbas av stor oro, olycka eller sorg och tvingas bära sådant som inte ens vuxna orkar bära. 

– Föräldrar ska blanda sig i sina barns angelägenheter i tid. Det går inte att försöka göra det när barnet redan fyllt fjorton. 

 

Stor resiliens

Micaela Romantschuk, verksamhetsledare på Förbundet Hem och skola, som är en centralorganisation för föräldraföreningar vid daghem och skolor i Svenskfinland, tycker också att situationen bland barn och unga är positiv. 

– Jag är faktiskt ganska hoppfull, eftersom det finns ett sådant stort engagemang idag i hur barn och unga har det. Ungdomar verkar ha en stor resiliens. Även i en tid av corona och nu med krig i Europa tycks barn och unga ändå ha en stor tro på framtiden. 

Hon betonar att motgångar, utmaningar och rädslor hör till livet och att om barn får stöd klarar de av väldigt mycket. Samtidigt känner Micaela Romantschuk en oro för att barn alltför tidigt tvingas ta ett stort ansvar för sig själva och sin framtid. 

– Dagens unga måste enligt läroplanen ta ett ganska stort ansvar för sitt eget lärande. De ska ställa upp mål och också själv vara med och bedöma både sitt eget och andras lärande, det som kallas kamratbedömning. 

Tanken med detta är att man sakta men säkert ska lära sig att börja ta ansvar för sitt eget lärande, så tanken är god, anser Romantschuk. Samtidigt funderar hon om det ändå kan skapa stress i onödan. Hon betonar att mycket beror på hur lärarna hanterar det hela, och hur mycket press som sätts på eleverna. 

De flesta som börjar gymnasiet har ännu ingen aning om vad de vill börja studera senare. Därför tycker Romantschuk att det vore otroligt viktigt att studierna i gymnasiet skulle vara möjligast mångsidiga så att de unga ska hinna känna efter vad de vill fortsätta med för studier. 

Romantschuk tänker att det kan finnas en stor orättvisa när det kommer till denna fråga, eftersom föräldrarna på detta sätt spelar en så avgörande roll. Vissa familjer har mer medel att vara mer aktiva i sina barns skolgång, andra inte. Vem kan stötta sina barn i dessa ganska långt i framtiden påverkande beslut och vem kan inte? 

Hur ska det arbetas kring att förebygga mobbning och utanförskap? 

– För tjugo år sedan erkände man inte ens att mobbning var ett stort problem. Det gör man nu. Men statistiskt sett har mobbning minskat, säger Romantschuk. 

Hon säger att det är viktigt att fortsätta att jobba med att skapa en känsla av gemenskap. Ensamhet, till exempel, är något som går i arv. Föräldrar ska vara en del av gemenskapen lika mycket som barnen. Alla föräldrar ska integreras i skolgemenskapen. Även om så väldigt många unga har det bra idag är det en viss specifik grupp av barn och unga som hamnar i en situation där de är ensamma, och som drabbas av mental ohälsa. 

Här återkommer Romantschuk till de vuxnas ansvar, men också till att det inte är så enkelt för alla föräldrar att ständigt finnas till för sina barn. Ensamstående har naturligtvis mer utmaningar. Och visst är det en klassfråga. 

– Klasskillnader finns absolut, men det är tabubelagt att det finns klasser i samhället. Skolan i Finland har ändå som uppgift att minska klasskillnader. Skolan ska vara gratis. Det ska inte uppbäras några avgifter. För vissa kanske en tjugolapp hit eller dit inte spelar någon roll, men för många kan det vara väldigt mycket. 

 

Ser positivt på framtiden 

Vi återvänder ännu till Mimi och Ava. Båda två tycker det har varit spännande och roligt att börja i sjuan. De tar allt nytt oftast ganska positivt, säger de. Samtidigt känner de, medan de alltjämt ler, att det har varit mer prov och längre skoldagar än de hade när de ännu gick i sjätte klass. Mest ser de ändå fram emot att bli äldre. 

– Det är roligt att få ha telefonen framme på rasten, säger Mimi.

– Och en del har börjat sminka sig mer och ha lite vuxnare kläder efter att vi börjat i sjuan, så det är roligt att se, säger Ava. 

Vad de vill syssla med någon gång då de slutar skolan är de inte ännu säkra på. De vet att de har massor med tid att fundera på sådant. 

– Jag tycker mycket om att inreda, så jag skulle kanske vilja vara inredningsarkitekt, tänker Mimi. 

Ava å sin sida har länge tänkt att hon skulle vilja bli polis. 

– Jag älskar djur och hundar och jag har ofta sett att poliser har schäferhundar, så kanske det är därför.

Foto: Daniel Lindblom

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.