Syntetisk mjölk – ett löfte eller ett hot?

1,2K

Ny teknologi låter livsmedelsföretag producera äkta mjölkprotein utan inblandning av kor. Om massproduktionen kommer igång kan det innebära en revolutionerande klimatgärning – men vad som ska hända med alla mjölkbönder är en knepigare fråga.

 

Bilder av en normal vardag flimrar förbi i reklamvideon för Perfect Day, ett start-up-företag inom livsmedelsteknologi, baserat i Berkeley, Kalifornien. En far och en dotter breder smör på en frukostmacka, en kopp cappuccino tillreds i ett kafé, en liten flicka äter glass i parken med sina mor- eller farföräldrar. A day that begins like any other day can be the day that changes everything, säger reklamen. A day where a glass of milk becomes a promise to the planet. 

Perfect Day säger sig vilja göra livsmedelskedjan mer hållbar, inte genom att byta ut vad vi har på tallriken, utan genom att förändra produktionsprocessen. Allt börjar med vad Perfect Day kallar en ”snällare” och ”grönare” molekyl – som varken härstammar från djur- eller växtriket. Ett syntetiskt mjölkprotein som kan användas för att producera ost, yoghurt och mjölk och vars smak, textur och näringsvärden är identiska med komjölk. Och som dessutom är fritt från hormoner, antibiotika och laktos. 

Företagets vision är snudd på världsomvälvande. På sin webbsida uppger det Silicon Valley-baserade bolaget att deras protein skulle minska mjölkproduktionens klimatutsläpp med hela 97 procent. En syntetisk mjölkindustri skulle inte behöva betesmarker, djur eller utsläppstunga jordbruksprocesser. Den djurfria mjölken produceras med genetiskt modifierade mikroorganismer genom en process som kallas ”precisionsfermentering” och använder sig av jäst, bakterier och svamp, in i vars DNA man lägger till en genetisk kod, som tillåter svampen att producera äkta mjölkproteiner – alltså exakt samma proteiner som en ko skapar. Sedan tillsätts vatten, mineraler och socker för att få fram slutprodukten – en mjölkprodukt.

 

Sysselsätter miljoner? 

När Winston Churchill 1931 skrev en essä i vilken han föreställde sig livet 50 år i framtiden, noterade han att ”syntetisk föda kommer naturligtvis att konsumeras”. Det som för några årtionden sedan föreföll som total science fiction är idag en innovationsmarknad värd miljoner. Även om det ännu är utmanande att massproducera syntetiskt mjölkprotein, har flera av de stora multinationella mejeribolagen satsat mycket pengar i utvecklingsarbetet. En rapport från tankesmedjan Rethinkx förutspår att precisionsfermenteringsindustrin år 2030 kommer att sysselsätta 700 000 personer i USA och till och med en miljon år 2035. Å andra sidan förutspås att hälften av de 1,2 miljoner som i dag arbetar inom mejeriernas produktionskedjor kommer att bli av med jobbet innan 2030. 

– Om man frågade mig om de samhälleliga fördelarna med syntetisk mjölk, skulle mina tankar genast gå till de positiva miljöeffekterna för mänskligheten och planeten, säger Milena Bojovic, som doktorerar i just de samhälleliga effekterna av syntetisk mjölk vid Marquarie-universitetet i Sydney. 

– Vi måste minska på antalet mjölk- och köttuppfödningskreatur, det har vetenskapen upprepade gånger visat. Flera av företagen som producerar syntetisk mjölk använder också hållbarhetsargumentet i sin marknadsföring, de säger att de gör jorden till en grönare plats att leva på. Det är ju bra, men varken de miljömässiga eller de samhälleliga riskerna förknippade med produktionen av syntetisk mjölk har utforskats till fullo, varnar Bojovic. 

 

Oro bland uppfödare

Bojovic säger att ett av de strora problemen är att det nya proteinet inte nödvändigtvis kommer att förändra centraliseringen och korporatiseringen av den traditionella boskapsindustrin. Således riskerar lågteknologiska eller småskaliga producenter att konkurreras ut från mjölkmarknaden. 

– Det väcker frågan om samhällsansvaret för de nuvarande producenterna, vems ansvar det är att stöda nötuppfödarna under en övergångsperiod om det alls är möjligt för dem att övergå till att producera syntetisk mjölk, menar Bojovic.

Bojovic har i sin forskning fokuserat på Nya Zeeland, vars mjölkindustri är oerhört viktig för landets ekonomi. Också här har stora aktörer börjat investera i syntetisk mjölk. Mjölkindustrin står för kring tre procent av landets BNP, och mjölkexporten för 20 procent av landets totala export. Mer än 40 000 personer arbetar inom mjölkindustrin, och Nya Zeeland producerar tillräckligt mycket mjölk för att täcka landets mjölkkonsumtion 20 gånger om. Det är ändå bara två procent av mjölken som exporteras i flytande form: 70 procent säljs i stora säckar som mjölkpulver. Det proteinrika mjölkpulvret används som råvara i ett otal olika livsmedelsprodukter – från kex och majonnäs till ibuprofen och Nutella. Och det är just i mjölkpulversektorn som den syntetiska mjölken förutspås göra sitt verkliga genombrott. Enligt Bojovic kan tröskeln för att börja dricka laboratorieproducerad och genmanipulerad ”Frankenmjölk” vara hög hos den vanliga konsumenten, medan få skulle märka att syntetisk mjölk använts i produkter de köper dagligen. Detta oroar dem som arbetar inom den traditionella mjölkindustrin.

 

Svagt stöd för övergång

Nya Zeelands jordbruk har för inte allt för länge sedan genomgått en liknande omvälvning. Ännu på 1980-talet var det fårullsindustrin som utgjorde landets ekonomiska ryggrad. Men då nya, billiga syntetiska fibrer ledde till ett prisras på ull, tvingades många fåruppfödare att sadla om och bli – ironiskt nog – mjölkbönder. Huvudsaken var ändå att de lyckades anpassa sig och överleva. 

– Jordbrukare i Nya Zeeland ser sig själva som självständiga och självförsörjande, och skulle inte vara speciellt pigga på att ta emot statligt stöd för att börja syssla med något annat, tror Milena Bojovic. 

– Kanske kommer det istället att bli branschorganisationerna som får bära huvudansvaret för att för att guida jordbrukarna till nya betesmarker – det ligger ju i deras ekonomiska intressen att verksamheten fortsätter i en form eller annan. 

 

Följder för globala syd

Det finns också geografiska aspekter. Utvecklingen av syntetisk mjölk är nästan uteslutande koncentrerad till planetens rikaste länder. De finns i Silicon Valley, men också i Europa. Det israeliska bolaget Remilk bygger som bäst världens största anläggning för att producera kofri mjölk i Danmark. Nestlé har nyligen lanserat sin version av laboratoriemjölk (gjord på Perfect Days protein) under varumärket Cowabunga i USA, Mars producerar den syntetiska chokladstången Co2coa, och start-up-företaget Formo i Tyskland har utvecklat syntetisk ost. I Australien har bolaget All G Foods satsat 25 miljoner dollar på försöket att producera syntetisk mjölk billigare än komjölk år 2030. 

Risken finns, säger Bojovic, att det uppstår en spurt mot det lägsta priset. 

– För tillfället konkurrerar bolagen om vem som snabbast kan producera ett högkvalitativt protein som går att massproducera. Men från en geografisk synpunkt skulle utvecklingen innebära en teknologisk vändpunkt i det globala nord som väcker frågor om jämlikhet och tillgång i utvecklingsländer i det globala syd. Dessutom konsumeras i det globala syd allt mer mjölkprodukter och konsumtionen väntas gå upp som en del av förändrade matvanor. 

 

Hybridmodell?

Enligt Bojovic skulle det bästa alternativet för att balansera mjölkmarknaden ur ett rättviseperspektiv vara en hybridmodell, där traditionell animalisk mjölk skulle produceras småskaligt för lokal konsumtion, medan syntetisk mjölk skulle produceras som exportvara. 

Den traditionella mjölkindustrin kommer inte att försvinna någonstans inom den närmaste framtiden. De flesta produkter med syntetisk mjölk som finns på marknaden i dag går endast att köpa online eller i utvalda affärer i geografiskt begränsade områden. I februari i år meddelade General Mills – det första stora livsmedelsföretaget att 2021 ge sig in i konkurrensen kring syntetisk mjölk – att det lägger ner sin produktion av syntetiskt producerad ost, av kostnadsskäl. Å andra sidan är det klart att intresset för laboratoriemjölk växer – nyligen meddelade Unilever att bolaget utreder möjligheten att producera syntetisk glass. Enligt Bojovic finns det flera signaler som småproducenter inom mjölkproduktionen borde ta på allvar och förbereda sig för en omställning. 

– Jag hoppas att utvecklingen inte replikerar de orättvisor som redan existerar i de nuvarande livsmedelskedjorna.

 

Bild: DALL-E2