Kjell Westös senaste roman är en övertygande krigstidsskildring, men kärlekshistorien känns mera som utfyllnad.
Det finska vinterkriget är eventuellt ett av den inhemska litteraturens mest omskrivna ämnen, inte minst om dess efterverkningar och trauman räknas in. Ändå har Kjell Westö, som framförallt är känd för sina historiska skildringar av Finlands och särskilt Helsingfors skeden under 1900-talet, inte tidigare behandlat ämnet. Men nu är det alltså dags. I efterordet till den nya romanen Skymning 41 säger han själv att han på sätt och vis laddat upp för den här boken hela sin författarkarriär. Huruvida detta stämmer är svårt att säga, men ett slags upptakt kunde i alla fall anas i den senaste av hans historiska romaner, Hägring 38, som inte bara utspelar sig under året innan kriget bryter ut, utan som också i sin täta och dämpade stämning avspeglar den allt mer olycksbådande samhällsutvecklingen. Men där det illavarslande i Hägring 38 ännu bara sjöd under ytan, går Skymning 41 rakt in i det brinnande kriget.
Krigets spår
Romanen öppnar en smällkall torsdag i januari. Den 32-åriga skådespelerskan Molly Timm sitter på tåget som rullar ut från Helsingfors. Tillsammans med resten av teatersällskapet ska hon turnera i Sverige hela vintern och våren, till förmån för Finlands sak. Medan Molly och hennes kollegor kväll efter kväll spelar upp sin repertoar, befinner sig hennes käraste ute på Karelska näset. Henry Gunnars är Hufvudstadsbladets stjärnreporter som fått i uppdrag att rapportera från fronten. Men under det att krigsvinterns bitande kyla och mörker fortsätter, blir det allt svårare att hålla uppe och förmedla kämpaglöd.
Bokens undertitel, ”Roman från en krigstid”, fungerar inte bara som en genremarkör, utan fångar också den bärande tematiken: snarare än själva kriget är det krigstiden som här utforskas. Genom levande miljöbeskrivningar, detaljrikedom och ett brett galleri sidokaraktärer skildrar Westö hur krigets vanvett krossar människor, hur dess fasor förföljer dem som överlever såväl i drömmarna som under vaket tillstånd. När den bräckliga mellanfreden i mars 1940 uppnås och Molly och Henry återvänder till Helsingfors är det klart att kriget satt sina spår i mera än husfasaderna.
Mot de sönderbombade kvarteren, förspikade skyltfönstren, ransoneringskorten och dansförbudet träder åren innan kriget fram genom minnen och tillbakablickar. I dessa målas Helsingfors upp som en dynamisk och växande stad, med engelskspråkiga tidskrifter, filmpremiärer ute vid det nybyggda Fiskartorpet och ljumma majkvällar med motorbåtsutflykter runt Drumsö och Tölö. Det är inte bara en symbolisk kontrasteffekt, för som den Helsingforsskildrare han gjort sig känd som behandlar Westö inte huvudstaden bara som en kuliss, utan som något som lever och andas i takt med sina invånare.
Ingen smärtfri samvaro
Men lika mycket som det är en roman från en krigstid och ytterligare en Helsingforsskildring, är Skymning 41 en kärleksberättelse. I den finska utgåvan tycks en sådan läsning framhävas, för där är titeln rätt och slätt Molly & Henry. Och visst handlar boken om dem. Det är genom deras turvis växlande perspektiv som läsaren får följa med krigsvintern, mellanfreden och upptakten till fortsättningskriget.
Utåt sett är Henry och Molly ett glamouröst par, filmstjärna respektive hyllad reporter, men det tjusiga yttre är ingen garanti för att samvaron ska vara enkel och smärtfri. Att prata öppet om såväl framtidsdrömmar som ärr från det förflutna visar sig vara lika svårt som att närma sig krigsvinterns erfarenheter och de trauman den lämnat efter sig. Både Molly och Henry har dessutom valt yrken i vilka de sätter mycket av sig själva på spel, och inte heller de karriärmässiga bekymren och osäkerheterna är lätta att beröra. De har bägge två tidigare erfarenheter av såväl livet som kärleken, men de har varken barn eller äktenskapslöften som binder dem vid varandra. Som ett resultat av detta har de utrymme att själva skapa ramarna för samvaron. Frågan de ställer sig själva handlar inte så mycket om huruvida de älskar varandra, som om de kan få ett liv tillsammans att fungera.
Vilken roll spelar Henry och Molly?
Det här upplägget kunde vara underlag för en finstämd relationsskildring, om inte kriget skulle kräva sitt. För samtidigt som man som läsare sympatiserar med deras problem, som för all del känns äkta och trovärdiga, ter sig utforskandet av dessa inte alltid som ett självändamål. Istället framstår det ibland som en slags utfyllnad som ska fördjupa och nyansera karaktärerna, vars främsta syfte är att fungera som the leading couple i denna krigstidskildring. Det är som om romanen inte riktigt lyckas balansera det finstilta utforskandet av kärleksrelationen med det episka anspråket att skildra krigsårens samhällstumult. Resultatet blir att mycket av relationsskildringens mera grumliga toner hamnar i skuggan av kriget, där allt bokstavligen blir på liv och död.
Fast kanske handlar det här om hårklyverier. För det är också fullt möjligt att se mellan fingrarna på de stundvis lite arketypiska tendenserna och bara låta sig dras med av berättelsen. Då kan det hända att man sjunker så djupt in i 1940-talet att man nästan missar hållplatsen där man skulle stiga av. Och om man senare råkar passera sådana gator eller byggnader där berättelsen utspelar sig, kan det hända att man kommer att tänka på Molly och Henry, och plötsligt känner sig drabbad av deras öden.
Kjell Westö:
Skymning 41.
Förlaget, 2023.
