In på den avskalade scenen irrar Maria Alina (Lilli Sukula-Lindblom), Amerikaemigrant och hemvändare med ett rikt förflutet bakom sig och en minnessjukdom som driver in henne i en isolerande tystnad. Vårdpersonalen på hemmet behandlar henne milt överseende och reagerar med misstänksamhet när hon får ett plötsligt besök av någon som säger sig vara Marias dotter Lydia, från Kanada. Henne har Maria aldrig talat om.
Lydia (Isa Lindgren-Backman) är full av frågor, om sitt ursprung, om sina barndomsminnen, om kärlek, vad som hände mellan hennes föräldrar Maria och Eddie och den mest brännande frågan – varför lämnades hon kvar i Kanada när Maria reste tillbaka till Finland? Men har hon kommit för sent? Är Marias tystnad och självförsjunkenhet redan så långt gångna att frågorna förblir obesvarade?
Musikalen är ett nordiskt samarbete och en omarbetning av Ann-Luise Bertells prisbelönade debutroman med samma namn. Thomas Enroth har skrivit musiken och svenska Åsa Jinder står för texterna, regissören Erik-André Hvidsten har rötter i Norge. Samarbetet har resulterat i en sevärd pjäs som grabbar ett ordentligt tag om hjärtesträngarna. Skådespelar- och sånginsatserna håller över lag hög standard och gruppcenerna är snyggt koreograferade.
Genom allt mera levande tillbakablickar berättas Maria Alinas historia. Till en början är hon ensam på scenen om att se det som utspelar sig i det förflutna, men längs med berättelsens gång börjar också Lydia se och interagera med personerna i dåtiden. I en snygg tidsmässig dubbelexponering är det den då inte ännu födda Lydia som vuxen som sjunger på sina föräldrars bröllopsfest. Gränsen mellan nutid och dåtid suddas efterhand ut och kulminerar i förståelse och försoning mellan den gamla och den unga Maria Alina och dottern Lydia.
Den första akten lider något av ett överskott på information som ska förmedlas och känns aningen hackig, men i den andra akten får handlingen luft under vingarna och blir mera medryckande. Hade den sista scenen dessutom strukits hade musikalen landat på en mera naturlig höjdpunkt.
Scenbilden är i det stora hela avskalad, med en stor, trasig tavelram på snedden som dominerande bild. Marias berättelse är tragisk på så sätt att var hon än befinner sig i världen har hon någon hon saknar på fel sida om Atlanten. Att försonas med denna längtan, att bli hel och få ramen på plats är hennes livstema. Detta tema bäddar för en överraskande berörande musikal.
Wasa teater: Vänd om min längtan
Av: Ann-Luise Bertell. Kompositör: Thomas Enroth. Textförfattare: Åsa Jinder. Arrangemang: Nils-Petter Ankarblom. Regi: Erik-André Hvidsten. Kapellmästare: Ralf Nyqvist. Scenografi: Anders Karls. Koreografi: Karoliina Lahdenperä. Kostymdesign: Karoliina Koiso-Kanttila. Mask-och perukdesign: Fia Derghokasian. Ljusdesign: Kristoffer Svenn. Ljuddesign: Stefan Backas. På scen: Markus Lytts, Carola Sarén, Maria Udd Gäster: Thomas Lundin, Sarah Nedergård, Filip Ohls, Isa Lindgren-Backman, Lilli Sukula-Lindblom, Jon Henriksen och Ester Rudnäs. Spelar fram till 4.5 2024.
Foto: Frank A. Unger
