Ifall du ser på tv har du kanske lagt märke till en mystisk reklam som visas för tillfället. Näringslivets centralförbund har lagt ut en massa pengar på en filmsnutt där en kvinna som representerar Finland har hamnat på efterkälken i förhållande till hur Norge (symboliserat av skogsgubbar med fisk), Danmark (symboliserat av öl) och Sverige (symboliserat av Abba) har utvecklats. Budskapet är tydligt: vi har halkat efter det övriga Norden i fråga om sysselsättningsgrad och ekonomi, och därför måste vi ”förnya oss” så att vi kan bli nordiska igen.
Reklamfilmen handlar inte om att Näringslivets centralförbund plötsligt har hittat sin inre nordist, utan om att de vill lägga pengar på innehåll som stöder Orpos och Purras regerings mycket kraftigt högervridna arbetsmarknadspolitik. Regeringen har ända sedan regeringsprogrammet publicerats talat om just Norden och hur de arbetsmarknadsreformer som regeringen planerar bara innebär att vi gör ”samma reformer som man redan gjort i det övriga Norden”.
Problemet är att Orpo-regeringens och Näringslivets centralförbunds påståenden är felaktiga och med avsikt missvisande. Regeringens arbetsmarknadspolitik är så långt från den nordiska modellen man kan komma, och samma gäller hur finländsk arbetsmarknadspolitik utvecklats under det senaste årtiondet.
Regeringens arbetsmarknadspolitik är så långt från den nordiska modellen man kan komma, och samma gäller hur finländsk arbetsmarknadspolitik utvecklats under det senaste årtiondet.
En helt bakvänd och befängd reform som regeringen nu planerar är att avskaffa den så kallade skyddsandelen i arbetslöshetsunderstödet och bostadsbidraget, som uttryckligen tagits i bruk för att uppmuntra till att även ta emot arbete på deltid om inte heltidsarbete finns. Regeringens nedskärningar kommer att minska möjligheterna till deltidsarbete, och innebär därmed att Finland tar ett jättekliv bort från den nordiska tanken om en så hög sysselsättningsgrad som möjligt, och att arbete på deltid är bättre än inget arbete alls.
Utöver detta planerar regeringen att genom lagstiftning försämra arbetsvillkoren för finländska arbetstagare. Att regeringen genom lagändringar skulle förbigå arbetsmarknadsparterna helt och hållet och bland annat begränsa strejkrätten, försämra anställningsskyddet samt rasera grunden för de allmänt bindande kollektivavtalen skulle aldrig komma på fråga i de övriga nordiska länderna. Det är motsatsen till den nordiska modellen.
I Sverige grundar sig förhandlingsmodellen på en hög organiseringsgrad bland såväl arbetstagare som arbetsgivare, en kultur av förhandlingsvilja och lagstiftning som tar i beaktande båda parterna. Det har möjliggjort en modell där man koordinerar nationellt, exportindustrin förhandlar en grundlinje för löneutvecklingen som man ändå kan överskrida i branscher där det behövs. Detta grundar sig på både arbetstagares och arbetsgivares frivillighet och en kultur och tradition av att förhandla och fatta avtal tillsammans.
Jämför detta med det som den finländska regeringen nu planerar: att i lag fastställa att den nationella medlaren i arbetsmarknadskonflikter inte får ge medlingsförslag som överskrider den lönelinje som exportindustrin slagit fast. Detta är motsatsen till en förhandlingsbaserad modell och något som förstör förutsättningarna för att öka tilliten mellan parterna. Regeringens idé innebär att arbetsgivarsidan inte längre behöver förhandla överhuvudtaget, om man genom lag färdigt förhindrat medlaren att gå över en viss linje. Det cementerar även lönegapet mellan kvinnodominerade offentliga branscher och mansdominerade branscher.
Regeringen tänker också utvidga de möjligheter som kollektivavtalen ger i fråga om lokala avtal till arbetsgivare som inte är organiserade, det vill säga medlemmar i ett arbetsgivarförbund. Även detta är motsatsen till en förhandlingsbaserad modell. Om man ger samma möjligheter till organiserade och icke-organiserade arbetsgivare, minskar arbetsgivarnas incitament att vara medlem i arbetsgivarförbunden. En sådan utveckling innebär ytterligare ett steg bort från den nordiska arbetsmarknadsmodellen.
Överhuvudtaget återspeglar den finländska arbetsgivarsidans beslut och åtgärder under de senaste åren inte Näringslivets centralförbunds nyfunna intresse för de övriga nordiska länderna och deras förhandlingsbaserade modeller. Här har arbetsgivarna steg för steg nedmonterat strukturerna för koordinering och nationella avtal.
Först fattade Näringslivets centralförbund år 2016 beslut om att man inte längre gör nationella avtal. Man ville gå in för sektorspecifika avtal. År 2020 meddelande arbetsgivarna inom skogsindustrin och 2021 inom teknologiindustrin att de inte mera vill göra sektorspecifika avtal, utan endast företagsspecifika avtal. Därefter meddelande enskilda företag (som UPM) att det inte går med på företagsspecifika avtal heller, utan allra helst förhandlar på individuell nivå med enskilda arbetstagare. Det är, återigen, motsatsen till den nordiska modellen som baserar sig på kollektivavtal.
Regeringens politik handlar med andra ord inte alls om Norden eller den nordiska modellen. Den handlar om maktpolitik och hård högerpolitik. Orpo och Purra hotar tillsammans med deras bihang kristdemokraterna och SFP med så hårda nedskärningar genom lagstiftning att de tvingar facket till förhandlingsbordet för att godkänna försämringar där istället.
På liknande sätt har den finländska högern lyckats tvinga fram flera av det senaste årtiondets arbetsmarknadsavtal, som inneburit antingen direkta lönesänkningar eller mycket måttliga löneökningar för arbetstagarna. Därutöver har denna skadliga högerpolitik inneburit kraftiga inkomstöverföringar från arbetstagare till arbetsgivare i socialskyddsavgifter och sänkta skatteintäkter för staten.
För ett par dagar sedan läste jag en artikel i Helsingin Sanomat som lyfte fram hur lönenivån för högskoleutbildade i Finland nu skiljer sig allt mer radikalt från den i våra jämförelseländer, det övriga Norden. Lönerna har halkat efter på grund av den i allra högsta grad väldigt anti-nordiska politik som arbetsgivarna och högerregeringarna i Finland representerat. Ingen pinsam reklamfilm i världen kan tyvärr ändra på det.
