Fackförbunden har blåst igång en sällan skådad våg av politiska strejker. Enligt fackcentralen FFC försöker regeringen bryta ner välfärdsidén och ersätta den med ett samhälle präglat av tvångsarbete.
Det går en politisk strejkvåg över landet. Politiska strejker är ovanliga. Men med regeringen Orpos ”fientliga inställning” mot arbetare och mot dem som saknar arbete, menar facket att det är nödvändigt. I framtiden kan det bli fler, även om regeringen nu gör allt som står i dess makt för att försöka begränsa dem.
Facken, som vanligtvis brukar ta till strejk i samband med oenigheter under förhandlingar om exempelvis nya kollektivavtal, protesterar nu mot regeringens förda politik. En politik som de menar slår extremt hårt mot vanliga arbetare och främst mot de mest utsatta – de som står utanför arbetsmarknaden.
Facken protesterar mot regeringens planerade nedskärningar och mot föreslagna lagändringar.
– Regeringens politik är mycket fientligt och ovänligt inställt till vanliga arbetstagare, säger Rami Lindström, arbetsmarknadschef på Finlands fackförbunds centralorganisation FFC.
Lindström beskriver regeringens politik som obalanserad eftersom den slår ojämnt.
– Regeringens politik går ut på att skära ner på utgifterna, särskilt inom social trygghet och välfärd, vilket slår hårt mot de mest utsatta på arbetsmarknaden och arbetslösa.
Inte minst handlar det om att regeringen gör stora nedskärningar i ersättningen till arbetslösa. Dessutom föreslås betydande förändringar vad gäller arbetsmarknadslagarna samt inskränkningar i strejkrätten.
Detta sammantaget har lett till den protestvåg som pågår.
Vi ser allvarligt på inskränkningarna i strejkrätten, men vill samtidigt understryka att det är mycket mer än så som står på spel när det handlar om hur arbetsmarknaden fungerar idag, säger Lindström.
Frontalangrepp mot strejkrätten
Förslaget till lagändringar om att inskränka strejkrätten innehåller tre delar. För det första vill regeringen begränsa möjligheten till politiska strejker genom att sätta en tidsgräns på 24 timmar.
Det skulle innebära stora inskränkningar i rätten till strejker mot just politiska beslut och regeringspolitik – ett ganska kraftfullt strejkvapen som genom historien har använts sparsamt.
För det andra vill regeringen begränsa möjligheten till solidariska strejker.
Om ett fackförbund har utlyst strejk så kan den strejken stödjas av andra fackförbund genom så kallade sympatistrejker – något som regeringen vill undvika.
– Det är tydligt att regeringen önskar begränsa fackens makt genom de här lagändringarna.
Den tredje förändringen handlar om höjda bötesbelopp vid ”olagliga strejker” och att det ska gå att bötfälla individer som deltar i strejker som domstolen har slagit fast att är olagliga.
Facken vänder sig också mot att regeringen vill prioritera lokala avtal och att varje arbetsplats ska kunna välja vem som förhandlar med arbetsgivaren, vilket i så fall skulle leda till att de fackliga förtroendemännen förlorar både position och inflytande.
Från trygghet till tvång
– Vi ser allvarligt på inskränkningarna i strejkrätten, men vill samtidigt understryka att det är mycket mer än så som står på spel när det handlar om hur arbetsmarknaden fungerar idag, säger Lindström.
Han beskriver en utveckling där regeringen går mot att vilja styra allt mer på arbetsmarknaden och i socialförsäkringssystemet och frångå de trepartsöverenskommelser som brukar ligga till grund för hur arbetsmarknaden och socialförsäkringarna fungerar.
Lindström menar att det håller på att ske ett stort skifte, bort från ett Finland med en grundidé om att välfärdsstaten ska garantera människors sociala trygghet även i svåra tider och ge varje medborgare värde och möjlighet att hålla sig aktiv i samhället och söka sig tillbaka till arbetsmarknaden om man hamnat utanför. I stället tänker sig regeringen att människor ska tvingas in på arbetsmarknaden genom drastiskt sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet.
Sätter press på regeringen
Ett annat skifte är att den tidigare rådande maktbalansen på arbetsmarknaden mellan facken och arbetsgivarna håller på att lösas upp genom att arbetsgivarna tillskrivs allt mer makt.
– Regeringens reformer i arbetsmarknadslagstiftningen tenderar att ge arbetsgivarsidan mer makt, vilket skapar en obalans.
Lindström säger att facket hade gjort riskanalyser och oroade sig för vilka förändringar av arbetsmarknadspolitiken som skulle komma med en ny högerregering. Trots det, menar han, blev facket förvånade över hur illa det håller på att bli för arbetare, de som står utanför arbetsmarknaden och i arbetsmarknadspolitiken överlag.
Därför försöker man nu kontinuerligt sätta press på regeringen och få till förhandlingar för att kunna stoppa lagändringarna, som är planerade att träda i kraft 1 juli 2024.
Lindström tycker att det är svårt att sia om vi i framtiden kommer att få se fler politiskt motiverade strejker i Finland.
– Det händer mycket i omvärlden och oförutsägbara händelser såsom krig och pandemier påverkar alla, så mycket kan hända innan nästa val, och vi får se om det i så fall leder till att den sittande regeringen får förnyat förtroende eller om en vänsterregering får chansen.
Han tror också att just den osäkra framtiden gör att den sittande regeringen fruktar och vill begränsa politiska strejker, eftersom de varken kan överblicka händelseutvecklingen eller dess konsekvenser.
Gigarbetarna integreras
En av de grupper som redan idag står långt ifrån det organiserade kollektivet på arbetsmarknaden är gigarbetarna, varav många är bud som arbetar åt plattformsföretag såsom Foodora och Wolt.
Lindström har svårt att säga om de är delaktiga i strejkerna, men menar att servicefacket PAM har gjort försök att organisera gigarbetarna.
Han tror dock inte att gigekonomin kommer att växa så mycket framöver jämfört med utvecklingen de senaste åren.
– Vi håller på att komma ifatt med lagstiftning som täcker den här delen av arbetsmarknaden och även EU är på gång med nya direktiv. Det är inte något nytt längre och kommer antagligen så smått bli en den av den officiella ekonomin och arbetsmarknaden, spår han och tillägger:
– Inom de närmaste fem åren kommer gigarbetarna vara en mer integrerad del av arbetsmarknaden, spår han.
Foto: Johannes Tervo
