Dator- och videospel är i dag en del av vår kultur. Vuxna människor träffas för att spela Guitar Hero, Nintendo Wii har i många hem ersatt både springmatta och roddmaskin och miljontals nördar i alla åldrar sitter vid sina datorer och vårdar sina avatars i World of Warcraft. Spelen finns nästan överallt och spelas av folk i alla åldrar och samhällsklasser. Under de senaste 60 åren har videospelskulturen genomgått en enorm förändring. Det som först var en hobby exklusivt för teknikintresserade killar blev småningom ett allmänt ungdomsfenomen och just nu torde vi leva i ett slags brytningsskede, där datorspelen slutgiltigt håller på att befästa sin ställning som en fristående kulturform.
Förhistorien
När man talar om de allra tidigaste videospelen, är det för det mesta det kultförklarade Space Invaders som dyker upp i diskussionen. Men Space Invaders kom först 1978, då videospelskulturen redan hade befäst sin status som ungdomsfenomen i spelhallar. De allra första spelen kom långt tidigare. Redan 1948 patenterade Thomas T. Goldsmith, Jr. och Estle Ray Mann en apparat som de kallade Cathode Ray Tube Amusement Device eller katodstrålrörsnöjesapparat. I praktiken var det ett spel som tog inspiration från amerikanska arméns radarskärm, och skulle simulera att spelaren skjöt missiler mot fiendeflyg. Tekniken byggde på katodstrålerör, eller CRT, samma teknik som användes i tv- och datorskärmar innan plattskärmarnas tid. Skärmen i sig hade inga av de egenskaper vi i dag förknippar med datorskärmar, utan man måste använda en plastfolie med märken på för att simulera fiendeflygen, medan missilerna gjordes av lysrör som man kunde styra. Apparaten sattes aldrig i kommersiell produktion.
Under 1950-talet gjordes det första damspelet, det första datorstyrda bondschackspelet, samt ett för sin tid avancerat tennisspel som man kunde spela mot en motspelare. I slutet av 50-talet gick man också över till att använda oscilloskop, som kan skapa linjer och figurer om med hjälp av elektriska signaler. Ett sådant spel var William Higinbothams Tennis for Two – en föregångare till klassikern Pong.
De första konsolerna
Under 1960-talet var videospel ännu en exklusiv hobby för universitetsstuderande och forskare, främst på grund av att de enda ställen man kunde utveckla och spela dem var på universitetens datorer. Men 1966 började en man vid namn Ralph Baer att utveckla ett spel som kunde inkorporeras i en mindre dator och spelas via en vanlig tv-skärm. År 1968 kunde han presentera den första spelkonsolen, en med moderna ögon sett mycket simpel och rätt klumpig affär, som var ett slags hybrid mellan analog och digital teknik. Konsolen fungerade med mönsterkort (PCB), som inte innehöll elektriska komponenter, utan istället en uppsättning brytare som berättade för konsolen hur ett visst spels logik fungerade. Det var alltså ett slags primitiva spelkassetter. Konceptet såldes till företaget Magnavox och år 1972 lanserades konsolen Magnavox Odyssey, som under det första året såldes i över 100 000 exemplar.
Spelhallarnas tid
I övrigt var ändå 1970-talet en tid då videospel främst spelades på spelhallar. Den första ”arcadespelsprototypen” var ett spel vid namn Galaxy Game (egentligen en ny version av Spacewar! från 1961) som installerades i en av Stanford-universitetets studentlokaler. Det blev det första spelet som fungerade med mynt. Senare samma år tillverkade Nolan Bushnell och Ted Dabney ytterligare en version av Spacewar!, den här gången kallad Computer Space, som köptes upp av Nutting Associates, som tillverkade 1 500 myntdrivna spelautomater. Året därpå grundade Bushnell och Dabney företaget Atari, och släppte storsäljaren Pong.
Nästa stora genombrott kom år 1978 med klassikern Space Invanders, som ledde till spelhallarnas gyllene ålder, året därpå kom Asteroids och sedan i och med 80-talet Pac-Man. Under 80-talet utvecklades en mängd klassiska spel, varav flera senare har omformats till konsol- eller hemdatorspel. Bland dem kan man bland annat nämna Capcoms Street Fighter, Nintendos Donkey Kong, Mario Bros, Zelda II: Adventure of Link och Dragon Quest, Segas Turbo, Interplay Entertainments The Bard’s Tale och Ataris Battlezone.
Bling bling bang bang
Så kommer vi till tiden jag själv minns – nämligen den med Nintendos 8-bits spelkonsol. Som riktigt liten kläpp gick jag i privat dagvård, eller familjedagvård. Damen som skötte om mig hade två söner som var lite äldre än jag och skaffade i mitten av 80-talet en Nintendo med Super Mario Bros. och Duck Hunt. Det var den första spelkonsolen som lansarade så kallade ”game pads”, handkontroller, som nu är standard på de flesta konsolspel.
I och med dessa så kallade tredje generationens konsoler, blev videospel mainstream. I början av nittiotalet var ännu spelhallarna populära (jag minns själv ännu att vi till exempel brukade gå och spela i Pelikaani i Åbo om vi råkade vara där på skolresa), men långsamt dog dessa ut för att ge plats åt de klassiska hasardspelen. Nittiotalet markerades av en aldrig tidigare skådad explosion av teknisk utveckling inom videospel, liksom inom hela elektronikbranschen. Hemdatorerna var inte längre bara klumpiga Commodore 64, utan Microsoft introducerade sina första PC-maskiner och under 90-talet utvecklades konsolerna från 8 till 32 bits, vilket möjliggjorde helt nya landvinningar i fråga om informationsmängd, snabbhet och grafik i spelen. Sega utmanade på allvar Nintendo med sin Sega Mega Drive, med draghjälp av spelet Sonic the Hedgehog som utmanade klassikern Super Mario. Under 90-talet lades också grunden för den typ av spel som är så omåttligt populära i dag, bland annat så kallade ”first person shooters”, där man ser den virtuella världen genom spelfigurens ögon. Den stora pionjären var Wolfenstein 3D, följd av bland annat Doom och Quake, som också populariserade internetspelningen. År 1992 släpptes Dune II, som kom att bli en milstolpe inom genren strategispel, och slog fast praxisen med kartöversikt och kontroll över olika arméers miltära och ekonomiska styrka.
Multispelets era
90-talet såg också introduktionen av Sonys Playstation som i mitten av årtiondet började konkurrera med de ledande Nintendo och Sega. Nintendo svarade med handkonsolen Gameboy och 1998 lanserade Nokia Masken i mobiltelefoner, följd av de flesta andra mobiltelefontillverkare som hade sina egna tidsfördrivningsspel.
2000-talet har hittills främst sett en uppgång för handkonsoler som N-Gage och mobilspel, där Apples i-Phone i dag har ledande position i branschen. Utmärkande för 2000-talet har varit allt kraftigare datorer och konsoler med hisnande grafik och internationella stjärnor som medverkande i framställningen av spel. Spel har blivit en integrerad del av populärkulturen och de flesta stora blockbusterfilmerna åtföljs av ett liknande dator- eller konsolspel.
Vidare utmärktes första decenniet av 2000-talet av de sociala spelen, populära i kompiskretsar och på fester, som Singstar och Guitar Hero, med medföljande gitarrer och mikrofoner, och av Nintendo Wii, som delvis hjälpte det japanska företaget återta en del av sin förlorade position på marknaden. Den allra största trenden torde ändå vara multispelarspelens framgång och de virtuella världarna som vuxit fram på internet. World of Warcraft är i dag mer än ett spel, det är ett fenomen som omgärdas av en gigantisk fankrets med tonvis av omringande litteratur, tidskrifter, konst, musik, enorma fanträffar etc. Förutom detta har också en stor del av till exempel hasardspelen flyttat ut på internet och krisgrupper har bildats för att hjälpa folk som blivit av med alla pengar på internetpoker. För vidare utläggningar om de senaste tio åren inom videospelens historia, se intervjun med Sonja Kangas intill.
Janne Wass
