Det kallas ibland för ett av världens äldsta jobb, vid sidan om jägare och samlare. Att sälja sex och intimitet är ett känsligt ämne som väcker starka åsikter. Som förberedelse för min nya bok, där huvudpersonen jobbar som prostituerad, har jag läst många artiklar om ämnet. Det här är min egen.
Vittnesmålen från sexarbetare varierar stort. För en del var det en mardröm de aldrig vill råka ut för igen, medan andra självmant har valt och gillar sitt jobb. På frågan varför de valt yrket var ett återkommande svar ”för att träffa människor”.
Definitionen på prostitution är: ”den situation där en eller flera personer utför sexuella handlingar åt och är fysiskt intim(a) med en eller flera andra mot betalning.” (Källa: Wikipedia.) De flesta är medvetna om fenomenets mörka sidor. Människohandel, utnyttjande av invandrande kvinnor som lurats att tro att de skulle få ett jobb i det nya landet, för att sedan fastna i ett hotellrum där kunder gör som de vill med dem, varje dag. Även i de fall då sysselsättningen är självvald är det ingen hemlighet att jobbet kan vara farligt. Risken för aggressiva köpare samt en allmänt nedlåtande syn i samhället gör yrket svårt.
Många är av åsikten att ett legaliserande av sexarbete är en feministisk fråga och något eftersträvansvärt. Om prostitution accepterades som ett legitimt arbete skulle det förmodligen göra mångas (främst kvinnors) liv lättare. Jag kan förstå det. Men förändringen skulle förmodligen ha ett pris. Man menar att legalisering skulle göra det lättare för dem som bedriver människohandel eller annan form av utnyttjande av kroppar. Hur gör vi för att bekämpa detta, medan vi samtidigt värnar om kvinnors, och andra könstillhörigheters, rättighet att bestämma själv? Det finns ingen lätt lösning.
Prostituerade och strippdansare (igen, främst kvinnor) fungerar ofta som rekvisita i filmer och spel. Huvudkaraktären, oftast en man, jagar skurkarna genom trånga salonger där lättklädda damer svänger på rumpan. Det ger scenen sex-appeal och krydda. När sexarbetarna eller stripporna inte längre behövs, skjuts de ofta ner eller mördas på brutala sätt. De har sällan några större roller eller något djupare syfte i filmerna än så.
Samma sak gäller i många spel. Möjligheten att köpa sex i spelvärlden är en säljfaktor och en stor sådan. Jag menar inte att det per definition är fel, men tyvärr verkar även dessa karaktärer oftast utgöra måltavlor och slagpåsar. I en berörande artikel berättar den manliga skribenten om sina tidigaste upplevelser av spelserien Grand Theft Auto. Hans kompis rammar en kvinna med sin bil och hon dör. Berättaren börjar gråta, men kompisen säger: ”äsch, hon förtjänade det, hon var en h*ra”. Även om det sker i en fiktion vittnar det om inlärt hat och förakt mot sexarbetare, och i grund och botten, mot kvinnor.
När sajten Onlyfans lanserades år 2016 delades åsikterna isär. Ena sidan hävdade att tjänsten var en styggelse som normaliserade prostitution, medan den andra menade att den var en vinst för sexarbetare över hela världen. Jag kan förstå bådas argument, och jag är inte här för att välja sida.
Onlyfans, grundat av bolaget Fenix International Limited, är en nättjänst som låter folk ladda upp eget innehåll. För en månatlig avgift kan du följa en viss persons feed med spännande videor och bilder. Du kan även få en möjlighet att chatta direkt med personen i fråga, vilket får det att kännas personligt för konsumenten. Det här visade sig vara ett mycket gynnsamt koncept, med 130 miljoner abonnenter år 2021. Användande av Onlyfans stämmer inte med definitionen på prostitution, men är det etiskt försvarbart?
Onlyfans har blivit en guldgruva för många, speciellt under pandemin som gjort folk arbetslösa och i behov av inkomster. Många har förtjänat sitt levebröd genom att dela sitt innehåll på sajten, och de positiva rösterna har menat att det varit ett (relativt) säkert alternativ till sexarbete. Å andra sidan är Onlyfans inte vattentätt heller. Sexuella predatorer har gjort sitt yttersta för att spåra upp personerna vars feed de gillar, förfölja dem och hota dem. Ett annat mycket allvarligt problem är sajtens brist på kontroll, vilket har låtit många minderåriga skapa konton och dela sexuellt material. Det har visat sig att så unga som tolvåringar postat videor på sajten.
Onlyfans hamnade även i hetluften nyligen genom att förbjuda allt ”explicit sexuellt innehåll”, vilket många ansett vara hyckleri. Sajten anklagades för att ha utnyttjat sina mest lukrativa användare för att sedan ”slänga ut dem på gatan”. Vad är det nu för skillnad mellan Onlyfans och Tiktok, undrade många. Bolaget drog till följd av detta hastigt tillbaka beslutet.
Kort spådom: ja, världens äldsta yrke kommer troligtvis alltid att existera, vare sig sexköp legaliseras eller begränsas till ”red light districts”. Frågan är om det kommer att förändras på samma sätt som andra arbeten under pandemin och bli digitalt? Kommer trenden att följa i Onlyfans spår och utvecklas till en nättjänst? Eller kommer man att ha ett sätt att effektivt övervaka och garantera sexarbetares säkerhet i praktiken, och hitta eventuella offer för människohandel? Och främst av allt: kommer det att förändra folks syn på människor som själva valt att sälja sex?
Jag hoppas det.
