Roy Anderssons senaste film Du levande från 2007, visades på biograf Roy, som också namngetts efter regissören. Före visningen av filmen berättade Andersson, hedersordföranden för Göteborgs filmfestival, om sin tid som student vid Stockholms filmskola där Ingmar Bergman var överinspektör.

Den tämligen konservative Ingmar Bergman hatade Vietnamdemonstrationerna och det revolutionära 60-talet. De ständiga vredesutbrotten och förmaningstalen hade emellertid ingen större effekt på elevernas filmarbete. Roy Andersson som antogs till utbildningen 1967 blev omgående en av de oppositionella studenterna och året därpå var han med i det radikala filmkollektiv­et Grupp 13, som gjorde den

uppmärksammade dokumentärfilmen Den vita sporten. I kollektivet ingick bland annat Bo Widerberg och Roy Anderssons framtida medarbetare Kalle Boman.

Filmen handlar om Davis Cup-matchen i tennis mellan Sverige och Rhodesia, i dag Zimbabwe, som var en av världens mest ökända apartheidregimer. Filmen bygger på en serie intervjuer där demonstranter, arbetare och regeringsmedlemmar ger sina synpunkter på politik och idrott och formerna för aktivt motstånd och förtryck. Den vita sporten var så pass kontroversiell att till exempel Svenska Filminstitutets chef Harry Schein försökte stoppa den. Själva matchen spelades i Båstad den 3 maj 1968 och resulterade i den mest våldsamma konfrontationen mellan svensk polis och demonstranter under hela 60-talet.

Roy Andersson erkänner föga förvånande att han inte är en av Ingmar Bergmans mest hängivna beundrare, men att man givetvis inte kan förneka hans stora betydelse för svensk film. Ingmar Bergmans kritik av hans långfilmsdebuten En kärlekshistoria (1970) var inte nådig. Men han erkände faktiskt filmen Sånger från andra våningen från 2000 och dessutom tillmätte han den vissa kvalitéer. Ingmar Bergmans eventuella omdöme om Du levande får vi emellertid inte veta eftersom han dog strax före premiären 2007.

Italiensk inspiration

En stark filmupplevelse från ungdomstiden i Göteborg, var den italienske filmregissören Vittorio de Sicas Cykeltjuven från 1948, som kom att bli oerhört viktig för hans framtida filmskapande. Filmen räknas som en av de mest centrala inom filmhistorien och det främsta exemplet på den italienska neorealismen.

Roy Andersson började sin bana med dokumentärfilm och var tydligt inspirerad av neorealismens enkelhet. Han torde även ha varit inspirerad av dess politiska dimen­sion. Surrealismen uppfattade han som borgerlig och förfinad.

I Anderssons andra film Giliap från 1975 bröt han däremot radikalt med det klassiska bildspråket och närmade sig det abstrakta filmskapandet, vilket resulterade i de långa tagningarna med få klipp som på senare år blivit hans kännetecken. Men de långa tagningarna resulterade också i att filmen uppfattades som långsam och tråkig, inte minst av en samlad kritikerkår som gav den kalla handen. Roy Andersson som inte alls var missnöjd med sin film blev tvärförbannad och började spela in reklamfilm istället.

De följande 25 åren ägnade han sig åt att göra över 400 reklamfilm­er runt om i världen. Men han behöll den långsamma, egensinniga och närmast absurda stilen. Han blev alltmer inspirerad av Federico Fellinis fantastiska och drömlika filmspråk i filmer som Det ljuva livet (1960), Satyricon (1969) och Roma (1972). Under dessa år utkristalliserades också hans laddade, noggranna och exakta bildspråk som han återförde till filmscenen år 2000 med Sånger från andra våningen. Filmen blev inte bara en personlig återupprättelse utan också en internationell succé på filmfestivalen i Cannes.

Under besöket på Biograf Roy berättar Andersson att han beslutat sig för att övergå till digital filmteknik. I detta avseende är han inte nostalgisk utan använder helt enkelt den tekniken för att han tycker den är bättre. Däremot är han trogen sin klassiska scenografi som han uteslutande bygger upp i sin studio i Stockholm. Det är numera otänkbart att filma utomhus, för då hade han behövt plocka ned vägskyltar, måla om husfasader och dirigera om trafiken. Det är helt enkelt oförenligt med hans inre krav på perfektionism.

Då studion är förhållandevis liten finns det en utmaning i begränsningen. För att bedra ögat använder han sig av en särskild teknik (trompe l’oil) som får studion att se större ut än vad den egentligen är. Med inspiration från Cykeltjuven använder han sig också ofta av rutiga golv för att öka centralperspektivet.

I sitt filmskapande strävar Roy Andersson efter tidlöshet. Däremot förnekar han inte att miljöerna är färgade av folkhemmet och funktionalismen som präglade hans uppväxt i Göteborg på 50-talet.

Men vad handlar egentligen Du levande om? Jo den handlar om människans sårbarhet och utsatthet, förklarar Roy Andersson: ”Ingen av oss går mot ett happy end! Det handlar om att ha det så bra för sig själv och varandra så länge det går”.