Min sudanesiska vän, som betalat 5 000 dollar för att få sin fru och tre barn transporterade ut ur Khartoum och in i Londons undre värld låter uppgiven när han ringer mig på fredag kväll. – Jag visste att det skulle vara svårt att få in dem i Väst, men aldrig kunde jag föreställa mig att det skulle vara så svårt att få ut dem…

Tre månader efter deras ankomst till London försöker familjen förtvivlat ta sig tillbaka till mellan-etappen Kairo där det finns en ögonläkare som kan hjälpa den yngsta pojken. I London är det naturligtvis omöjligt. De har inga pengar och inga papper och den sudanesiska gästfriheten är hårt kringskuren av det omgivande samhällets regler.
Utan papper är frun lika fången i väst som hon var som politisk dissident i Sudan. Tolererad, så länge hon håller käft.

Själv jämför hon sig med slavarna som köps och säljs i den sudanesiska öknen. Ändå finns det naturligtvis flera väsentliga skillnader. De illegala immigranterna får internationell uppmärksamhet, det bildas kommittéer för att hjälpa dem och kommittéer för att stjälpa dem, lagar skrivs och tidningar rapporterar om deras öden. De existerar i den väsentliga världen. För bara ett par dagar sedan rapporterade The Guardian att Stephen Hobbs dömts till 9 års fängelse för att han smugglat in 96 personer i England. Rubrikstoff på gott och ont.
Däremot rapporteras det sällan om slavarna, och aldrig har jag sett en artikel om att slavhandlarna dömts får någonting alls. Den internationella uppmärksamhet som väcktes i media för ett par år sedan när en internationell organisation friköpte slavar är undantaget som bekräftar regeln. Handlarna går i regel fria och slaveriet är ett problem som internationella avtal till trots betraktas som om det befann sig i en annan värld.
Det gör det.
Slavarna och slavhandlarna befinner sig i den oväsentliga delen av världen. Illegala immigranter och flyktingar utan papper i Väst befinner sig i den väsentliga. Välkomna till den nya tudelningen av världen.
Förr skulle man kanske ha hänvisat till muren, till Öst och Väst, ideologi och geografi. Varje flykting från Öst var en seger för Väst. Vartenda jaktplan hade en mening långt utöver den tekniska. För eller emot. Den gamla goda tiden, då ingen plats, ingen människa var oväsentlig, eftersom minsta lilla avkrok, åtminstone i princip, kunde utnyttjas av fienden. Tänk på retoriken: den röda faran, spridandet av demokratiska värden, dominoeffekten… Från maktens tinnar till lågstadiets gårdsplan: Är du kommunist, va?
Så många föråldrade ord. Så lite som förändrats.
Den nya indelningen i väsentligt och oväsenligt grundas till största delen på tillgången till resurser. Jag har nämnt i nåt annat sammanhang att en betryggande majoritet av 90-talets så kallade etniska konflikter kan härröras till kampen om försvinnande naturresurser. Men den nya världsordningen är naturligtvis långt mer raffinerad än så. Vilka av de etniska konflikterna har lett till ett internationellt ingripande? Vilka har pågått år efter år utan att någon lyft ett finger?
Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att se något alls.
På samma sätt som sociologer och politologer har skiljt på postiv och negativ frihet, kan man i dag skilja på positiva och negativa resurser. De positiva resurserna är naturresurserna (olja, gas), de ekonomiska medlen (handel, optioner, pengar) och de tekniska resurserna (knowhow, utbildning). Om staten kontrollerar de positiva resurserna har staten makt (i positiv och negativ bemärksle) över individen.
De negativa resurserna är resurserna att förgöra (vapenhandlarna, smugglarna) och makten att destabilisera (frihetskämparna, de missnöjda minoriteterna, terroristerna). De individer som kontrollerar de negativa resurserna har makt (i positiv och negativ bemärkelse) över staten.

Många människor har, liksom slavarna, inga resurser alls, och kan lugnt ignoreras. De illegala immigranterna i Europa har (ofta sig själv ovetande) de negativa resurserna att destabilisera, kanske inte i samma utsträckning som Kosovo, men i alla fall…
De flesta konflikter som lyfts ur sitt geografiska sammanhang och får det internationella samhället att ingripa med mer än fördömande ord har både positiva och negativa resurser: Irak (naturresurser, missnöjda minoriteter), Balkan (destabilisering, missnöjda minoriteter, potentiella immigranter, naturresurser), Östra Timor (destabilisering, olja), Sierra Leone (destabilisering, naturresurser).
Listan på länder där många fler dött, där människorättsbrotten varit grövre eller där rätten till självbestämmande varit mera utpräglad, men mindre hyllad, är lång. Afghanistan, Tjetjenien, Sudan, Kongo, Nigeria, Liberia, Burundi, Angola, Eritrea, Etiopien… Märk att det finns mycket traditionella resurser i många av dem, men att kontrollen över dem är så splittrad att varken staten eller nån enskild grupp eller individ kan sägas behärska dem. Därför tillhör de den oväsentliga världen.
Det är naturligtvis möjligt att jag målar med alltför breda penseldrag, men i det här skedet är det inte lönt att skilja på nyanserna. Den nya tudelningen är mer graderad än den gamla men också mycket mer genomgripande. Stater är aktörer bland andra, i den mån de har kontroll över resurserna är de betydelsefulla. Det samma gäller för organisationer, bolag, optionsägare, banker, medier och privatpersoner. Resurserna är det som räknas. Och därmed är kanske strävan efter jämlikhet (i betydelsen rättvisa) över.
På det globala planet är det OK att ingripa i vissa konflikter och undvika att ingripa i andra. På det lokala planet är det OK att minska på 5000 människors inkomster genom att göra dem arbetslösa för att öka inkomsterna för 100 optionsägare. Det är OK att göra aidsmedicinen så dyr att bara ett fåtal har råd med den. Och det är inte alls förvånande att anti-globaliseringskampanjen är totalt obegripbar för dem som redan anammat den nya tudelningen.
I dag har den landlösa i Indien mer gemensamt med den arbetslösa finländska ungdomen på pass utanför Alko i Kerava än vad någon av dem skulle vilja erkänna. Milosevi´c är, sist och slutligen, bara en offerskördande diamanthandlande gängledare bland många andra. Globalt sett har Burma och Burundi aldrig haft så mycket gemensamt som i dag. Min sudanesiska väns fru är väsentlig innanför och oväsentlig utanför Europa.

Välkomen till den nya världen. Här är krigen varma, människorna kalla och verkligheten gömd bland föråldrad retorik. Räkna dina resurser. Väsentlig eller oväsentlig? Din tillhörighet och din geografiska plats spelar in, men båda två är utbytbara. Det är inte du som avgör.
Från maktens tinnar till skolgårdens gungor: Kan du det, va?