– hur många gånger har man inte hört det sägas? Och ganska få tvivlar väl mera på att det är sant. Nu är frågan närmast på vilket sätt den är digital. På Publicistförbundets seminarium i Hangö förra veckoslutet var visserligen temat de nya medierna och dess konsekvenser för journalistiken, men eftersom svaret på den frågan i stort sett blev ”det blir ingen större skillnad, annat än att det blir mera av allt” kanske det är intressantare att fundera över de nya medierna och dess konsekvenser för vanligt folk.
Vill man riktigt generalisera kan man säga att det handlar om en konflikt mellan soffan och skrivbordet: kommer vi att börja titta på TV över Internet, d.v.s. vid skrivbordet, eller blir det tvärtom så, att vi börjar surfa på nätet via TV:n, d.v.s. i soffan?
Eller, är det som Mark Frost, chef för brittiska TV-bolaget BBC:s internetverksamhet lär ha sagt: att TV och Internet kommer att smälta samman på samma sätt som bilen och hästen gjorde det, d.v.s. inte alls?

I alla fall

förbereder sig både radion och TV:n på en digitalisering, den process som utgör förutsättningen för att hästen och bilen skall kunna smälta ihop (och som kräver att våra gamla radio- och TV-apparater byts ut, eller förses med tilläggsutrustning). I korthet handlar det om att signalerna från Yle-huset i Böle går ut som ettor och nollor, vilket gör att det ryms mycket mera information i etern. Man talar om multiplexar, muxar, kanalknippen – det ryms 22 miljoner ettor och nollor per sekund i en mux, och de kan fördelas på en eller flera kanaler, på text, bild, ljud, hur som helst och ger möjligheter att sända all möjlig information på en gång; t.ex. kan man låta texta samma film till flera olika språk och låta tittaren välja vilken textremsa hon vill se.
– Vi får flera kanaler, billigare distribution, bättre ljud- och bildkvalitet och kan erbjuda mera åt flera lyssnar- och tittargrupper, förklarar programdirektör Annika Nyberg-Frankenhaeuser på FSR (Finlands svenska radio).
– I Finland marknadsförs digital TV framför allt som en del av kunskapssamhället, TV:n ska bli en väg in till Internet.
Finska radion har redan digitala provsändningar, FSR kör igång sina provsändningar i höst (utbudet kommer också att finnas på Internet) och om 5-10 år kommer allt att vara klart för DAB (Digital Audio Broadcasting, till skillnad från DVB, Digital Video Broadcasting). I det skedet får man hoppas att priserna på digitala radior sjunkt från de nuvarande 5000-9000 mark (ett PC-kort som gör att man kan lyssna på radio via sin dator kostar cirka 3000).
– DAB kommer att slå igenom när det finns en DABman på marknaden (jmf. Walkman), tror Nyberg-Frankenhaeuser.

På TV-sidan kommer

FST att dela kanal med det som nu kallas KOT – kultur-, undervisnings- och vetenskapskanalen som är en av de fyra som får plats i den nya multiplexen.
– Sändningsstarten sker år 2001, helt utbyggt är nätet år 2003. Då kommer FST att kunna sända på prime time 7 kvällar i veckan, 2000 timmar per år, mot nuvarande 900, berättar linjechef Asta Lumikero på FST. Hur hela digitaliseringen skall finansieras är inte riktigt klart (”Utgångspunkten är att det kommer pengar”, heter det – vilket väl stämmer i ett land som månar om sitt rykte som världens ledande informationsteknologiland). I alla fall kommer TV-avgiften att stiga med cirka 100 mark per år, från nuvarande 882 mk.
Alltså: flera kanaler, möjligheter till tilläggsinformation, koordination mellan Internet och TV – visionerna om framtidens TV-ruta liknar ganska mycket en hemsida eller portal på nätet, som man kan utforma enligt eget behov: rutan kan delas in i flera smårutor, så att familjen kan sitta och titta på varsin film på en gång, eller så kan man ha ett textfönster öppet bredvid filmrutan, där all intressant tilläggsinformation rullar, och med ett tryck på fjärrkontrollen förflyttar man sig från TV-nyheterna till t.ex. den hemsida på Internet som nyheterna har länkat till och sen skriver man e-post till sina vänner för att berätta vad man just lärt sig – allt i soffan.

Men hinner Yle med

i den snabba tekniska utvecklingen? Planerna på digitalisering har funnits redan länge och det kommer att dröja innan den gamla TV:n och radion är helt obrukbar.
Samtidigt utvecklas Internet med stormsteg – om något år kanske vi inte alls orkar bry oss om dumburken, för att datorn ger möjlighet till exakt samma utbud, utan någon TV-avgift på 1000 mk?
Carl-Magnus Dumell var inbjuden till Publicistseminariet i egenskap av webb-guru, men han föredrog att kalla sig själv ”betald pessimist” den här gången.
– World wide web uppfanns 1993, det säger något om hur snabbt utvecklingen går. Då erbjöd www i princip enkel text, idag kan man lyssna på radio, spela actionspel, se på film, betala räkningar, tala med kusinerna i Australien över nätet… och mera kommer hela tiden. Men radion har i och för sig en framtid, anser Dumell:
– Så länge vi har bilar har vi radio, för i bilen kan man inte ha Internet.
Å andra sidan har radiolyssnandet över Internet fördubblats på sex månader. (Det finns alltså två sätt att lyssna på radio med en dator, det ena är att göra det över Internet, vilket man alltså betalar telefonräkningar för, det andra är att ”bygga in” en alldeles vanlig radio i hemdatorn i form av ett PC-kort).

Och TV:n då?

– Digital TV handlar inte egentligen om att få bättre bild, digital TV innebär flera kanaler och eventuella tilläggstjänster – men om man delar in en mux i t.ex. fyra kanaler (vilket Yle alltså gör) kommer de att ha samma bildkvalitet som idag, anser Dumell.
Om TV-bolagen skulle nöja sig med att göra TV:n till en sorts ”super-text-TV” skulle allt vara frid och fröjd, men när man börjar tala om ”äkta” interaktivitet blir det problematiskt:
– Då har TV:n fått storhetsvansinne, då vill den vara Internet. Man talar om att TV:n skall bli en hemdator, men inte blir en PC enklare att använda bara för att man lämnar bort tangentbordet!
På sätt och vis har TV:n tagits på säng av Internets snabba utveckling, som också har att göra med att man byter ut sin dator vartannat år och sin TV vart tionde år – hur skall man få TV:n att vara kompatibel med de senaste tekniska finesserna, som TV-folket så gärna vill?
Det finns också en ideologisk skillnad mellan TV och Internet:
– Digital-TV är något som har kommit uppifrån, medan Internet har uppstått av ett behov och en vilja nerifrån, påpekar Dumell.
Så hur går det? Kommer vi att se på TV och surfa på nätet i soffan eller i skrivbordsstolen? Investerar rundradiobolag världen över i en teknologisk reform som sedan visar sig vara onödig, för att det enda som behövs är tillräckligt snabba servrar i källaren?
FSR och FST har i allafall beredskap för båda alternativen, de erbjuder eller kommer att erbjuda program också över Internet. Som Annika Nyberg-Frankenhaeuser säger:
– Vi kan en massa om att producera innehåll – också på webben.

Internet-expansionen

har i och för sig mycket att göra med om börsanalytikernas förväntningar på Internetmarknaden besannas eller inte.
– Än så länge är de lokala telefonbolagen de enda som har gjort vinst på Internet, påpekar Tom Nickels, som jobbar för Internetföretaget Interaktiivinen Satama, ett företag som dels gör hemsidor och portaler för andra företag, dels utvecklar egna nättjänster.
Samtidigt läser man ideligen nyheter om Internetföretag som värderas till astronomiska belopp, utan att överhuvudtaget göra vinstresultat – ett exempel är bokhandeln amazon.com. Det handlar om förväntningar; analytikerna förväntar sig att handeln över Internet skall växa, att reklampengarna börjar strömma in, att mediabolag och detaljhandel smälter ihop (t.ex. att Kesko erbjuder dagliga nyheter på sin hemsida, samtidigt som man kan få ”produktinformation” och köpa vad man vill på samma sajt – vilket i sig väcker en del etiska frågeställningar) och det handlar om nisch-service som man prenumererar på, precis som man idag betalar för att få sin favorittidning hem genom postluckan. Och det är klart: om utbudet skall fortsätta växa och bli allt mångsidigare måste det komma pengar någonstans ifrån.

Vad händer då

om bubblan spricker? Om det visar sig att det inte finns pengar att hämta på nätet? Dör Internet då? – Det värsta som kan hända är att Internet går tillbaka till det det var i början, anser Nickels. Det vill säga att nätet återgår till sitt osexiga textbaserade stadium och fylls av forskningsrapporter och våra små anspråkslösa hemsidor, utan häftig service, utan film, ljud, spel, shopping – och att vi fortsätter titta på TV som vi alltid har gjort. Kanske kommer Apple-chefen och -gurun Steve Jobs en dag att kunna säga ”Vad var det jag sade!” och plocka fram intervjun med honom i Business Week nyligen: ”The Internet is a place you go when you want to turn your brain on, and a television is a place you go when you want to turn your brain off. I’m not at all convinced that the twain shall meet.”

TN

Det här med digitalisering förklaras närmare på adressen www.yle.fi/dab/svehtml/daba/index.html.