Det är på en spännande resa till mystiska världar, som Henrika Andersson för läsaren i sin nya ungdomsbok Emma Gloria och de Levande Varslarna, en mångbottnad berättelse om en flickas möte med sina innersta rädslor.
Huvudpersonen Emma Gloria är en mycket ensam flicka, kanske den ensammaste och mest förbigångna jag någonsin träffat i en ungdomsbok. Hon blir utfryst av skolkamraterna, ärkeänglarna, de som vill skapa en vackrare värld genom att hjälpa dem som är fula, illaluktande och konstiga. Storebror Viggen har inte heller tid, för honom är fotbollen allt. Pappan har hon ingen kontakt med, föräldrarna är frånskilda efter ett misslyckat försök med det “försoningsbarn” hon är. Det värsta av allt, och det som utlöser krisen i boken, är att mamma reser med Stora Skägget (gift med en hysterisk fru) till Rom. Det är inte utan att man känner ångest för flickan.
Efter att mamma rest försvinner Emma Gloria alltmer till den andra sidan, till de övernaturliga krafter, som bara hon, och kanske farfar, vet om. Hemma i Storarummet finns De Levande Varslarna, som måste bevekas och som reagerar på Emma Glorias rädsla. De är som rökridåer, som flyter omkring i rummen och byter skepnad. På väg till skolan finns en mur, där hon lämnar meddelanden till Cecilia, vännen på andra sidan och den enda som förstår. Om hörnet finns farbror Svens och Allans blombutik, Råddis, där hon kan gå in och värma sig. Men i en av sina ögonblixtar ser hon farbror Sven som en varulv med fradga kring munnen och hörntänder som väntar på att hugga. Det finns mycket hon måste akta sig för. De Levande Varslarna kan vara påträngande och hotfulla och garderobsdörren får inte stå öppen, för där kan den isiga och grymma Kalamara stiga ut.
Under mammas resa försöker Emma Gloria vara duktig och modig, men rädslan som bottnar i att mamma försvunnit för alltid, tar över. När fantasierna blir för påträngande flyr hon hem till farmor och farfar, där hon finner lite tröst. I farmors spegel ser hon till andra sidan, hon träffar Cecilia i ett förfruset land och blir tvungen att möta Kalamara. Och Kalamara är mamma och ändå inte. Hon förlorar medvetandet och när hon vaknar kommer mamma tillbaka, på riktigt.
Man kan läsa boken om Emma Gloria på olika sätt, som en spännande berättelse som förflyttar sig mellan den realistiska och fantastiska världen och som en mångbottnad psykologisk skildring av en flickas möte med och övervinnande av sina innersta rädslor. Skildringen är hemlighetsfull och mystisk, lite i stil med Maria Gripe och C.S. Lewis. Ymnigheten av övernaturliga inslag gör att berättelsen ibland är svår att följa. Därför ger påtagligheten i de vardagliga detaljerna en nödvändig förankring och ett andrum för läsaren. Språket är nyanserat och vackert och bjuder på många finurliga uttryck. Pärmen, layoutad av Christel Rönns, är otroligt vacker i sitt rosenmönster. Den lockar genast till läsning. Boken kandiderar till Finlandia Junior-priset.
Henrika Andersson: Emma Gloria och De Levande Varslarna. Söderströms, 2006.
Susanne Ahlroth
