783
I lokalvalet i Polen gick det konservativa regeringspartiet, Lag och Rättvisa, starkt tillbaka i alla större städer och en blandad opposition av liberala, socialistiska och självständiga kandidater fick stöd av stora delar av väljarkåren.Detta är ett klart bakslag för landets nuvarande president, Lech Kaczynski och hans tvillingbror, premiärministern Jaroslaw Kaczynski. De företräder en märklig blandning av mycket strikta traditionella katolska värderingar och motstånd mot marknadsreformer, där även ett försvar för ett socialt skyddsnät ingår. Till och med landsbygden, bröderna Kaczynskis viktigaste väljarbas, har enligt opinionsundersökningar vänt regeringspartiet ryggen.
Resultaten är en ny kovändning i polsk politik, som efter självständigheten från Sovjetblocket vajat fram och tillbaka mellan höger och vänster, och ännu långt ifrån tycks ha funnit sitt jämviktsläge. Få andra europeiska länder har ett mer komplicerat politiskt panorama där vänster och höger är långt ifrån den enda skiljelinjen; även katolicism och sekularism ställs på sin spets i debatten, liksom sociala frågor, där Lag och Rättvisa, befinner sig närmare socialdemokraterna än liberalerna inom Medborgarplattformen. Dessutom finns starka nationalistiska krafter representerade på parlamentsnivå, samt en förvisso högst förståelig misstro mot grannländerna Ryssland och Tyskland. Denna har t.ex. lett till att försvarsministern, Radoslaw Sikorski, lyckades beskriva den nya gasledningen mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön som en ”upprepning av pakten mellan Molotov och Ribbentrop”, den som utgjorde startskottet för andra världskriget.
Det ojämförligt viktigaste landet bland EU:s nya medlemmar saknar en koherent politik såväl internt som utrikespolitiskt, och låter sig driva fritt allteftersom vindarna blåser. Denna labila situation gör Polen till en tveksam samarbetspartner. Det är av oerhörd vikt att Polen mognar demokratiskt, i första hand naturligtvis för polackerna själva, men också för Europa i allmänhet. Möjligen kan resultaten av lokalvalet ge en antydan till en början av en dylik mognad och innebära ett slags År 0 i polsk politik. Om Polen på allvar kunde inkorporera sig i det internationella samtalet skulle vi andra, särskilt vi EU-medlemmar, bara vinna på det.
Anders Forsberg
