Behöver vi snart en slav som viskar i våra öron att vi är dödliga? Först fick vi ett hedersomnämnande när kultur-, opinions- och vetenskapstidskrifternas förbund Kultti delade ut sitt första kvalitetspris under bokmässan i Helsingfors. En helfinsk jury berömde oss för våra kvalitativt högtstående och informationsrika artiklar. ”Tidningen lyckas ta upp ett brett spektrum av internationella händelser, kultur, människor och överhuvudtaget sådant som inte finns i andra tidskrifter”, hette det. Beröm fick också det mångsidiga skribentgardet, det resonerande greppet och de ofta intressanta illustrationerna. ”En gammal tidning överraskar med att vara så modern. Ny Tid är genuint internationell och bildad!”Det mångsidiga skribentgardet uppmärksammades sedan en gång till vid Svenska dagens huvudfest i Åbo, där Folktinget utdelade Bojan Sonntag-priset ”för att befrämja svenskan i Finland” till Ny Tids frilansmedarbetare i medvetande om att de ofta inte får den monetära erkänsla de är förtjänta av. Priset togs å frilansarnas vägnar emot av Hedvig Långbacka som i sitt tacktal konstaterade att det inte var så lätt att tala för bortåt tvåhundra mänskor. Det gjorde hon i alla fall och att döma av alla gratulationer hon fick efteråt var det många som omfattade Arvo Salos gamla tanke om vikten av att tänka stora tankar och läsa små tidningar.

Det gjorde däremot inte högerpolitikern Harry Bogomoloff som i Hbl surt förklarade att Folktinget marginaliserar sig genom att ett sådant löjligt beslut – ”jag undrar hur många läsare den tidningen har. Och vem är Bojan Sonntag?” Mänskor han aldrig förr hört talas om är tydligen värdelösa, liksom tidningar han aldrig har läst. Det är annat med mänskor som är überlebensgross, som det tyska uttrycket lyder. Många minns affischerna som fyllde Helsingfors under en valkampanj, där Bogomoloff avbildades som en halvgud svävande över Helsingfors silhuett med Storkyrkan i centrum. Kanske inte bara halvgud, för den korta men kraftiga texten löd Bogo, något som kan associera till det ryska ordet för Gud.
Så Bogomoloff duger inte som slav, det vore självklart under hans värdighet. Men andra slavar har vi nog som viskar att vi är dödliga, de ekonomiska prognoserna är igen dystra. Det är inte första gången, och på ett eller annat sätt kommer situationen att lösas. Vi vet att vi är dödliga, men vi är fulla av liv. Därför är hedersbetygelser som Bojan Sonntag-priset viktiga för oss, inte i första hand ekonomiskt utan framför allt som en manifestation av att det som medarbetarna gör är meningsfullt. Men visst behövs också pengarna, hela summan har redan fördelats och är på väg till mottagarna.
*
Elpolitiken är ett av dagens hetaste debattämnen i Finland, där Fortums dominerande ställning inte bara leder till enorma inkomster (genom löner och framför allt optioner) för bolagets ledning, utan också till höga elpriser och en hotande energibrist. Fortum motsätter sig elimport från Ryssland med hänvisning till att beroendet av rysk el kan vara riskabelt. Ett nej till den föreslagna elkabeln skulle påverka elförsörjningen inte bara i Finland utan också i Sverige. Där har basindustrin redan ingått ett rekordavtal, värt ca 40 miljarder kr, om elimport från Ryssland. I Sverige tycks misstänksamheten mot Ryssland vara mindre än i Finland.
Men visst kan det vara meningsfullt att påpeka riskerna med beroende av rysk el, speciellt om man tillägger att beroendet av el från Fortum är lika riskabelt.
Hur stora riskerna kan bli framgår av det elavbrott som drabbade stora delar av Väst-europa på lördagen. Stora delar av Tyskland, Frankrike och Belgien mörklades, liksom delar av Spanien, norra Italien och t.o.m. Marocko. Som mest var 10 miljoner mänskor utan el.
Och orsaken? Uppenbarligen var orsaken så simpel som att elbolaget E-on (det som också velat erövra Finland utgående från Esbo El) bröt en högspänningsledning i staden Papenburg för att låta ett nybyggt kryssningsfartyg riskfritt fara på provtur från varvet ut på floden Ems. Det räckte för att skapa överbelastning på nätet över halva kontinenten.
Om något borde detta visa att marknadskrafternas fria spel inte tryggar vår elförsörjning. Och att utredningsmannen Matti Purasjokis rekommendationer är värda en seriös behandling, trots att man inom Fortum är bestörta över dem.