Dragningen till det amerikanska är tydlig bland de unga, den syns i reklamen och i affärerna. Men det är inte fråga om en så odelad beundran som det verkar.
– Det har gjorts en undersökning bland universitetsstuderande som visar att de beundrar USA mest, men också tycker mest illa om USA. Man beundrar de ekonomiska prestationerna och en del av de amerikanska värdena. Man beskriver USA som demokratiskt, rikt, optimistiskt och genomskinligt. Men man tycker illa om USA:s utrikespolitik och ser det som en imperiell makt som vill blanda sig i andras angelägenheter. Många har sympatier för araberna. Man kunde ha väntat sig att de skulle ha tyckt mest illa om Japan, men så är det inte. Förhållandet till Europa är bättre. Den europeiska utrikespolitiken har lägre profil än den amerikanska och många blir gärna vänner med Europa för att balansera upp USA. Det är också en fråga om inverkan från undervisning och från massmedier.
Yennie jämför kineser och araber:
– Vi är känsliga på samma sätt men ger uttryck för det på olika sätt. Kineser tycker inte om konfrontationer, men araber argumenterar emot. Det är svårt att förändra deras idéer, de vägrar att kompromissa. Kinesiska studenter är tysta, antecknar, säger ingenting, är outgrundliga. Kineserna tycker om att diskutera sina egna problem, men tycker inte om att andra gör det. Vi är en familj. Vi stänger dörren och löser våra egna problem, men det är en skam om andra diskuterar dem. Kritik av andra är ouppfostrat, det är en uppfattning som är djupt rotad i det kinesiska sinnet. Det är viktigt på vilket sätt man tar upp ett problem. När amerikanska och kinesiska medier rapporterar om samma sak är de amerikanska överkritiska och de kinesiska underkritiska. Amerikanerna tar inte tillräcklig hänsyn till vad Kina redan uppnått.
google på kinesiskt vis
Yennie konstaterar att hennes generation är den första som haft ett fredligt liv.
– Föräldrarnas generation fick ingen utbildning. Men mina föräldrar ångrar inte sin insats för hemlandet, de är stolta över den. Nu är mänskor inriktade på sin egen individuella framgång, vi har rum för den. De är inte intresserade av historien.
Yennie forskar kring internet, som kommer att förändra samhället i Kina mer än de flesta andra fenomen. Kinesiska ungdomar har en annan inställning till internet än amerikanska. De använder nätet huvudsakligen för att få nyheter och information som är nyttig för dem själva, t.ex. om jobb men också underhållning, något som börjar bli vanligare också i Kina.
– I USA anser nätanvändarna att nätet inte kan kontrolleras av regeringen, medan hälften av användarna i Kina anser att regeringen har rätt att kontrollera nätet. Majoriteten av dem som använder nätet i Kina är tonåringar. De flesta föräldrarna hoppas att barnen klarar sig bra tack vare nätet och tycker att det är bra om det finns en viss övervakning.
Yennie anser att Google ska följa landets regler om bolaget kommer till Kina med sin sökmotor.
– Google måste verka på kinesiskt vis och acceptera att förändringar här sker gradvis. Kineser och amerikaner har helt olika livsstil, värdesystem, de förhåller sig annorlunda till varandra och till naturen. Ingen utländsk makt kan förändra Kina, bara kineserna själva. Vi är inte dumma. En miljon mänskor vet vad de vill, vad de accepterar och vad de inte accepterar.
Regeringen är enligt Yennie misstänksam mot alla oberoende organisationer. De är finansierade av utländska organisationer och man förstår inte varför de satsar sina pengar, man misstänker att det finns en dold agenda och tänker på färgrevolutionerna i Ukraina o.s.v.
– Dessa utländskt finansierade organisationer är underkastade en noggrann kontroll och om de gör något som irriterar regeringen, sätts aktivister kanske i husarrest.
landsbygden i turen
Centralregeringen uppfattar ändå inte all aktivism som negativ. Ofta handlar det om att lokalbefolkningen tycker att de lokala myndigheterna agerar maktfullkomligt. Det handlar då oftast om bruket av mark och rättigheterna till mark.
– Lokalförvaltningen vill dra nytta av högkonjunkturen och köper mark mycket billigt från bönderna och säljer den mycket dyrt till gründerföretag. Lokalförvaltningen tar hand om alla pengar. Eftersom naturskydd inte ger några pengar intresserar det inte lokalförvaltningen . Detta är en utveckling som centralregeringen försöker dämpa.
Yennie deltar f.n. i ett projekt om internet på landsbygden.
– En stor del av de unga på landsbygden har inte tillgång till internet. I början av 2006 startades en regeringskampanj för att ta itu med problemen på landsbygden som blivit allt allvarligare sedan regeringen 1979 började koncentrera sig på att utveckla städerna. Man tänker sig att IT-teknologin kan bidra till utvecklingen på landsbygden och regeringen har startat ett mycket stort investeringsprogram.
– Städerna är rädda för att de inte kan absorbera all den arbetskraft som frigörs från landsbygden. Fokuseringen var tidigare stark på utvecklingen i städerna och investeringarna styrdes dit. Regeringen sänkte priserna på jordbruksprodukter och höjde prisen på industriprodukter.
Nu när marknaden ska styra ställs frågan på ett annat sätt:
– Nu är frågan hur lantbrukarna ska veta det rätta priset på sina produkter, de behöver information. Nu ska man hjälpa elever på landsbygden med långdistansundervisning. Men hur ska man få pengar till det och hur skapar man infrastrukturen? Hur får man den utbildade arbetskraft som behövs för projektet att stanna på landsbygden i stället för att flytta till städerna?
Man kan inte kräva pengar för tjänsterna, jordbrukarna har inte pengar. Dessutom tar det lång tid att få dem att begripa varför detta är viktigt.
Målet är inte att det ska finnas internet i varje by, bara att det ska finnas i varje stad som är ett centrum för den kringliggande landsbygden. Tidigare uppställdes målet att det skulle finnas en telefon i varje by, och nu har 90 procent en. Nu har varje by också elektricitet och tillgång till TV.
Peter Lodenius
