Seminariet ”Är alla lika intellektuella” som ordnades på Helsingfors universitet förra veckan var tydligt välkommet för deltagarna, de flesta verkade i någon form ha stött på problem då olika inriktningar möts inom det akademiska livet. Vad som skulle vara relevant för oss andra har jag lite svårare att sätta fingret på.
Biologen Kristian Donner inledde sympatiskt med att berätta om hur hans lillasyster frågat föräldrarna ”Kan man säga att Kristian är intellektuell?” då han gick mot familjetraditionen och påtade i trädgården i stället för att läsa böcker. Donner var annars också ganska bedårande med fördomsfria hårspännen i det långa håret.
Han ogillar att folk går och uttalar sig om saker de inte vet nånting om, till exempel genom att skriva insändare i Hbl. Men när det nu görs tycker han överlag att det går mindre dåligt då naturvetare uttalar sig i humanistiska frågor än tvärtom, inom humanioran finns mer som kan greppas med vanligt förstånd.
– Om man ska vara intellektuell så ska man ha kunskap om det man uttalar sig om , och har man inte kunskap är det bättre att låta bli att uttala sig.
Anna Rotkirch är ju Anna Rotkirch så hennes anförande var smart och välformulerat, men hon fick nästan hela utrymmet i Hbl (Tuva Korsström 15/3, man får testa deras hopplösa nätarkiv gratis så den som söker torde finna). Helt kort så tyckte Rotkirch att humanister inte ska försöka göra anspråk på att förstå sig bäst på det som inte är direkt deras grej, som hur livet och människorna och kärleken fungerar.
Erik Wahlström framhöll att de olika vetenskaperna har sina egna magisterium och att det är bra så. Det är irrelevant om en naturvetare är religiös eller ateist, han får samma resultat i sitt laboratorium.
Däremot tyckte Wahlström att det blir farligt om etiken blir en samhällsangelägenhet framom något subjektivt och personligt.
– Ingen skulle väl kasta bomber om det var hans personliga angelägenhet.
Bland de ditbjudna inledarna var Nina Janasik den största doldisen. Janasik befinner sig i den ovanliga positionen att hon faktiskt kan jämföra olika discipliner utående från egna erfarenheter. Efter studentexamen 1994 studerade hon filosofi och litteraturhistoria på uni och blev färdig år 2000. Sedan flyttade hon över till tekniska högskolan där hon för tillfället är doktorand i innovationsforskning.
Det är naturligtvis en stor tillgång att så här kunna jämföra olika områden och plocka det bästa och så vidare, men som någon i diskussionen mycket riktigt påpekade har ju inte alla humanister möjlighet att satsa sju år på att sätta sig in i ett naturvetenskapligt ämne, hur intressanta forskningsperspektiv det än kunde öppna.
Dessutom är det ju inte sagt att det skulle gå vägen också om man var villig att satsa tiden och pengarna. Att Janasik är lite extrembegåvad kan jag personligen intyga eftersom vi råkade gå på samma klass ett tag i tio-tolvårsåldern. Till exempel borde vi inte alls ha gått på samma årskurs men en av oss hade blivit uppflyttad en klass för att inte bli så uttråkad. Och det var då inte jag.
(Den som tycker att Janasik låter intressant kan gå in på yle:s också ganska hopplösa hemsida och försöka lyssna på Charlotte Sundströms intervju med henne.)
Seminariet ”Är alla lika intellektuella? Om humanister, naturvetare och samhällsvetare” ordnades av institutionen för Nordisk litteratur den 13 mars.
Solveig Arle
