Enligt henne representerade de båda ungefär samma mycket nationalistiska politik och har samma inställning i t.ex. Kosovofrågan.
– Den enda skillnaden är inställningen till Europa, där Tadics demokratiska parti i första hand vill samarbeta med EU och Nikolics radikala nationalister vill samarbeta med Ryssland.
Slobodan Milosevic och Ratko Mladic ses fortfarande av en betydande del av det serbiska folket som stora hjältar.

– Milosevic sågs försvara Serbien mot väst och rättegången i Haag televiserades i Serbien. Han dog som en hjälte, konstaterade Jelena Obradovic, och sade också:
– Serberna är inte emot att höra till Europa, men de är emot att bli utpressade av Europa.
Detta särskilt som serberna anser att det är de som räddat Europa undan turkarna, genom att kämpa tappert vid slaget på Kosovo Polje, Trastfältet, år 1389. Efter detta slag följde snart 400 år av turkiskt välde, och då hade myten om det stora slaget en stor terapeutisk betydelse.

Skurkar som hjältar
Jelena Obradovic medverkade vid presentationen av boken Constructed Identities in Europe (se s. 5), där hennes artikel handlar om bruket av myter i serbisk politik. Hon undrar i sin artikel inledningsvis hur det kommer sig att Ratko Mladic, hos oss känd som ”slaktaren från Srebrenica”, anklagad inför krigsförbrytartribunalen i Haag för folkmord, etniska rensningar, mord, deportation, tagande av gisslan och kränkning av regler för och konventioner om krigföring, hur en sådan person kan bli en så stor hjälte i Serbien att man hellre sumpar chansen till medlemskap i EU än utlämnar honom till Haag.
Svaret är ungefär att serbernas furst Lazar genom sin död på Trastfältet offrat sitt jordiska rike för ett himmelskt, att han offrat sig och sitt folk mot löftet om ett evigt liv efter döden. Berättelsen utvecklades i den serbiska episka diktningen och man märker religionens starka påverkan. Serberna ses som ett utvalt folk, vars öde är förutbestämt tack vare denna pakt med Gud. Lazars val innebar personlig uppoffring och martyrskap, vilket blivit centrala aspekter i den serbiska identiteten.
Till detta kommer serbernas ställföreträdande lidande (för Europa) under det nästan halva årtusende när deras land var ockuperat av osmanerna. Det kan verka egendomligt att dessa nederlag ska utgöra höjdpunkter i berättelsen om den serbiska nationen, men genom att omskriva dem som led i en uppgörelse med Gud låter de vänta att belöningen så småningom ska komma.

Samma gamla fiende
Milosevic utnyttjade systematiskt myten om Kosovo. Vid massmötet på Kosovo Polje 1989 användes plakat med bilder av furst Lazar, kung Karadjordje och Milosevic. Män-skor i publiken visade sin respekt för honom på samma sätt som för ett helgon, de gjorde korstecknet och kysste därefter bilden. I sitt tal hänvisade Milosevic till inte närmare angivna fiender och förklarade att serberna på nytt, 600 år senare stod inför nya strider. På så sätt drog han en linje från turkarna till de likaså muslimska albanerna och introducerade idén om ”förebyggande attacker” som naturliga aktioner.
Linjen gjordes ännu tydligare när Ratko Mladic 1995 ryckte in i den av FN skyddade enklaven Srebrenica och förkunnade: ”Jag ger staden i present till det serbiska folket” för att tillägga ”Vi har till slut hämnats på turkarna”.
På något sätt lyckades man under kriget i Bosnien dra paralleller mellan furst Lazar och Ratko Mladic. Man använde också de mytiska gestalterna från Kosovo för att idealisera medlemmarna av milisgrupperna. ”Glorifieringen av soldater förskönade krigets brutala realiteter, vilka för det mesta behövde en fernissa av mytiska föreställningar för att verka acceptabla (massmord, våldtäkter, oprovocerade angrepp, oberättigade territoriella annekteringar, fördrivande av befolkning)”, skriver Obradovic.
En stor del av serberna anammade denna tolkning, som bl.a. innebar att de kunde se kriget i Bosnien som ett serbiskt försvarskrig. Därför kan de fortfarande uppfatta Milosevic, Mladic och Karadzic som hjältar och behöver inte ha samvetskval över det stöd de i tiden gav dem. De behöver inte heller ompröva den bild de har av nationen: hjältar och offer sedan 1389.